ketchupeffekten

igår, mitt i värsta värmeböljan, kom äntligen min rosbeställning från jurmala rozes! tack och lov verkade rosorna (föga förvånande) medtagna av strapatsen, men ändå i någorlunda gott skick. dom ska nog repa sig med lite vatten och skugga några dagar. ska ju ändå få bo i kruka och bygga rötter innan dom kommer ner i trädgårdslandet till hösten. hur jag ska orka med att gräva 26 stora rosgropar är således ett senare problem.

inte direkt lättare

nu tänker jag om helt gällande garderoben! det var nånting med blomdekoren på dörrspeglarna som inte satt helt rätt, trots att jag redan köpt två stycken rullar som ligger redo i pysselrummet. här kommer ytterligare några val att ta ställning till. trodde det skulle göra saken lättare, men ack vad jag bedrog mig! just nu leder dom gråblå och det grågröna, fast visst vore det roligt med ett puderrosa skåp också eftersom jag har två mindre skåp som skall få bli just gråblå/grågröna. 

mest irriterad är jag på färg nummer två, den som ser grålila ut. färgen är från annie sloan och heter "antoinette". den påstås vara i en rosa nyans; "inspirationen till denna kulör kom från färgerna på väggar och dekorationer i de franska 1700-talens hem och inredning. en mjuk och ljuvligt rosa kulört..."

vet dock inte i vilket universum den ser rosa ut för mitt uppmålade färgprov ser mest grå(t)lila ut. kanske har jag fått färgburkar som är felmärkta?  sitter i alla fall med 2 liter färg som jag inte vet vad jag ska göra med. risken finns att jag kommer störa mig för evigt om jag målar skåpet i det ändå. inte för att färgen egentligen är ful, men för att den inte är vad jag trodde när jag köpte burkarna. *besviken*

garderob makeover - too many options!

för snart två år sedan köpte jag den här garderoben för 100 kr på blocket. i sin ursprungsform andades den väldigt mycket åttiotal med blank finish och billig guldfärg. den har väntat på en makeover så länge att det blivit ett pålitligt ämne för pikar från makens sida. men det tog lång tid att känna in vad jag faktiskt ville göra med skåpet.

till sist bestämde jag mig för att den nog skulle få bli blekt smutsrosa och få en blomsterdekor i dörrspeglarna. så jag köpte två burkar färg från annie sloan och två transferark från redesign by prima. men sen körde jag fast lite igen då jag började titta på ornament att bättra på looken med. kom till sist fram till att en gustaviansk rosett på vardera dörren passade bäst.

men kanske skulle man ha två rosetter på varje dörr, så det blev symmetriskt ändå? 

bakom blommönstret på dörrspeglarna hade jag också tänkt mig en lite ljusare färg, ton i ton för att få blommorna att sticka ut lite mer. men kanske skulle man låta den ljusa färgen ta plats även utanför ovalen för lite mer liv och kontraster?

eller passar skåpet helt enkelt bäst i en antikt varmgrå/vit färg som bas (för att hålla sig till en mer neutral gustaviansk färgskala), ungefär som det redan är, fast i matt finish och eventuellt utan gulddetaljer? eller är det lite blekt och tråkigt? snälla hjälp mig att bestämma vad jag egentligen tycker! 

 

för rosentusiasten

nu har jag ändrat mina ros-skyltar i trädgårdslandet så dom innehåller lite mer info än bara namnet. snart kommer ju lite japanska sorter att bo här, så kan ju vara kul att veta ursprungsland och förädlare  också.

 

too shy?

nu blommar blåregnet så fint! åtminstone prolific och min enda rosea (black dragon vill fortsätta vara svårflörtad ytterligare ett år). 

men varför i hela friden envisas dom med att blomma som allra mest på undersidan och inuti rosenbågen där dom inte syns?

 

seriously?

jaha ja. nu var det dags för grannens bin att svärma runt vårt vardagsrumsfönster igen. varför just exakt det hörnet är så populärt är det ingen mer än bina som förstår. som biodlare får man tydligen inte lov att lida av höjdskräck.

 

ett något udda husdjur

härom dagen när vi var nere och fixade med sjövattenpumpen, hittade maken en trollslända som höll på att drunkna i vattenkanten. jag plockade rast upp den på mitt finger och försökte sätta av den på en gren istället. men se, det passade inte alls, hur mycket jag än försökte. då jag behövde båda händerna för att kunna hjälpa maken med vattenslangen, fick den sitta på min krage till fleecetröjan istället. där trivdes den tydligen ypperligt, medtagen som den var av sin nära-döden-upplevelse, för där satt den sen i över en och en halv timme. den var till och med inne i köket och åt lunch med mig, innan jag kände att det trots allt var lite hämmande att ha min nyfunna vän hängande i kragen längre, trots att det var som att ha ett litet husdjur med sig överallt. då bar jag ut den och hängde den på ett kompostgaller nere vid grindstugan istället. hoppas så att den klarade sig!