Rekans krumelurer – Plasthinken

En morgon, precis efter frukost, blev matte plötsligt och av oförklarlig anledning lite under isen och sprang in i badrummet med något stressat i blicken. Jag sprang självklart efter, då det ligger i mitt egenintresse att ständigt hålla koll på mattes varande och mående. Men hon hade stängt dörren så jag kunde inte följa med in på toaletten som jag alltid brukar göra, utan tvingades stå utanför dörren och hålla vakt istället. Där inifrån kom en massa konstiga ljud och det lät som matte höll på med raketforskning samtidigt som hon brottades med en uppretad T-rex. Jag hann bli riktigt orolig medan jag försökte förstå vad som egentligen pågick. Det lät absolut som matte hade behövt min hjälp med den där T-rexen i alla fall.

Sen kom matte tack och lov ut igen, men hon var inte riktigt sitt gamla vanliga jag och såg lite blek ut om nosen. Resten av dagen tillbringade hon nere i gästrummet under en filt med jämna avbrott för hemliga besök i badrummet. Jag tyckte det var en rätt bra dag på det stora hela - förutom när jag tvingades vara åtskild från matte under hennes hemliga badrumsbesök - då jag äntligen fick tillbringa hela dagen i sängen med matte och bara ligga nära. Hon gjort inte tillstymmelse till försök att rymma till arbetsrummet, biblioteket eller pysselrummet som jag tycker är så erbarmligt tråkigt. Om jag hade fått välja en riktigt önskedag med matte, var det här rätt nära fem stjärnor. Det enda som drog ner betyget en aning var att matte hela dagen var bästis med en blå plasthink, som hon kramade mer än hon kramade på mig.

Det där skulle visa sig vara startskottet för mattes närmare veckolånga ockupation av gästsängen. I början var det jätteskönt att matte och jag sov nere i gästrummet och jag slapp ligga och sparka på husse i himmelssängen hela natten (Dodo och jag hade delat upp övervakningen oss emellan så han ansvarade för husse och sovrummet). Men till och med jag började tycka det blev lite långtråkigt mot slutet att bara hänga på nedervåningen, även om det var nära till köket och jag nästan kunde se hundmatsäckarna från min position i sängen. En kväll smög jag därför faktiskt upp och tittade på tv med husse en stund bara för att få lite avbrott i tillvaron. 

De första dagarna var nämligen rätt mycket repetition av samma sak. Matte ägnade dygnets alla timmar åt att omväxlande sova och att sörpla nyponsoppa, blåbärssoppa och något konstigt saltvatten husse hade kokat ihop åt henne. Man tycker ju i och för sig han kunde hittat på något mer aptitligt att bjuda på än saltvatten nu när matte var sjuk och allt. Jag vet ju till exempel att matte älskar choklad och tårtor, så hade han ansträngt sig och istället gjort en chokladtårta hade matte kanske blivit frisk på ett kick? Vem som helst fattar ju att dricka tårar inte gjorde så mycket för tillfrisknandet i alla fall.

Men sen såg det lite mer hoppfullt ut ett kort ögonblick när matte började med fast föda igen - skorpor, bananer och kokt potatis - sånt gillar ju jag! Mattes magsäck hade tydligen krympt i tvätten under dom där dagarna i badrummet för hon behövde äta pyttesmå portioner precis hela dygnet runt. Det var matdags minst två gånger i timmen som gällde! Jag trodde ju självklart att min lycka nu var gjord, men tyvärr visade det sig rätt snabbt att dom nya mattiderna inte inkluderade mig och brorsan. Istället var det fortfarande husse som skulle ansvara för vår utfodring medan matte bodde i gästrummet. Han gjorde ett rätt bedrövligt jobb. Bara ner med skålen. Rakt upp och ner utan krusiduller. Inget lock och pock och fjäsk, ingen bebisröst som matte brukar prata till oss med, inte ens någon rapsolja på torrkulorna. Ja, vilka vedermödor vi fick utstå. Jag är förvånad att vi överlevde en sådan prövning.

Och lika mediokra blev våra morgonpromenader. Inga skogspromenader, ingen biltur, inget flexikoppel... Ibland orkade Dodo och jag knappt resa på oss för att gå ut på kvällsrundan trots att vi egentligen var rätt kissnödiga. Men husse gjorde inte som matte brukade göra när det är dags att gå ut. Han ropade till exempel inte: ”Vem vill gå ut och kiiiiiiissa?” och han glömde heja på Dodo med glada tillrop och klapp i händerna nerifrån stora hallen, så Dodo faktiskt kom ner för trappan istället för att fastna i hundsängen utanför sovrummet. Men jag ska ändå erkänna att allt inte var husses fel. Det bidrog ju en del också att det var jättekallt ute, med stormvindar och massor med snö varenda gång någon öppnade dörren. Jag vände på tröskeln flera gånger. När det sen dessutom var jättemörkt ute ovanpå allt var det ju kanske inte så konstigt att brorsan och jag hellre låg kvar bland dom varma filtarna och knep med blåsan. Det gick så långt att matte började oroa sig för att vi skulle få förstoppning eller urinsten om vi inte gick ut och gjorde det vi skulle, så då offrade vi oss till sist ändå. För mattes skull. Inte för att vi behövde.

När matte efter alldeles för många dagar (sex oändliga) vågade sig ut på en första, superkort kissrunda med mig och brorsan, var vi så glada och ystra att vi nästan drog omkull matte på blankisen trots att hon hade broddar på skorna. Och när matte sen till sist flyttade upp i stora sovrummet igen på svaga ben som med nöd och näppe klarade trappan, visste Dodos glädje inga gränser. Han är väldigt konservativ min bror, och tycker att allt helst skall vara som det alltid har varit, utan större överraskningar än om han kan lyckas tigga sig till något extra gott som topping på maten. Och jag är benägen att hålla med om att det får räcka med äventyr för ett bra tag framöver nu. Jag är ganska säker på att matte (och husse) håller med om den saken. Nu sparkar jag återigen på både husse och matte natten igenom och tar upp alldeles för mycket plats i sängen, medan Dodo snarkar bortifrån Biabädden i hörnet - och allt är precis exakt som det skall vara. Det vill säga alldeles alldeles underbart!

Lyckliga hälsningar princess Rekan, en numera mycket belåten mattegris
(a.k.a. Necesse's Eureka Ecce)

---

Rekans Krumelurer - en prinsessas dagbok, uppföljaren till Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund, är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades aldrig i nr 1/2026 på grund av platsbrist. Nu har den legat i byrålådan länge nog.

---

en dyr sport

alla vet ju att ridning är en dyr sport även om man inte har en egen häst i stallet. hittills har jag klarat mig med ett par beiga ridbyxor, köpta på rea för 200 kr på ellos förra året, när jag inte hade börjat rida så regelbundet än. dom är förvånansvärt bra kvalitet och jättesköna trots att dom inte kommer från en riktig hästsportsbutik. men ibland behöver man ju ändå kunna tvätta, för hur snyggt det än är med ljusbeiga ridbyxor är dom inte så värst fläcktåliga när hästen gnuggar sig emot en efter ridpasset. man behöver absolut ha ett par extra när dom andra ligger i tvätten, och mina gamla mörkbruna ridbyxor är tyvärr numera alltför små för att bekvämt kunna stänga blixtlåset på. 

därför började jag kika runt på nätet efter ett par billiga på rea. men jag vill inte ha vare sig svarta, grå eller marinblå, vilket uteslöt majoriteten av sortimentet hos dom stora hästbutikerna. då kom jag på att det vore uschlans fint med ett par i lila, som ju är min favoritfärg. efter lite googlande kom jag på att jag sett ett par jättefina som jag bookmarkat för ett tag sedan. ett par drömmigt snygga med bling på som egentligen var lite dyra; dragon rhinestone full seat breeches från sync equestrian i en underbar ljuslila nyans. jag låter bilderna nedan tala för sig själva. 

eftersom portot från usa var lite dyrt och det kostade lika mycket oavsett om man köpte ett eller två par, blev det ju så klart två, så jag slipper portokostnaden igen när jag kommit på att jag absolut villhöver ha dom mörklila till hösten också. :D

handla lokalt

för att matcha mina nya fina ridstövlar (och slippa skav efter hårda textiltyglar) har jag införskaffat tunna svarta ridhandskar i vår lokala hästaffär. skönt att kunna prova storleken ordentligt istället för att köpa på nätet. dessutom ska man ju gärna stödja sina lokala butiker om man kan! till vintern måste jag absolut skaffa ett par varma vinterridhandskar också då jag lätt blir stelfrusen om fingrarna och får svårt att hålla i tyglarna (något jag märkte på sista islandshästritten jag gjorde i slutet av oktober).

att se bättre ut

tidigare har vi tvingats ha fönsterluckorna för fönstren i klädkammaren, både som insynsskydd men också för att skydda kläderna från att bli solblekta. praktiskt men lite instängt och mörkt.

nu har vi löst problemet med fönsterfilm från temu istället. skyddar mot sol och insyn men släpper in ljus och gör att hela rummet får en helt annan atmosfär! vi ska göra motsvarande på fönstren i rummet bredvid som ju är vårt blivande badrum. en enkel, snygg och billig lösning som gick på ett kick att få till.

 

snygg och säker i sadeln

jag har nog världens bästa svärmor och svärfar! jag har nyligen tagit upp ridningen lite mer regelbundet med privatlektioner varje vecka, därför var det lätt att bestämma vad jag skulle göra med dom generösa födelsedagspengarna jag fått. dom räckte till både fina svarta ridstövlar som jag längtat efter hela livet (när jag var liten och gick på ridskola var det konstläder som gällde eftersom man växte ur dom så fort) samt ett snyggt och smidigt ryggskydd (falltekniken är ju inte riktigt vad den en gång var nu när man är 50-plussare. dessutom rider jag numera en häst vid namn morran med en mankhöjd på hela 176 cm, och inte små söta C- och D-ponnies längre). tusen tack!

 

ketchupeffekten

igår, mitt i värsta värmeböljan, kom äntligen min rosbeställning från jurmala rozes! tack och lov verkade rosorna (föga förvånande) medtagna av strapatsen, men ändå i någorlunda gott skick. dom ska nog repa sig med lite vatten och skugga några dagar. ska ju ändå få bo i kruka och bygga rötter innan dom kommer ner i trädgårdslandet till hösten. hur jag ska orka med att gräva 26 stora rosgropar är således ett senare problem.

inte direkt lättare

nu tänker jag om helt gällande garderoben! det var nånting med blomdekoren på dörrspeglarna som inte satt helt rätt, trots att jag redan köpt två stycken rullar som ligger redo i pysselrummet. här kommer ytterligare några val att ta ställning till. trodde det skulle göra saken lättare, men ack vad jag bedrog mig! just nu leder dom gråblå och det grågröna, fast visst vore det roligt med ett puderrosa skåp också eftersom jag har två mindre skåp som skall få bli just gråblå/grågröna. 

mest irriterad är jag på färg nummer två, den som ser grålila ut. färgen är från annie sloan och heter "antoinette". den påstås vara i en rosa nyans; "inspirationen till denna kulör kom från färgerna på väggar och dekorationer i de franska 1700-talens hem och inredning. en mjuk och ljuvligt rosa kulört..."

vet dock inte i vilket universum den ser rosa ut för mitt uppmålade färgprov ser mest grå(t)lila ut. kanske har jag fått färgburkar som är felmärkta?  sitter i alla fall med 2 liter färg som jag inte vet vad jag ska göra med. risken finns att jag kommer störa mig för evigt om jag målar skåpet i det ändå. inte för att färgen egentligen är ful, men för att den inte är vad jag trodde när jag köpte burkarna. *besviken*

garderob makeover - too many options!

för snart två år sedan köpte jag den här garderoben för 100 kr på blocket. i sin ursprungsform andades den väldigt mycket åttiotal med blank finish och billig guldfärg. den har väntat på en makeover så länge att det blivit ett pålitligt ämne för pikar från makens sida. men det tog lång tid att känna in vad jag faktiskt ville göra med skåpet.

till sist bestämde jag mig för att den nog skulle få bli blekt smutsrosa och få en blomsterdekor i dörrspeglarna. så jag köpte två burkar färg från annie sloan och två transferark från redesign by prima. men sen körde jag fast lite igen då jag började titta på ornament att bättra på looken med. kom till sist fram till att en gustaviansk rosett på vardera dörren passade bäst.

men kanske skulle man ha två rosetter på varje dörr, så det blev symmetriskt ändå? 

bakom blommönstret på dörrspeglarna hade jag också tänkt mig en lite ljusare färg, ton i ton för att få blommorna att sticka ut lite mer. men kanske skulle man låta den ljusa färgen ta plats även utanför ovalen för lite mer liv och kontraster?

eller passar skåpet helt enkelt bäst i en antikt varmgrå/vit färg som bas (för att hålla sig till en mer neutral gustaviansk färgskala), ungefär som det redan är, fast i matt finish och eventuellt utan gulddetaljer? eller är det lite blekt och tråkigt? snälla hjälp mig att bestämma vad jag egentligen tycker! 

 

för rosentusiasten

nu har jag ändrat mina ros-skyltar i trädgårdslandet så dom innehåller lite mer info än bara namnet. snart kommer ju lite japanska sorter att bo här, så kan ju vara kul att veta ursprungsland och förädlare  också.

 

too shy?

nu blommar blåregnet så fint! åtminstone prolific och min enda rosea (black dragon vill fortsätta vara svårflörtad ytterligare ett år). 

men varför i hela friden envisas dom med att blomma som allra mest på undersidan och inuti rosenbågen där dom inte syns?

 

seriously?

jaha ja. nu var det dags för grannens bin att svärma runt vårt vardagsrumsfönster igen. varför just exakt det hörnet är så populärt är det ingen mer än bina som förstår. som biodlare får man tydligen inte lov att lida av höjdskräck.

 

ett något udda husdjur

härom dagen när vi var nere och fixade med sjövattenpumpen, hittade maken en trollslända som höll på att drunkna i vattenkanten. jag plockade rast upp den på mitt finger och försökte sätta av den på en gren istället. men se, det passade inte alls, hur mycket jag än försökte. då jag behövde båda händerna för att kunna hjälpa maken med vattenslangen, fick den sitta på min krage till fleecetröjan istället. där trivdes den tydligen ypperligt, medtagen som den var av sin nära-döden-upplevelse, för där satt den sen i över en och en halv timme. den var till och med inne i köket och åt lunch med mig, innan jag kände att det trots allt var lite hämmande att ha min nyfunna vän hängande i kragen längre, trots att det var som att ha ett litet husdjur med sig överallt. då bar jag ut den och hängde den på ett kompostgaller nere vid grindstugan istället. hoppas så att den klarade sig!

 

på översta hyllan

för ett litet tag sedan budade jag hem en klassisk engelsk biblioteksstege på auctionet. men väl hemma på plats i biblioteket, kände vi att modellen nog var lite för liten för våra extrahöga bokhyllor. total höjden var ca 115 cm, vilket det flesta stegar av den här specifika modellen brukar vara. dom förekommer dock även i en storlek större, men dessa brukar vara rätt sällsynta och ett av det större exemplaren klubbades i slutet av mars för hela 6500 kr (sen tillkommer 25% provision samt slagavgifter också så blir ett saftigt slutpris).

men till min stora glädje dök det faktiskt upp en större modell på auktionshuset metropol nyligen. jag brukar aldrig kolla deras utbud längre då dom tidigare bara haft utlämning på plats och inte frakt till annan ort. men nu var situationen annorlunda, då dom börjat samarbeta med artmove. jag tackade min lyckliga stjärna för att den dykt upp i mitt sökresultat hos barnebys, annars hade jag ovetandes missat chansen. till min stora belåtenhet lyckades buda hem stegen till en rimlig summa. nu ska jag bara försöka sälja av den första, mindre stegen lite snabbt, för två har vi inte behov av. 

visserligen behöver jag en stege i pysselrummet också för att nå de övre hyllorna i skåpen där, men stolpen på den här modellen är i vägen när man ska öppna glasdörrarna så det blir för krångligt. istället ska jag hålla ögonen öppna efter en lite mindre, viktoriansk variant som jag också länge suktat efter:

premiär för växtloppis!

i söndags stod jag och sålde plantor på en växtloppis hos "i vått och torrt" här på österlen. det var första gången för mig både som säljare och besökare på en dylik tillställning, men det var verkligen jätteroligt! så här såg min  lilla yta ut: stora plantor av höstilverax, valnötsträd, hortensia och gojibär, småplantor av lavendel, lila spetskål, romanescoblomkål, alunrot och silverlök, samt krukor, växtstöd, fröpärm mm fanns till salu hos mig – allt överblivet från mina egna odlingar. tyvärr kom jag hem igen med fler kålplantor än jag önskade (jag har så svårt att slänga dom övertaliga på komposten), men det gick bättre med höstsilveraxen, lavendeln och alunroten. på det stora hela en lyckad dag!

har ni fest eller?

jag satte ju upp mina insektsholkar mest som pynt och trodde inte något egentligen skulle vilja bo där, då vi har så många andra naturliga skrymslen i trädgården, såsom döda träd, vedtravar och stenmurar. därför blev jag så glad att se att det var värsta röjarfesten där idag! :D

 

blomkål någon?

när man hittar en bortglömd fröpåse med bäst före datum 2021 och sår allt bara för att vara säker på att åtminstone nånting gror... tror vi kommer äta blomkål varje dag hela sommaren som det ser ut nu. 

 

tung tyngre tyngst

 igår köpte jag den här fina takkronan på auctionet för ynkliga 800 kronor. det stod visserligen i annonsen att den var mycket tung, men det visade sig att den väger strax under 25 kg och takkroken i hallen där jag tänkt att den skulle hänga (istället för dubai bling) inte räcker till.

således behöver vi be snickaren sätta upp en ny rejälare krok (i snygg mässing!). men det vill inte maken, som tycker gamla lampan är helt ok. så nu har vi lite av en stalemate här hemma.

ovan ovan jord

vi har länge haft en oinbjuden gäst som härjat i trädgårdslandet och öst ut jord i grusgångarna och underminerat jorden runt rosorna. idag fick jag syn på skurken när jag låg ute i solen och rensade ogräs – tydligen hade gynnaren råkat komma ut ovanpå markduken och något förvirrad lyckades han inte hitta ner till mörkret och underjorden igen.

jag var inte sen att ta tillfället i akt och skopade raskt upp honom i en hink, lastade honom i bilen och körde iväg till fårhagen för utsläpp. han verkade nöjd med sitt nya hem och kommer av antalet högar att döma, ha många likasinnade vänner att leka med.

 

konst på slottet - konstrundan 2026

årets konstrunda blev bitvis kall, blöt och väldigt blåsig, förutom lördagen som bjöd på lite sol och värme. men med en blåst på hela 14 sekundmeter och 25 m/s i byarna på måndagen, valde vi att hålla stängt trots allt. vi förutspådde lågt antal besökare och viss risk för att slagdörren till växthuset skulle blåsa upp och krossas om någon besökare plötsligt tappade taget. kändes skönt att få sitta inne i stugvärmen och se på film istället.

på det stora hela märkte vi att det trista vädret påverkade besöksantalet negativt jämfört med förra året, och min försäljning gick trögt – inte bara tavlorna utan även påskpynt, dahlior och småplantor stod till stor del kvar på hyllorna. supertrist. så nästa år funderar jag på att försöka komma med på något galleri eller konsthall istället och skippa resten av utbudet. det som sålde så bra förra året! jag hade ju hoppats på en repris, men man ska inte ta ut segern i förskott. fast grannen sålde bord och svarvade skålar som smör i solsken, så kanske har jag bara fel varor helt enkelt. hoppas på bättre lycka borta på tomarps kungsgård. vårsalongen där pågår ända fram i maj så lite mer tid än bara tre dagar här på slottet. men det nya reflexfria plexiglaset var en hit! nästa år ska jag byta ut på resten av tavlorna också. hade tyvärr bara råd att göra på två tredjedelar nu.