olika som bär

hermes och fergus är väldigt olika till sätt och personlighet. hermes är enligt utsago lite av en ensamvarg när det gäller sovrutiner och föredrar att sova allena i sitt rum på nätterna, trots lock och pock att följa med till sovrummet på kvällen. så även här. han tillbringade hela natten ensam ute i vardagsrummet, medan fergus, som gärna vill ha sällskap, sov i biabädden bredvid matte i sovrummet.

i morse vaknade hermes runt klockan sju. en halvtimme senare hade han fått nog och ville absolut gå ut och morgonkissa. fergus, som brukar tycka att det är lagom att gå upp efter klockan tio, lät sig motvilligt övertalas att följa med matte ut, medan husse låg kvar och snarkade i sängen.

att gå på promenad med två hundar i koppel som inte är vana vid att behöva ta hänsyn till en annan hund är nog så svårt. att behöva gå med en "gaspedal" (hermes) och en "handbroms" (fergus) är minst sagt problematiskt. hermes promenadfilosofi är "plattan i mattan". han vill tillryggalägga en så lång sträcka, i ett så högt tempo som möjligt. han vill bara en sak och det är framåt! fergus däremot är mer filosofiskt lagd och samlar mest på dofter och intryck. han vill helst strosa runt bland buskagen och sniffa och hinna med så många inlägg i hundkissdebatten som möjligt. minst ett per meter. ja ni kan ju tänka er själva hur långa mattes gummiarmar hann bli mellan dessa båda motsatta kraftpaket (och hur det är att försöka plocka upp kladdigt hundbajs medan killarna har brottningsmatch och röjarskiva i andra änden av kopplet behöver vi inte gå in på). men ibland kan även fergus lyckas hitta gaspedalen och då uppstår ett sånt där magiskt ögonblick, mellan ihoptrasslade koppel, zickzackgång och retfulla nafs i mungiporna...

väl hemma igen efter en knapp timmes promenad var matte föga förvånande ganska trött och svettig. men inte hermes. efter att ha tryckt i sig knappa tre tuggor mat till frukost, övergick han till att noggrant inspektera kassen med leksaker i vardagsrummet. alla pipleksaker ströddes ut över vardagsrumsgolvet och provpeps högljutt i tur och ordning. fergus däremot åt hungrigt upp varenda smula som serverades, trots den för honom väldigt tidiga timmen, innan han tog sin tillflykt till biabädden i sovrummet och försökte ta igen lite förlorad sömn.

tack och lov däckade även energiknippet en bra stund senare på hallmattan, så husse kunde få lite lugn och ro lagom till arbetsdagens början. nu är det så tyst här hemma (till och med lilla blå sover) att matte nästan tror hon har förlorat hörseln...

ps. fergus däremot skulle aldrig komma på tanken att ligga direkt på golvet! här är det bara mjuka hundbäddar och madrasser som gäller för vår lille prins.