varning för lösspringande hästar!

i samband med att killarna var här och lade om taket, bad vi dom bygga ut skärmtaket på baksidan av förrådet (gamla stallet), där vi planerat en ligghall för lösdriften.

så här såg det ut förra hösten. vedtraven var ett minst sagt omfattande jobb att flytta.

här på den blöta ytan låg en gigantisk komposthög som matte flyttade bort medelst spade, skottkärra och handkraft, inklusive mycken slit, svett och ryggvärk. sen tog både hästköpsplanera och ligghallsprojektet abrupt paus i många månader.

så här såg det ut i år när grabbarna började jobba.

nu finns här en L-formad ligghall på hela 53 m2 under tak. hoppas väggarna ska erbjuda tillräckligt med vindskydd bara, här i skåne blåser det ju från alla håll. vill sätta upp en lampa i taket också när vi har elektrikern här nästa gång, så man har tillgång till bättre belysning under det mörka halvåret. vi har redan lampor i taket på resten av delen (till höger utanför bilden), samt en rörelsestyrd strålkastare som sitter längst upp på den högra stolpen, så borde vara lätt att bara dra elen vidare.

all stående panel har vi skruvat upp själva för att spara lite pengar.

nu återstår bara att fixa till stuprännan i hörnet.

på andra sidan väggen ligger gödselplattan. med andra ord jättekort för matte att gå med skottkärran när det är dags att mocka. hoppas bara hästarna inte misstycker. den ska dock spärras av med stängselband istället för vårt flyttbara gamla trästaket som vi ursprungligen byggde för att hålla hundarna borta.

vedtraven har fått flytta bort till andra sidan om dörren. där plankorna forfarande ligger finns en yta som jag ursprungligen tänkte ha som ryktplats eller liknande, men nu har planerna utvidgats till att gjuta om golvet inne i stallet också, så då kan man stå inomhus istället. mycket bättre!

och igår hämtade jag hem den här fina foderhäcken som skänktes bort på hästnet. så glad man blir! 

fick också tips av "säljaren" att deras granne precis gjort sig av med sina hästar efter 30 år och hade haft hästloppis hela helgen. efter ett snabbt telefonsamtal fick jag komma bort och fynda jag med. titta bara vad jag kom hem med (bilen var proppfull och bommarna fick jag ta på taket):

6 cavalettiblock (lite sprickor, men fullt användbara)

4 st plastbommar i fula färger (tills jag får råd med nya fina träbommar i lila, rosa och vitt)

30 st stängselstolpar i plast (praktiskt om man behöver stängsla av mindre ytor i hagen)

4 buntar + en liten rulle med stängselband (perfekt till gödselplattan tex)

3 foderkrubbor

1 höpåse i nylon

4 påsar med grindhandtag och isolatorer mm

1 fårskinnsfäll till sadeln (skönt till vintern)

 

tak över huvudet

nu har killarna från byggnadsfirma reino ingvarsson varit här och fixar taket på förrådet, som ju bara lagades temporärt förra hösten. skönt att få nya pannor på före vintern!

det visade sig också under arbetets gång att lejden i taket bitvis var helt rutten och i mycket sämre skick än vi trodde, så det var i grevens tid att vi tog tag i saken innan taket började rasa in och hade blivit en mycket dyrare historia!

ett dyrköpt misstag

fredagen den 2 oktober skulle cia flyttat till mig och stallet i närheten där jag skaffat stallplats, men saker började gå åt pipsvängen redan från start. när jag kom dit för att skriva kontrakt visade det sig att priset jag fått tidigare varit utan moms (vilket inte alls hade klargjorts) så plötsligt blev allt 25% dyrare i månaden. redan där tändes varningslampa 1 och jag kände att jag ville börja leta efter en annan stallplats på momangen, men eftersom jag kände mig stressad och hade en häst på ingång om en dryg timme kände jag mig tvingad att skriva på ändå. 

varningslampa 2: när cia sen anlände gick vi en sväng med henne utanför hagarna och upptäckte att alla var stängslade med ren stålråd (något jag tyvärr helt missat när jag varit där för några månader sedan, då jag tydligen blivit helt bländad av det fina lyxiga ridhuset). ståltrådarna hade heller inga plastband eller annan markering och gick knappt att urskilja även på kort avstånd. helt klart en stor skaderisk och något jag kände mig väldigt tveksam till att utsätta min blivande häst för. 

varningslampa 3: medan vi promenerade runt hann alla de andra hästarna tas in i sina boxar för kvällen och då var klockan ändå bara 17 och det var gott om dagsljustid kvar fortfarande. det blev således väldigt många boxtimmar per dag under höst, vinter och vår, även om dom gick ute dygnet runt på sommaren.

varningslampa 4: när vi sen skulle ställa in henne i boxen vi fått tilldelad, fick vi bruka rätt ordentligt med våld för att få upp boxdörren som kärvade rejält. lika illa var det när den sen skulle stängas och den gick heller inte att låsa ordentligt då sprinten inte kunde fällas ut som den skulle. då fick både jag och hästägaren nog. vi drog i handbromsen och lastade helt sonika in cia i trailern igen. hon fick åka tillbaka hem till ägaren medan vi funderade ut en annan lösning.

jag gick för att häva kontraktet efter bara två timmar. tyvärr var det skrivet till stallägarens fördel och efter att ha dubbelkollat med jurist, blev jag betalningskyldig för nästan två hela månader, vilket landade på över 11.000:- för absolut ingenting. lättförtjänta pengar för hennes del minst sagt, och jag lärde mig en dyrköpt läxa som jag förhoppningsvis inte gör om.

den senaste veckan har jag därför ägnat åt att fruktlöst jaga en annan stallplats någorlunda i närheten; en hade fullt i stallet, en tog bara emot vallacker, en hade drabbats av stora blodmasken, en svarade inte på tilltal, en gav ingen möjlighet att köpa till service. jag var nära att ge upp. men efter lite samråd med cias ägare har vi bestämt att göra iordning lösdrift (och på sikt även boxplats) här hemma på slottet, något jag var lite inne på redan för ett år sedan då jag ju har ett ridhus som bara står och samlar damm i dagsläget. cia får dessutom sällskap här hemma av sin bästa kompis toto (en fullblodskorsning) som ägaren lånar ut gratis och även betalar foder för då han inte funkar som ridhäst. vi börjar med att ha båda på foder i sex månader så får vi se hur det känns. det blir stor skillnad att ha två hästar  här hemma och behöva sköta allt, jämfört med att ha en häst inackorderad på fullservice. men fördelen är att det inte blir ett stort projekt att skotta fram bilen och åka iväg till stallet varje dag i vinter, utan man kan bara gå rakt ut i morgonrocken (nåja, kanske vinterjacka och stövlar också) och mysa i hagen. det är ju egentligen så man vill ha det...

så nu är det bara att snabbt bygga staket, spika på några extra brädor på blivande ligghallen (läs: två väggar), släpa ner halmbalar från höloftet (och hoppas dom inte har möglat eller är fulla med fågelbajs), införskaffa en thermobar och lite hagmattor för att motverka leran, fixa en enkel bevattningslösning till ridhuset, skaffa sadelbockar som kan få plats i stora hallen, samt hitta en foderleverantör som inte har slut i sitt lager. lätt gjort på en eftermiddag alltså. tjohej, fortsättning följer!

40 år senare – dreams come true!

förberedelser (den senaste tidens shopping)...

ledtråd 1:

ledtråd 2:

ledtråd 3:

ledtråd 4:

det stora avslöjandet:

får jag lov att presentera Fragancia, en 8-årig fullblodsarab, som flyttar till mig om bara några dagar (på fredag)! eller alltså inte hem till oss här på slotten, men väl till ett fullservice-stall med stort ridhus bara 10 minuter härifrån. jag måste nypa mig i armen mest hela tiden! tänk om jag som liten hästtokig tjej med för stora ridstövlar hade anat det här...

odlingsåret 2026

jaha ja. då var ännu ett odlingsår nästan till ända. det har varit en stekhet sommar med utbredd vattenbrist över nästan halva sverige. sjövattnet här hemma "tog slut" redan nångång i halvlek, så jag har nog inte vattnat (sporadiskt) i trädgårdslandet mer än två-tre gånger på hela sommaren, undantaget de nyinköpta rosorna (och tomaterna i växthuset) som jag vattnat med vårt eget dricksvatten från brunnen. så på det stora hela får man väl vara nöjd ändå trots mediokert resultat på flera håll.

 

årets lärdom: det är absolut för mycket att försöka plantera 56 st rosor under en enda säsong. särskilt när det varit på tok för varmt under hela juli för att ens lyfta spaden. ja alltså, det var ju inte riktigt meningen egentligen, men först hade jag 15 plantor kvar från förra året som stod provisoriskt nergrävda i sina krukor i trädgårdslandet, sen "råkade jag beställa 26 stycket nya plantor från jurmala rozes och därtill hade jag ett presentkort som snart gick ut hos flora linnea som gav mig ytterligare 15 styckenplantor att ta hand om. 

men rosorna satte verkligen mitt tålamod på prov i år (några strök också med och fick åka i förslutna påsar till tippen) för dom drabbades av i stort sett allt man kan tänka sig; barkfläcksjuka, svartfläcksjuka, mjöldagg, rosenrost, bladlöss, rosentrit och säkert något mer som jag nu har förträngt och glömt bort. åtskilliga var de gånger jag svor över min dumdristighet och mitt övermod att anlägga en rosenlund runt hela trädgårdslandet. nog för att jag vet att rosor är kinkiga primadonnor, men ändå. dom kunde ju sparat lite av spänningen till ett annat år?

men sen fanns det ju också dom rosor som redan hunnit etablerat sig och som blommade så outsägligt vackert och tålmodigt hela sommaren att man förlät både dom och nykomlingarna för allt, både det som varit och det som säkerligen komma skall, i utbyte mot fagra löften om framtiden.

årets over achiever: om jag hade otur med mina koko loko förra gången jag provade (dom fick fläcksjuka och var små och förkrympta pinnar tills jag förgrymmad körde iväg dom till tippens brännbara) hade jag betydligt bättre tur i år. dom nya buskarna från flora linnea blommade överdådigt hela sommaren och var fantastiskt fina!

årets bättre sent än aldrig: den lila temyntan som skulle vara en sån bra pollinatördragväxt gick jag och väntade på hela sommaren. den bestod mest av en meterhög djungel av gröna blad, men så i slutet av augusti dök det upp några förvirrade blommor tillslut ändå. jaja, inget att gå i taket för men kanske någon liten humla blev glad för omväxlingen i dieten ändå?

årets under cover: spetskålen (tillsammans med broccolin och romanescon) låg och växte på sig under kålduk hela säsongen. nu får vi äta kål till frukost, lunch och middag. särskilt som Rekan och Dodo, som annars älskar vitkål från affären, bestämde sig för att det här minsann inte var deras kopp te.

årets mycket väsen för (nästan) ingenting: när spetskålen växte på sig som en bodybuilder på stereoider, ville tydligen romanescon ett par odlingskvarter bort inte vara sämre. tyvärr var det mest mycket snack och lite verkstad, då det i slutänden bara blev en djungel med stora kålblad men bara ett mikroskopiskt kålhuvud (förstoringsglas rekommenderas!) som räckte till en halv lunch. inte så odlingsvärt alltså. 

årets newcomer: första gången jag testade att odla broccoli. det gick riktigt bra må jag säga. har till och med haft över för grannarna att skörda. men eftersom det är helt omöjligt att försöka skörda med fiberduken kvar, tog jag bort den i början av augusti och lät kålfjärilarna härja fritt. dom uppskattade helt klart att jag lät en del stänglar gå i blom (läs: vi hann inte äta upp allt i samma takt som det producerades).

årets vitlöksskörd: något av en besvikelse. även om vi fick en del stora, fina lökar hade jag hoppats på mer, särskilt nu när jag besvärat mig med att mylla ner två stora hinkar med hästgödsel i jorden i höstas. istället blev skörden ungefär som tidigare utan gödsel, fast kanske något mindre genomsnitt ändå. antagligen på grund av vattenbristen. men om ca två månader är det ju dags att plantera vitlök igen så jag får en ny chans nästa år. att gödsla eller inte gödsla är dock frågan.

årets diagonal: det största av äppelträden får så mycket frukt att det inte orkar stå upprätt trots stödpinne och uppbindning. tror kanske mullvaden har försåtsminerat marken lite också. kanske dags att göra om grunden nästa år?

årets mest bortglömda: solrosorna förde en tynande tillvaro i torkan längst ner i trädgårdslandets mest bortglömda hörn. dom var fina en kort tag innan torkan tog dom.

årets dvärgväxt: jag vet inte vad som hände med majsen i år. dom brukar vara två meter höga, men i år var dom knappt större än en dvärgpudel. ute på bondens åkrar växte dom till synes dock på som vanligt trots torkan.

årets snubbelrisk: jag gjorde helt klart en liten felbedömning av växtkraften hos mitt blåregn. hela sommaren har den skickat ut livsfarliga lianer tvärs över grusgångarna att det är förenat med livsfara, nåja åtminstone grav snubbelrisk, att passera. särskilt med jordhinkar i båda händerna. tre gånger under sommaren har jag fått beskära lianerna för att kunna ta mig fram någorlunda säkert i trädgårdslandet, och jag som hade köpt ytterligare fyra rosenbågar jag planerade att sätta upp där! kanske behöver jag inte mer blåregn trots allt (även fast jag fått fel sort på tre av dom och tänkt komplettera)?

årets besvikelse: violapeln som jag så sett fram emot att beundra och sniffa på i år, drabbades av någon sorts ohyra/angrepp, för alla bladen bara försvann och någon blomning stod inte att finna. hoppas den tar sig till nästa år, för gratis var den ju inte.

årets dödsfall: någon (sorken?) gjorde processen kort med min magnolia "fragrant clouds" bredvid lilla växthuset i år. nu återstår bara en död pinne. hann bara blomma för mig en endaste gång, för förra året frös knopparna sönder. bittert.

årets överlevare: tyvärr fick jag spinn i växthuset ganska tidigt på säsongen. både physalisen och paprikan drabbades. physalisen åkte raka vägen till komposten, där den sen helt otippat återhämtade sig och fortfarande lever i högsta välmående.

hinkarna med paprika ställde jag ut precis utanför växthuset och duschade lite med vattenslangen, för jag hoppades att några av paprikorna som redan fanns skulle gå att äta trots allt. duscha med såpa orkade jag inte. förväntingarna var ju bottenlåga – hade bara tänkt skörda av det som fanns och sen skulle plantorna få göra physalisen följe på komposthögen. men se där tog jag ut förlusten i förskott, för paprikorna bara fortsatte att komma så till dess milda grad att vi till och med gav bort en bunt till grannen för vi hade ett sånt överskott. ja där ser man. it ain't over 'til it's over.

årets tillväxtpris: till min stora glädje hade jag lyckan att dela ut hela två stycken tillväxtpriser i år! den första gick till katalpan jag fått som liten gänglig tonårsplanta av grannen. den hade bott kvar i krukan i ett (eller var det kanske två?) år och kom ner i jorden först förra sommaren. så glad för sin nya ljusa och luftiga boning svarade den med att växa på sig riktigt duktigt.

pris nummer två gick till mitt fina epåletträd, som visserligen till min besvikelse inte blommade alls i år, men som istället satsade på att växa till sig på både höjden och bredden. 

årets brännskada: äntligen började jag med mastodontprojektet att försöka vräka, eller åtminstone minimera, alla gigantiska brännässlor som infesterat jorden runt trädgårdslandet och som ohövligt nog även börjat inkräkta på den blivande rosenrabatten. det var ett svettigt och tungt och allt annat än roligt arbete. trots handskar och långärmat i sommarvärmen kom jag tillbaka in med illröda armar och ben.

årets löpmeter: två rullar markduk införskaffades för att få brännässlorna att fatta vinken. efter att jag rensat och grävt bort rötter så gott det nu gick, lade jag locket på med markduk och sten. där ska det nu få ligga och göra sitt jobb i något år eller två tills jag bestämt vad som ska hända med den lilla slänten på 28 meter. hade ursprungligen tänk ha en lavendelrabatt här på grund av det torra läget, men då det gick så dåligt med mina frösådder under förra vintern då i stort sett alla plantorna dog trots att de redan var hyfsat stora och hade blommat allihop gav jag upp den tanken. tyvärr är det nog för torrt för alunrot som jag annars tycker mycket om. men behöver nog också vara någon perenn man kan fröså med tanke på hur många plantor som kommer att gå åt...

årets felköp: införskaffade, vad jag trodde var, två fina fågelbad i betong för att hjälpa fåglarna i torkan och sommarhettan. men det var ju helt uppenbart inte fågelbad jag fått, utan vattenskålar till hundarna modell större!

dagens lunch (fröjd för både mage och ögon)

1. gå ut i trädgårdslandet och plocka på dig lite hemodlat i regnbågens alla färger.

2. släng allt i en het wok och vänd runt i några minuter.

3. häll över valfri woksås och toppa med lite cashewnötter. klart!

höstkonst, inte hötorgskonst

tjohej! nu har jag precis skickat in ansökan till årets höstsalong hos museum gösta werner i simrishamn. mina tre inskickade bidrag är alla från aquanaut-serien, varav en är sprillans ny (nr 2). håller tummarna att jag kommer med.

Rekans krumelurer – Plasthinken

En morgon, precis efter frukost, blev matte plötsligt och av oförklarlig anledning lite under isen och sprang in i badrummet med något stressat i blicken. Jag sprang självklart efter, då det ligger i mitt egenintresse att ständigt hålla koll på mattes varande och mående. Men hon hade stängt dörren så jag kunde inte följa med in på toaletten som jag alltid brukar göra, utan tvingades stå utanför dörren och hålla vakt istället. Där inifrån kom en massa konstiga ljud och det lät som matte höll på med raketforskning samtidigt som hon brottades med en uppretad T-rex. Jag hann bli riktigt orolig medan jag försökte förstå vad som egentligen pågick. Det lät absolut som matte hade behövt min hjälp med den där T-rexen i alla fall.

Sen kom matte tack och lov ut igen, men hon var inte riktigt sitt gamla vanliga jag och såg lite blek ut om nosen. Resten av dagen tillbringade hon nere i gästrummet under en filt med jämna avbrott för hemliga besök i badrummet. Jag tyckte det var en rätt bra dag på det stora hela - förutom när jag tvingades vara åtskild från matte under hennes hemliga badrumsbesök - då jag äntligen fick tillbringa hela dagen i sängen med matte och bara ligga nära. Hon gjort inte tillstymmelse till försök att rymma till arbetsrummet, biblioteket eller pysselrummet som jag tycker är så erbarmligt tråkigt. Om jag hade fått välja en riktigt önskedag med matte, var det här rätt nära fem stjärnor. Det enda som drog ner betyget en aning var att matte hela dagen var bästis med en blå plasthink, som hon kramade mer än hon kramade på mig.

Det där skulle visa sig vara startskottet för mattes närmare veckolånga ockupation av gästsängen. I början var det jätteskönt att matte och jag sov nere i gästrummet och jag slapp ligga och sparka på husse i himmelssängen hela natten (Dodo och jag hade delat upp övervakningen oss emellan så han ansvarade för husse och sovrummet). Men till och med jag började tycka det blev lite långtråkigt mot slutet att bara hänga på nedervåningen, även om det var nära till köket och jag nästan kunde se hundmatsäckarna från min position i sängen. En kväll smög jag därför faktiskt upp och tittade på tv med husse en stund bara för att få lite avbrott i tillvaron. 

De första dagarna var nämligen rätt mycket repetition av samma sak. Matte ägnade dygnets alla timmar åt att omväxlande sova och att sörpla nyponsoppa, blåbärssoppa och något konstigt saltvatten husse hade kokat ihop åt henne. Man tycker ju i och för sig han kunde hittat på något mer aptitligt att bjuda på än saltvatten nu när matte var sjuk och allt. Jag vet ju till exempel att matte älskar choklad och tårtor, så hade han ansträngt sig och istället gjort en chokladtårta hade matte kanske blivit frisk på ett kick? Vem som helst fattar ju att dricka tårar inte gjorde så mycket för tillfrisknandet i alla fall.

Men sen såg det lite mer hoppfullt ut ett kort ögonblick när matte började med fast föda igen - skorpor, bananer och kokt potatis - sånt gillar ju jag! Mattes magsäck hade tydligen krympt i tvätten under dom där dagarna i badrummet för hon behövde äta pyttesmå portioner precis hela dygnet runt. Det var matdags minst två gånger i timmen som gällde! Jag trodde ju självklart att min lycka nu var gjord, men tyvärr visade det sig rätt snabbt att dom nya mattiderna inte inkluderade mig och brorsan. Istället var det fortfarande husse som skulle ansvara för vår utfodring medan matte bodde i gästrummet. Han gjorde ett rätt bedrövligt jobb. Bara ner med skålen. Rakt upp och ner utan krusiduller. Inget lock och pock och fjäsk, ingen bebisröst som matte brukar prata till oss med, inte ens någon rapsolja på torrkulorna. Ja, vilka vedermödor vi fick utstå. Jag är förvånad att vi överlevde en sådan prövning.

Och lika mediokra blev våra morgonpromenader. Inga skogspromenader, ingen biltur, inget flexikoppel... Ibland orkade Dodo och jag knappt resa på oss för att gå ut på kvällsrundan trots att vi egentligen var rätt kissnödiga. Men husse gjorde inte som matte brukade göra när det är dags att gå ut. Han ropade till exempel inte: ”Vem vill gå ut och kiiiiiiissa?” och han glömde heja på Dodo med glada tillrop och klapp i händerna nerifrån stora hallen, så Dodo faktiskt kom ner för trappan istället för att fastna i hundsängen utanför sovrummet. Men jag ska ändå erkänna att allt inte var husses fel. Det bidrog ju en del också att det var jättekallt ute, med stormvindar och massor med snö varenda gång någon öppnade dörren. Jag vände på tröskeln flera gånger. När det sen dessutom var jättemörkt ute ovanpå allt var det ju kanske inte så konstigt att brorsan och jag hellre låg kvar bland dom varma filtarna och knep med blåsan. Det gick så långt att matte började oroa sig för att vi skulle få förstoppning eller urinsten om vi inte gick ut och gjorde det vi skulle, så då offrade vi oss till sist ändå. För mattes skull. Inte för att vi behövde.

När matte efter alldeles för många dagar (sex oändliga) vågade sig ut på en första, superkort kissrunda med mig och brorsan, var vi så glada och ystra att vi nästan drog omkull matte på blankisen trots att hon hade broddar på skorna. Och när matte sen till sist flyttade upp i stora sovrummet igen på svaga ben som med nöd och näppe klarade trappan, visste Dodos glädje inga gränser. Han är väldigt konservativ min bror, och tycker att allt helst skall vara som det alltid har varit, utan större överraskningar än om han kan lyckas tigga sig till något extra gott som topping på maten. Och jag är benägen att hålla med om att det får räcka med äventyr för ett bra tag framöver nu. Jag är ganska säker på att matte (och husse) håller med om den saken. Nu sparkar jag återigen på både husse och matte natten igenom och tar upp alldeles för mycket plats i sängen, medan Dodo snarkar bortifrån Biabädden i hörnet - och allt är precis exakt som det skall vara. Det vill säga alldeles alldeles underbart!

Lyckliga hälsningar princess Rekan, en numera mycket belåten mattegris
(a.k.a. Necesse's Eureka Ecce)

---

Rekans Krumelurer - en prinsessas dagbok, uppföljaren till Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund, är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades aldrig i nr 1/2026 på grund av platsbrist. Nu har den legat i byrålådan länge nog.

---

en dyr sport

alla vet ju att ridning är en dyr sport även om man inte har en egen häst i stallet. hittills har jag klarat mig med ett par beiga ridbyxor, köpta på rea för 200 kr på ellos förra året, när jag inte hade börjat rida så regelbundet än. dom är förvånansvärt bra kvalitet och jättesköna trots att dom inte kommer från en riktig hästsportsbutik. men ibland behöver man ju ändå kunna tvätta, för hur snyggt det än är med ljusbeiga ridbyxor är dom inte så värst fläcktåliga när hästen gnuggar sig emot en efter ridpasset. man behöver absolut ha ett par extra när dom andra ligger i tvätten, och mina gamla mörkbruna ridbyxor är tyvärr numera alltför små för att bekvämt kunna stänga blixtlåset på. 

därför började jag kika runt på nätet efter ett par billiga på rea. men jag vill inte ha vare sig svarta, grå eller marinblå, vilket uteslöt majoriteten av sortimentet hos dom stora hästbutikerna. då kom jag på att det vore uschlans fint med ett par i lila, som ju är min favoritfärg. efter lite googlande kom jag på att jag sett ett par jättefina som jag bookmarkat för ett tag sedan. ett par drömmigt snygga med bling på som egentligen var lite dyra; dragon rhinestone full seat breeches från sync equestrian i en underbar ljuslila nyans. jag låter bilderna nedan tala för sig själva. 

eftersom portot från usa var lite dyrt och det kostade lika mycket oavsett om man köpte ett eller två par, blev det ju så klart två, så jag slipper portokostnaden igen när jag kommit på att jag absolut villhöver ha dom mörklila till hösten också. :D