puppy pics

dagens sötnosar!

dom är sötast när dom sover

seamus och duncan har på två veckor gått från att vara mattes gosiga små sötegryn till att allt oftare kallas för småmonstren och piraya-gremlins. det är väldigt mycket tänder just nu - små, sylvassa rader av pirayatänder som huggs in i alla mjukdelar som råkar finnas i närheten: mattes fingrar, öron, näsa, vadben, tår, underarmar, halspulsåder... och hör bara hur det låter under brottningsmatcherna! 

begravningsentreprenör?

ända sedan valparna flyttade in hos oss, har angus plötsligt börjat gräva ner alla olika tuggben och leksaker vi ger dom. han slinker raskt iväg till olika delar av trädgården och gömmer dom på, som han anser, smarta ställen - i gruset på gårdsplanen, bland löven under hängboken, bland gräsklippet på gräsmattan, i ogräset uppe vid muren... och lika raskt kommer smågrynen och gräver upp dom igen, var vid hela proceduren börjar om på nytt. kanske angus sätt att leka skattjakt? :)

nästan jordens undergång?

det kostar på att vara en orädd utforskare - liten seamus fick en rosentagg i tassen och tröstas av husse.

who's got the look?

men hörru brorsan, det där tidigare inlägget du skrev om mig var ju inte riktigt sant. jag vet nog att du retuscherar alla dina bilder på nätet! så där snygg är du ju inte i verkligheten. den här är faktiskt mer likt dig om man ska vara ärlig...

eller den här. inte en av dina bättre sidor, om du frågar mig!

det finns hur mycket fulbilder på dig som helst, brorsan!

jag däremot kan minsann vara helt bedårande på bild jag också, bara så alla vet.

my signature look.

och när jag är så här söt får jag nästan alltid en puss av matte. hon säger att jag är helt oemotståndlig!

ain't no mountain high enough...

hunddagis

här är angus, vår "dagisfröken"...

duncan, odåga nr 1...

och seamus, odåga nr 2. 

men låt er inte luras av den oskyldiga uppsynen! matte har idag grävt ut både grus, lecakulor, bark, blad, gräs och bajs ur dom små slukhålen. och igår var det nära att dom satte i sig två döda grodor och lite gödsel från grannen. urk!

the pretty one...

det är jag som är seamus. jag är löjligt söt på precis alla bilder trots mitt överbett och min öronkeps. titta bara på dom här...

ja, och det här är min bror duncan. han är inte riktigt lika lyckligt lottad...

dubbleringsmodellen

till mattes stora lycka blev det två valpar på samma gång - en seamus och en duncan! så nu har vi gått från en till två, till fyra hjorthundar på tre år - ganska bra tillväxt med andra ord! nu dubbelt så underbart här hemma och en dröm som gått i uppfyllelse, men också dubbelt så trixigt emellanåt. som det här med rumsrenhetsträningen till exempel. ibland är det stört omöjligt att få ut två valpar genom dörren samtidigt. när man lyft ut den första pipande valpen, kissar den andre på köksgolvet under tiden. och när man lyfter ut valp nummer två, passar den första på att springa in igen och kissa på hundfällen. första dygnet hade vi väldig otur med vädret - spören och rejäl åska - inte så lätt att träna små valpar då. därefter har det gått betydligt bättre och vi har lyckats avvärja fler kissolyckor inomhus, men hade en nummertvå-incident i förmaken mitt under matlagningen igår kväll. men jag tror faktiskt att dom börjar fatta galoppen. när matte lyfter ut grynen mitt i natten, går dom raka vägen till gräsmattan och kissar, sen vill båda direkt tillbaka in igen...

fergus reaktion på de nya flockmedlemmarna är något sval. han morrar lite på dom och sen drar han sig undan på övervåningen. stör inte kungen när han vilar! angus däremot har axlat rollen som lekfarbror och småkillarnas beskyddare. han låter sig gärna jagas genom hallen och på gräsmattan med smågrynen skuttandes efter sig. och ska det ut och nattkissas följer angus med och håller vakt ute på grusplan.  

men det där med att ligga nära är faktiskt inget för angus (nedanstående idyll varade blott tjugo sekunder).

ska det gosas får man gå till matte istället...

fääärdig!

till sist blev sängborden färdigmålade och klara och står nu på plats i sovrummet. så här blev resultatet. skönt att äntligen ha riktiga sängbord igen.

livets små överraskningar

kära lilla hermes. det var en dryg månad sen vi sågs senast. inte visste jag då att det också skulle bli vår sista. "ett tårfyllt farväl" kallade jag ovetandes det inlägget. så rätt jag fick! tack för att vi fått lära känna dig, vi saknar dig alla. söta hermes, tills vi ses igen...

förberedelser

inför vad som komma skall...

nu är det bestämt!

det här är seamus. om knappt två veckor flyttar han hem till oss. *lycka*

(det var definitivt inte matte som sa att vi aldrig mer skulle ha en valp.)

arboretum?

idag åkte jag tillbaka till sydplant med maken i släptåg och grannens släpvagn på kroken. det blev ett litet snödroppsträd (hoppas det växer på sig fort!), en lite ovanligare rödbladig katalpa (trumpetträd) samt ett tulpanträd (som når ända upp till fönstret på övervåningen!). tyvärr blev det inget näsduksträd då jag mindes fel och det inte fanns några uppstammade exemplar, utan bara buskväxande, förgrenade saker (precis som snödroppsträdet, men där kunde jag inte låta bli). nu dags för maken att gå ut och gräva lite med andra ord!

spontan amputation

igår kväll upptäckte vi att ett av träden i parken tappat en jättegren. då den var väldigt lång och kraftig och växte nästan horisontellt blev tyngden helt enkelt för stor och den bröts av. så sorgligt. nu funderar jag på att kanske pryda stumpen som är kvar med en vacker vit trägunga istället...