då matte i ett tidigare inlägg har beklagat sig över fergus bristande hyfs och stil när det gäller umgänge med andra hundar (han är mer modell skenande ångvält) och att han verkar sakna den nobla dignitet och grace som hundböckerna alltid pratar om, vill fergus ta tillfället i akt och dementera detta som inget annat än elakt förtal. han kan visst uppföra sig lugnt och sansat, gå fint i koppel utan att bråka, samt ligga och softa på en madrass i vardagsrummet. precis som matte har bett om. dock efter att ha busat och sprungit järnet med brorsan hermes i en sisådär trekvart först... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar