trädgårdsgeometri

från början hade jag tänk mig ett vanligt enkelt trädgårdsland utan några konstigheter, där grönsaker växte i långa, snörräta rader med lite mellanrum att gå på. mest för att det skulle gå fort och enkelt att komma igång. men det är ju inte så kul egentligen när man väl tänker efter. för egentligen gillar jag ju franska potager med geometriska mönster och former. där köksträdgården är mer som en tavla målad av både blommor grönt. så nu har jag suttit och skissat på lite olika layouter, och som vanligt är det nästan omöjligt att välja! jag har alldeles för många favoriter. 

köksträdgården blir ca 25 x 15 m (dvs ungefär 375 m2) och tanken är att rama in bäddarna med träkanter målad i tjärvitriol som ger virket bra rötmotstånd och en fin grå färgnyans (att behöva vänta på att tiotusen sticklingar av buxbom skall växa upp är mer än jag mäktar med just nu). gångarna skall vara av grus eller flis och runt hela kalaset skall det sitta ett franskt kastanjestaket för att skydda mot hundar, katter och andra objudna gäster. dock är staketet med grind och störar så pass dyrt att det kanske får vänta till nästa år? det blir så mycket nu ändå med växthus, grävjobb, sten etc.

men nu till tiotusenkronorsfrågan - vilken layout är din favorit? hjälp mig att välja!

tillägg: efter att ha sovit lite på saken tror jag mina favoriter just nu är nummer 04, 07, 11 och 14. har försökt att tänka på att det skall vara lätt att nå och gå överallt utan att behöva ta långa omvägar. sånt kommer man att störa sig på.

01.

02.

03.

04.

05.

06.

07.

08.

09.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

jamen det var väl bra!

en viss fyrbent individ (välkänd sedan tidigare av tuggpolisen) har på senaste tiden uppvisat ett visst motorintresse. eller åtminstone intresse för matte och husses sprillans nya släpvagn. efter att släpet bott mindre än två veckor här hemma, hade denna någon vandaliserat båda sidoljusen. något som antagligen skedde i fullt dagsljus (han skäms inte ens!).

vänster sidoljus - rätt hårt åtgånget.

på höger sida, nästan lika illa.

matte tyckte hon var smart - först plastpåse och tejp för att skydda elektroniken mot regn, därefter en bur av hönsnät rikligt impregnerad med ultrabitter fyspray. men så lätt överlistan man inte vandaler! nätburarna låg avslita på gräsmattan i morse och av plastpåsarna återstod bara några små slamsor. nykrossade plastbitar från ljusen låg i gruset undertill. morr!

matte testar nu fas två - kompostgallet och spännband. skall detta vara tillräckligt eller behöver vi köpa kravallstaket också?

hjorthund säljes billigt. äter allt. passar tex som dokumentförstörare, flistugg eller rivningsarbetare. förebild: röjarralph.  svar till: "bråttom"

palak halloumi

både maken och jag älskar indisk mat och försöker oss gärna på att laga själv hemma i köket (tyvärr ont om indiska restauranger så här på skånska landsbygden). detta är vårt eget omgjorda recept på palak paneer och är en av våra favoriter (originalreceptet hittar du här). vi brukar laga i en rejäl wok då spenaten tar rätt mycket plats innan den "krympt ihop".

palak halloumi (4 port)

olivolja
2 pkt halloumi
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2-3 msk tomatpuré
1/2 msk garam masala
1/2 msk ingefära
1 tsk grönsaksbuljongpulver
1 pkt passerade tomater med chili, 390 g
3 dl vispgrädde
1 pkt romanticotomater
200 g färsk spenat

1. skiva och tärna halloumin i små bitar. stek gyllene och frasig i en stekpanna med lite olivolja. ställ åt sidan.

2. fräs den finhackade löken några minuter i lite olja och låt kryddorna och den pressade vitlöken fräsa med en stund på slutet.

3. häll i dom passerade tomaterna samt grädden och låt puttra samman ca 5 minuter.

4. dela tomaterna i fyra delar. tillsätt och låt puttra ca 5-10 minuter till.

5. vänd ner spenaten och vänta tills den krympt ihop och mjuknat. häll till sist i halloumitärningarna.

6. servera med jasminris och hembakta naanbröd (recept finns här).

photogenic

söta lilla angus.

fullt ös i lervällingen

lite nytagna bilder från dagens bus ute i trädgården under ett kort uppehåll i det eviga regnandet. roligt att se dom alla tillsammans, även om småkillarna leker lite väl aggressivt med varandra emellanåt och matte försöker bryta av. hoppas det bara är åldern och att det går över snart.

det svåra valet

åh, jag står inför ett svårt beslut. nästan omöjligt faktiskt när man bara kan visualisera i huvudet och inte gå runt i och känna in på riktigt (snören på gräsmattan är inte riktigt samma sak). jag har bestämt mig för att det nya växthuset skall bli ett vitt antique orangeri med smala glas och utan mur (det blir tyvärr för krångligt och dyrt med mur även om det är absolut finast).

så här ser orangerimodellen ut i grundutförandet. sen är det bara att bygga på så stort man vill (och har råd med) i alla riktningar. och där i ligger problemet! för mycket valmöjligheter helt enkelt...

ska man satsa på ett långsmalt växthus med tre extrasektioner på varje sida? frågan är väl mest om det känns för långt?

eller ska man nöja sig med två extrasektioner per sida och istället ha en utbyggnad baktill? detta gör att man kan utnyttja ytan i mitten av växthuset bättre (grunddjupet utan utbyggnader är 310 cm). med dubbla utbyggnader kan man nog få plats med ett bord mitt på golvet istället för att bara ha en massa döyta där. dock förlorar man några kvadratmeter istället.

eller... ska man slå på stort och ha tre extrasektioner _och_ en utbyggnad baktill? det vill säga extra allt? väntar otåligt (och nervöst!) på offert från classicum för att se hur mycket det i så fall skulle landa på. håll tummarna. för handen på hjärtat, visst är det egentligen det här man vill ha om man får drömma lite...?

tillägg: plötsligt blev det svåra så väldigt mycket lättare. fick nyss offerten från classicum. att ha växthuset som ett plus (+) istället för ett t (T) skilde hela 40.000:- i pris (jag hade hoppats på max 15-20.000:- extra). så det blir varken alternativ 2 eller tre ovan. så synd, då jag verkligen var lite kär i plusmodellen. men det var lite väl mycket plus på priset för att kunna motivera tyvärr. så då vinner förslag nummer 1 på walk over. så snopet det känns plötsligt.

en tur till tippen? nä men kanske hundra!

igår fick vi lov att hämta vår efterlängtade släpvagn. så nu ska den enorma pinnhögen äntligen vräkas! 

pinnhögen - den har vuxit sig över alla breddar på sistone. nu får det faktiskt inte plats mer på den gamla gödselplattan. och då har vi ändå inte hämtat in dom mindre högarna ute i parken än. det lär bli ett antal turer till tippen framöver gissar jag.

frukost på sängen ers höghet!

vaddå spoiled rotten matte?

äntligen ett vårtecken!

åh, i helgen var det uppehållsväder för första gången på minst ett halvår. husse och matte var inte sena att gå ut med spadarna och gräva lite sly kring det blivande trädgårdslandet. måste förbereda lite för stubbfräskillen som sen skall komma hit och ta dom värsta bjässarna som står kvar mitt bland riset. men det råder bråda dagar innan gräset börjat växa och man inte längre ser vad man gör. vi blev lite tagna på (s)ängen förra året och det misstaget tänker vi inte göra om!

lerinpackning

hallå, se er för killar! matte tog faktiskt på sig rena strumpor för mindre än 10 minuter sen! :(

nördpoäng någon?

igår kom en hel kartong med goodies från brädspelsbutiken hihopia - totalt 1800 plastfickor (för att skydda spelkorten), samt ett paket med removable stickers för gloomhaven. så nu har vi att göra hela helgen med att sleeva alla kort.

terapijobb på gång - vi har i nuläget hunnit sleeva ca 400 stora kort och 800 små. kommer ju inte alls att räcka hela helgen! *besviken* 

the epic saga begins...with an epic failure.

maken fick gloomhaven i födelsedagspresent av mig. vår första spelrunda lämnade lite kvar att önska. kanske borde ha läst klart regelhäftet innan vi började? note to self: man ska _inte_ använda upp alla dom där korten som har ett kryss på sig. då blir det strax väldigt jobbigt. :/

Angus Allehanda - Poop Oop i Doop

Hej allihop!

Det har varit ett par intensiva månader sedan jag skrev sist. Småkillarna har hunnit bli tio månader nu och är nog på gång att bli könsmogna. Fast dom har inte börjat lyfta på benen när dom kissar ännu. Själv var jag väldigt tidig med det där och lyfte på benet redan när jag kom till matte vid 15 veckor. Jag tyckte inte det var så mycket att orda om. Det kändes bara mer bekvämt att stå med ett ben i luften. Att sitta ner och kissa kan man lämna åt tjejerna tänkte jag. Ganska ofta när jag kissar blir det varmt och skönt på frambenen. Fast jag vet inte riktigt varför. Matte blir lite trött och kallar mig PissNisse ibland och säger att det är för att jag inte vinklar ut benet ordentligt när jag kissar. Men jag lyfter det ju jättehögt rakt upp (flera centimeter minst), vinkla det också känns väl lite överdrivet eller? Det är ju inte yoga jag håller på med. 

Hur som helst brukar matte vilja ta med mig in i hemska duschen efteråt. Det är för att jag inte ska bli gul om benen säger hon. Jag vet inte varför jag skulle bli det, det är väl bara kycklingar som brukar vara gula? (Färgar dom av sig kanske? Men jag har inte träffat några kycklingar, bara grannens höns och dom är mest bruna och vita vad jag kan minnas.) Idag på morgonpromenaden blev det till och med varmt och skönt om magen en gång! Matte säger att hon inte förstår hur jag bär mig åt. Det vet inte jag heller. Jag kanske är en naturbegåvning helt enkelt? Vad det nu är jag gör som är så anmärkningsvärt. Men det är roligt att få känna sig lite speciell ibland. 

Småkillarna är också lite speciella kan man säga. Fast på ett annat sätt. Det tog över två månader för dom att bli rumsrena (detta skall jämföras med Fergus mycket svårslagna fyra dagar och jag själv med två veckor)! Åtminstone för Seamus, han var allra värst. Han läckte som ett såll dygnet runt innan han lärde sig knipa, och därefter skulle han gå ut flera gånger under natten för att kissa och bajsa. Då fick matte bara sova två timmar per natt i genomsnitt. Hon såg rätt sliten ut ett tag och var inte lika rolig som annars. Förr i tiden hade matte ibland lila färg ovanpå ögonen. Numera har det lila liksom halkat ner och hon är mest lila under ögonen istället. Inte riktigt lika klädsamt tycker jag. Men berätta inte för matte att jag sa det, då kanske hon blir ledsen. 

Seamus ska fortfarande allt som oftast gå ut och kissa på natten, både en och två gånger, trots att matte försöker trixa med mattiderna, senarelägga sista kissrundan och ibland tömma vattenskålarna på kvällen. Om Seamus mot all förmodan sover igenom hela natten (det har nog hänt två gånger) ser matte alldeles lycklig ut, som om hon har vunnit på lotteri. Även om vi väcker henne före klockan sju nästa morgon. Duncan däremot har stålblåsa säger matte. Han kan hålla sig hur länge som helst, precis som vi storkillar.

Allt detta nattkissande (samt det faktum att småkillarna inte vågar gå upp för trappan till övervåningen ännu) gör att vi alla fortfarande tränger ihop oss nere i gästrummet på bottenvåningen. Fergus hänger mer med oss nu när småkillarna vuxit till sig och inte är lika jobbiga längre. Men oftast vill han ändå sova uppe i stora sovgemaket på övervåningen, precis som han alltid har gjort. När Fergus vaknar runt sjutiden har han numera alltid samma morgonrutiner. Han ställer sig längst upp ovanför trappan och sjunger för full hals för att deklamera att en ny dag har grytt (och att han nog behöver kissa). När han har sjungit klart efter några minuter kommer han sakta skridande ner för trappan för att mottaga sina undersåtars och sina tjänares hyllningar. Fast ibland fortsätter han att sjunga i all evighet och då kan matte eller jag behöva komma upp för trappan och hämta honom. Han kan vara lite divig av sig faktiskt. Därefter brukar vi alla bli utsläppta i trädgården för att vi ska kunna kissa och sånt medan matte och husse gör sig i ordning.

Men Fergus stannar alltid precis utanför ytterdörren, i närheten av badrumsfönstret, där han låter del två av sin morgon-aria ljuda över nejden medan husse och matte stressar med tandborstningen. Fergus kan nämligen inte kissa eller bajsa i trädgården har han bestämt. Detta kan endast göras i nödfall då det är väldigt sent på kvällen och/eller riktigt ruskväder ute. Annars kniper han tills det blir en ordentlig morgonpromenad. Inte förhandlingsbart. Dessa dyrbara gåvor från kungen skall nämligen endast spridas där det kan komma till allmänhetens nytta och nöje, och helst så långt bort från rikets (tomtens) gränser som möjligt. Jag har redan börjat träna mig på dom kungliga plikterna, så jag är redo att ta över kronan när det väl blir dags. Jag brukar därför också knipa allt vad jag kan före morgonpromenaden så jag har extra mycket att dela med mig av. Resten av dagen är inte lika viktigt, då använder jag slottsträdgården istället precis som småkillarna. 

Tydligen är det som kommer ut bakvägen från oss kungligheter väldigt eftertraktansvärt och kanske till och med guld värt, för matte samlar alltid noga upp allt vi producerar och förpackar det enskilt i små svarta påsar som hon försiktigt stoppar i fickan och bär hem igen. Kanske inte helt konstigt ändå, för man har ju hört att det finns fåglar som värper guldägg och själv gjorde jag ju guldglittriga bajskorvar efter att jag ätit upp hela det där Fortiflora-paketet som ni kanske minns. Sen sparar i alla fall matte alla påsarna i ett stort grönt kassaskåp av plast som står ute i trädgården. En gång varannan vecka kommer en stor bil och tar hand om innehållet för att vi ska kunna fylla på mer. Men vad som sedan händer med påsarna vet jag inte. Kanske ställs dom ut på museer runt om i världen? Kanske säljs dom till Tyskland? Dom gillar kungligheter där har jag hört. I alla fall skogens konung…

Nu blev jag visst rätt hungrig av allt detta pratande. Ska se om jag kan övertala matte att servera oss slottstek till middag. På återseende!

/Angus, en väldigt speciell hjorthund

(aka Crathlint Erskine Eónan)

---

Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 1/2020.

---