lillkillen får en crash course i ensamhetsträning då vi behöver vara två med fergus. han ska ha en sele under magen man ska lyfta i när han går för att avlasta frambenet. axlarna och armarna värker redan av bördan av 40 kilos hjorthund. husse måste dessutom bära ut och in genom ytterdörren och trappan varje gång. alla rätt trötta och irriterade vid det här laget av stress, oro och lågt blodsocker.
dags att fixa bur i sovrummet. fergus livrädd för kompostgallren och helt hysterisk. piper gnäller och skriker om vart annat. tänker om och stänger bara till dörröppningen istället. angus får hålla sig i vardagsrummet. klockan har hunnit bli elva och matte däckar utan att orka äta ngn mat. har frossa så jag skakar av sömnbrist och anspänning. fergus piper. husse bäddar i soffan för att hålla angus sällskap ute i vardagsrummet. fergus piper fortfarande. klockan är ett och matte har inte somnat ännu. fergus piper. matte galen av trötthet. på med kläder och ut med fergus i natten. ute och vandrar med fergus i omgångar. vid tre har han lyckats bajsa efter sista timmens konstanta vankande i beckmörker. efter ytterligare en halvtimme har vi fått ner honom i sängen också. lugnet lägrar sig äntligen. vid fyra somnar matte till sist.
det första dygnets prövningar åtföljs av fler helvetesdygn. fergus ligger hela tiden farligt nära gränsen för att behöva åka in akut och tömma blåsan. dom smärtstillande medicinerna han får gör honom både förstoppad och påverkar möjligheten att kissa, då själva impulsen från hjärnan kan störas ut. medicinerna gör honom dessutom helt apatisk och utomhus står han mest fastfrusen i marken, som i koma, och stirrar ut i tomma luften. tillbringar fyra-fem timmar per dag med att försöka få fergus att göra ifrån sig. husse och matte villrådiga och desperata.
både att resa sig upp eller lägga sig ner gör också fruktansvärt ont och fergus tjuter av smärta varje gång, något som ju också självklart påverkar motivationen att gå ut och göra ifrån sig. ibland kan det ta nästan tre timmar att få honom att lägga sig ner i sängen igen. fergus så trött att han nästan står och sover, med huvudet lutat mot husses axel...
medicinen fergus fått för att skona magen från dom smärtstillande, ger honom istället magknip, gaser och sura uppstötningar. det gör honom extra orolig och får honom att ligga och pipa och flåsa hela nätterna igenom. vi slutar med tabletterna omedelbart men effekten kvartstår i några dagar till. sömnbristen börjar tära på oss alla. fergus har nu varit hemma i två och ett halvt dygn och vi balanserar redan på bristningsgränsen. dygnets alla timmar går åt till att försöka få fergus att kissa och bajsa och kanske hinna med lite välbehövlig sömn mellan timmarna av konstant pipande. därtill ska ju lille valpen hinna få sina kissrundor och promenader, samt kärlek och omsorger också...
känner att det kommer att bli långa 8 veckor. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar