besök hos kusinerna

på måndagen tog angus och matte en välbehövlig paus från sjukstugan därhemma och åkte iväg till nyköping för att hälsa på hermes och hans nya lillebror arran, fransosen.

arran var en långbent och väldigt stilig kille ...

...med mycket bus i kroppen.

fast han pratade franska fann killarna varandra direkt.

"om jag gömmer mig här nere i diket kan han inte hitta mig!"

angus var överlycklig över att få en hund att leka med igen. en som inte har ont i benet.

full fart på skogsvägarna. 

angus - prärievargen?

söta lilla angus i ett ögonblick av stillhet.

gulliga hermes var en snäll och tålmodig lekfabror trots två busfrön i trädgården.

"alla säger att jag är söt som socker."

"men jag kan minsann vara farlig också!"

sen blev alla lite ledsna när det var dags att åka hem igen. men vi lovar att komma tillbaka snart!

ketchupeffekten

på torsdagmorgonen är fergus rätt mycket sämre. han har mer ont och haltar mer än tidigare efter några incidenter där han antagligen vridit sig eller belastat olyckligt och sedan fullkomligt vrålat av smärta, likt när själva olyckan hände. matte och husse oroliga att frakturen gått upp mer och åker in till ultuna igen för en bedömning.

hinner inte mer än skriva in oss i receptionen förrän fergus bajsar en stor hög mitt på golvet. nåja, vad skönt att han äntligen fick ur sig något! matte hämtar städgrejer och torkar upp. efter någon minut antyder fergus att det tydligen mer bajs på väg och vi rusar ut i samlad tropp till rasthagen en liten bit bort. fergus bajsar en jättehög till. och kissar flera liter. husse och matte jublar. men nu är det bråttom tillbaka till väntrummet igen innan vi blir uppropade av sköterskan. precis utanför entrédörren är det dags igen. diarré den här gången. matte in efter papper och bajspåsar. torkar upp så gott det går. folk ska ju inte behöva kliva i det åtminstone.

efter att ha blivit ordentligt undersökt, verkar det inte vara någon fara på taket med fergus ben. det har inte gått av helt åtminstone. matte och husse lugnade och glada över framgången med toalettbestyren. bara det värt hela resan till uppsala!

på väg ut till bilen lägger fergus för säkerhets skull en diarréhög till, men nu mitt på vägen. in efter mer papper och bajspåsar för att försöka snygga upp. matte och husse tycker att det nog börjar räcka  med bajsandet nu....

väl hemma igen däckar husse i tv-fåtöljen medan matte resultatlöst försöker ta igen förlorad sömn. fergus piper. husse ignorerar trött. fergus piper igen. sen ligger det en stor diarréhög mitt på nya vardagsrumsmattan. fergus ser olycklig ut. stackars liten! matte hämtar papper och rengöringsmedel, men räknar med att kasta mattan (billigare än att kemtvätta). efter att ha förbrukar en rulle hushållspapper och rejält med antiodour-spray är fläcken faktiskt knappt märkbar om man inte tittar supernoga. fördelen med att ha en matta i syntet med extra kort lugg! :)

underbart är kort

på måndagkvällen fick vi glädjande nog hämta hem fergus från djursjukhuset igen. fergus gillar som bekant inte att kissa på främmande toaletter, så när vi fick hem honom hade han varken kissat eller bajsat på ett och ett halvt dygn sen olyckan skedde. inte alls bra då kissblåsan kan sprängas om dom håller sig för länge. kravet var därför att vi kunde få honom att kissa hemma i bekanta buskar, annars skulle vi behöva åka tillbaka in igen nästa morgon för att få hjälp att tömma blåsan. en och halv timme senare och åtskilliga turer genom ytterdörren lyckas han till sist kissa. äntligen!

lillkillen får en crash course i ensamhetsträning då vi behöver vara två med fergus. han ska ha en sele under magen man ska lyfta i när han går för att avlasta frambenet. axlarna och armarna värker redan av bördan av 40 kilos hjorthund. husse måste dessutom bära ut och in genom ytterdörren och trappan varje gång. alla rätt trötta och irriterade vid det här laget av stress, oro och lågt blodsocker.

dags att fixa bur i sovrummet. fergus livrädd för kompostgallren och helt hysterisk. piper gnäller och skriker om vart annat. tänker om och stänger bara till dörröppningen istället. angus får hålla sig i vardagsrummet. klockan har hunnit bli elva och matte däckar utan att orka äta ngn mat. har frossa så jag skakar av sömnbrist och anspänning. fergus piper. husse bäddar i soffan för att hålla angus sällskap ute i vardagsrummet. fergus piper fortfarande. klockan är ett och matte har inte somnat ännu. fergus piper. matte galen av trötthet. på med kläder och ut med fergus i natten. ute och vandrar med fergus i omgångar. vid tre har han lyckats bajsa efter sista timmens konstanta vankande i beckmörker. efter ytterligare en halvtimme har vi fått ner honom i sängen också. lugnet lägrar sig äntligen. vid fyra somnar matte till sist.

vaknar halv sju av att fergus piper. oupphörligt. matte driven till vanvett. på med kläder och ut med fergus och maggördeln igen. en timme tillbringas med att vanka av och an på stigen bakom huset. inget resultat. in igen. efter en halvtimme av konstant pip är resten av familjen också vakna. provar igen. matte, fergus och maggördeln gör en ny entimmesansträngning med samma usla resultat. fergus piper hela tiden. behöver nog kissa och bajsa mer. verkar också ha mkt gaser i magen och rapar mycket. efter lite frukost får vi till sist ner fergus i sovrummet där han äntligen somnar. matte försöker sova på soffan dock utan resultat. husse försöker jobba. går så där efter 2,5 timmars sömn den här natten och 4 timmar förra.

det första dygnets prövningar åtföljs av fler helvetesdygn. fergus ligger hela tiden farligt nära gränsen för att behöva åka in akut och tömma blåsan. dom smärtstillande medicinerna han får gör honom både förstoppad och påverkar möjligheten att kissa, då själva impulsen från hjärnan kan störas ut. medicinerna gör honom dessutom helt apatisk och utomhus står han mest fastfrusen i marken, som i koma, och stirrar ut i tomma luften. tillbringar fyra-fem timmar per dag med att försöka få fergus att göra ifrån sig. husse och matte villrådiga och desperata.

både att resa sig upp eller lägga sig ner gör också fruktansvärt ont och fergus tjuter av smärta varje gång, något som ju också självklart påverkar motivationen att gå ut och göra ifrån sig. ibland kan det ta nästan tre timmar att få honom att lägga sig ner i sängen igen. fergus så trött att han nästan står och sover, med huvudet lutat mot husses axel...

medicinen fergus fått för att skona magen från dom smärtstillande, ger honom istället magknip, gaser och sura uppstötningar. det gör honom extra orolig och får honom att ligga och pipa och flåsa hela nätterna igenom. vi slutar med tabletterna omedelbart men effekten kvartstår i några dagar till. sömnbristen börjar tära på oss alla. fergus har nu varit hemma i två och ett halvt dygn och vi balanserar redan på bristningsgränsen. dygnets alla timmar går åt till att försöka få fergus att kissa och bajsa och kanske hinna med lite välbehövlig sömn mellan timmarna av konstant pipande. därtill ska ju lille valpen hinna få sina kissrundor och promenader, samt kärlek och omsorger också...

känner att det kommer att bli långa 8 veckor. :(

att krascha en ferrari

i söndags tänkte husse och matte sig en trevlig skogspromenad i det soliga höstvädret och styrde kosan och bilen mot brännskogen. hundarna var på lika strålande humör och båda hoppade självmant in i bilen på eget initiativ (även om lillkillen behövde lite hjälp med bakbenen). men på väg mot själva vandringsstigen några hundra meter bort från parkeringen, slet sig fergus i ett plötsligt vinthundsryck och sprang lycklig rakt ut på leråkern, varv efter varv, tills han gjorde en plötslig inbromsning för ett dike och något gick fruktansvärt fel. fergus skrek i full panik så att både mattes och husses hjärta stannade och var sedan helt hysterisk och okontrollerbar i någon minut efteråt. valpen tjöt och ylade i kapp med fergus och själva kunde vi knappt andas av oro för vad som hade hänt. det var bara att sätta stopp för söndagspromenaden och försöka ta sig tillbaka till bilen. fergus stod på tre ben och vägrade gå, medan han hela tiden pep och gnällde hjärtskärande. husse fick agera stålmannen och bära honom 550 meter tillbaka till bilen. en fantastisk bedrift med tanke på att fergus ändå väger 43 kilo. mjölksyran kommer snabbt. :(

väl hemma ringde vi ultuna som tyckte vi skulle avvakta några timmar för att se om det blev bättre och kanske bara var en stukning/sträckning. matte gissade dock på bruten en tå. på kvällen var fergus märkbart sämre och stod och flåsade och flämtade och mådde uppenbart väldigt dåligt. det var bara att packa in hela familjen i bilen och förbereda sig för en natt på akuten.  

efter undersökning och röntgen visade det sig att fergus fått en fraktur på bogbladet och skulle behöva stanna kvar på sjukhuset. matte grät i bilen hem och halva natten och större delen av nästa dag. kanske mest över att fergus skulle behöva ligga med brutet ben och vänta på operation så länge som till tisdag, då måndagens schema redan var fullbokat. 

men på måndagkvällen ringde ultuna och sa att han inte behövde opereras trots allt. en skiktröntgen hade avslöjat att benet inte var helt av utan hade vissa flisor som fortfarande satt ihop. detta i kombination med stödjande muskulatur runt om skulle vara tillräckligt för att hålla frakturen på plats, förutsatt att fergus höll sig stilla i 8 veckor, och bara gick ut för att kissa och bajsa. därtill skulle han gå med en stödsele under magen för att avlasta det skadade benet till en början. när vi hämtade hem honom var han så hög på smärtstillande att han knappt var kontaktbar. helt apatisk stod han bara som fastfrusen i marken och rörde inte en min (eller ett öra), men det kändes underbart att få ha honom hemma igen åtminstone.

group hug

"we luuve you husse!"

spitting image

sid the sloth?

happy halloween!

hemska hälsningar från dom sötaste häxorna i världen.

disclaimer. pft! nej, bilderna är inte fusk och gjorda i någon färdig app som någon trodde. rekvisitan ligger i min bokylla och hundarna har självklart på sig den på riktig på bilderna.

britterna kan det här med regn

jag har nyss beställt mig en engelsk jacka i vaxad bomull (typ oljerock) att ha när jag går ut med hundarna. jag köpte den online så det gick inte att prova den först, och då jag hört att den var liten i storleken slog jag till på en large för att vara säker på att få plats med en fleecetröja under också. men den visade sig vara alldeles för stor, så jag beställde en i medium istället, vilken passar perfekt. då jag inte orkar krångla med returen har jag därför en grön jacka i storlek large att sälja vidare om någon är intresserad. 

jackan är från brittiska märket "game" och gjord i vaxad bomull (regntät) med quiltat foder. stora fickor framtill och sprund i ryggen. (läs mer här: hunden och herden obs! färgen på deras bild stämmer ej, mkt snyggare i verkligheten). jackan kommer i öppnad originalförpackning men med alla etiketter kvar (bara provad två gånger). pris 900 kr.

jackan på bilderna nedan är min egen i storlek medium.  obs! hjorthundar medföljer ej. ;)

all together now...

husse och matte finner sig stolta ägare till en alldeles egen piporkester. som alla föräldrar till musikaliska barn vet, behöver dom öva mycket för att bli duktiga. dock är det svårt att orka vara uppmuntrande och stöttande när dom väljer att öva på sitt paradnummer klockan kvart över sju på morgonen. orkesterns senaste tillskott är en ung, lovande stjärnsolist från danmark. så kanske blir det en turné till våren?

/hälsningar piplarsson - orkesterledare

riktig rotblöta

"matte, ska det vara sånt här väder varje dag nu?"