tomma rum

saknaden efter broder hermes har varit svår sedan hemfärden igår eftermiddag. det har hörts pip och gnäll inifrån sovrummet idag, och molokna blickar har mött en när man kommit in i rummet. som plåster på såren fick fergus festa loss med ett alldeles eget, obegagnat märgben. hans allra första! nu verkar nämligen magen så pass stabil att vi vågar oss på att prova. saknaden verkade stillas, åtminstone tillfälligt, och jag tror han tyckte det var skönt med lite svalka i sommarhettan (han fick det fryst, precis som varghundarna). så här två timmar senare har pipandet återupptagits. vi får bara hoppas att det inte beror på magknip!