onsdag 23 september 2026

odlingsåret 2026

jaha ja. då var ännu ett odlingsår nästan till ända. det har varit en stekhet sommar med utbredd vattenbrist över nästan halva sverige. sjövattnet här hemma "tog slut" redan nångång i halvlek, så jag har nog inte vattnat (sporadiskt) i trädgårdslandet mer än två-tre gånger på hela sommaren, undantaget de nyinköpta rosorna (och tomaterna i växthuset) som jag vattnat med vårt eget dricksvatten från brunnen. så på det stora hela får man väl vara nöjd ändå trots mediokert resultat på flera håll.

 

årets lärdom: det är absolut för mycket att försöka plantera 56 st rosor under en enda säsong. särskilt när det varit på tok för varmt under hela juli för att ens lyfta spaden. ja alltså, det var ju inte riktigt meningen egentligen, men först hade jag 15 plantor kvar från förra året som stod provisoriskt nergrävda i sina krukor i trädgårdslandet, sen "råkade jag beställa 26 stycket nya plantor från jurmala rozes och därtill hade jag ett presentkort som snart gick ut hos flora linnea som gav mig ytterligare 15 styckenplantor att ta hand om. 

men rosorna satte verkligen mitt tålamod på prov i år (några strök också med och fick åka i förslutna påsar till tippen) för dom drabbades av i stort sett allt man kan tänka sig; barkfläcksjuka, svartfläcksjuka, mjöldagg, rosenrost, bladlöss, rosentrit och säkert något mer som jag nu har förträngt och glömt bort. åtskilliga var de gånger jag svor över min dumdristighet och mitt övermod att anlägga en rosenlund runt hela trädgårdslandet. nog för att jag vet att rosor är kinkiga primadonnor, men ändå. dom kunde ju sparat lite av spänningen till ett annat år?

men sen fanns det ju också dom rosor som redan hunnit etablerat sig och som blommade så outsägligt vackert och tålmodigt hela sommaren att man förlät både dom och nykomlingarna för allt, både det som varit och det som säkerligen komma skall, i utbyte mot fagra löften om framtiden.


årets over achiever: om jag hade otur med mina koko loko förra gången jag provade (dom fick fläcksjuka och var små och förkrympta pinnar tills jag förgrymmad körde iväg dom till tippens brännbara) hade jag betydligt bättre tur i år. dom nya buskarna från flora linnea blommade överdådigt hela sommaren och var fantastiskt fina!


årets bättre sent än aldrig: den lila temyntan som skulle vara en sån bra pollinatördragväxt gick jag och väntade på hela sommaren. den bestod mest av en meterhög djungel av gröna blad, men så i slutet av augusti dök det upp några förvirrade blommor tillslut ändå. jaja, inget att gå i taket för men kanske någon liten humla blev glad för omväxlingen i dieten ändå?


årets under cover: spetskålen (tillsammans med broccolin och romanescon) låg och växte på sig under kålduk hela säsongen. nu får vi äta kål till frukost, lunch och middag. särskilt som Rekan och Dodo, som annars älskar vitkål från affären, bestämde sig för att det här minsann inte var deras kopp te.


årets mycket väsen för (nästan) ingenting: när spetskålen växte på sig som en bodybuilder på stereoider, ville tydligen romanescon ett par odlingskvarter bort inte vara sämre. tyvärr var det mest mycket snack och lite verkstad, då det i slutänden bara blev en djungel med stora kålblad men bara ett mikroskopiskt kålhuvud (förstoringsglas rekommenderas!) som räckte till en halv lunch. inte så odlingsvärt alltså. 



årets newcomer: första gången jag testade att odla broccoli. det gick riktigt bra må jag säga. har till och med haft över för grannarna att skörda. men eftersom det är helt omöjligt att försöka skörda med fiberduken kvar, tog jag bort den i början av augusti och lät kålfjärilarna härja fritt. dom uppskattade helt klart att jag lät en del stänglar gå i blom (läs: vi hann inte äta upp allt i samma takt som det producerades).



årets vitlöksskörd: något av en besvikelse. även om vi fick en del stora, fina lökar hade jag hoppats på mer, särskilt nu när jag besvärat mig med att mylla ner två stora hinkar med hästgödsel i jorden i höstas. istället blev skörden ungefär som tidigare utan gödsel, fast kanske något mindre genomsnitt ändå. antagligen på grund av vattenbristen. men om ca två månader är det ju dags att plantera vitlök igen så jag får en ny chans nästa år. att gödsla eller inte gödsla är dock frågan.



årets diagonal: det största av äppelträden får så mycket frukt att det inte orkar stå upprätt trots stödpinne och uppbindning. tror kanske mullvaden har försåtsminerat marken lite också. kanske dags att göra om grunden nästa år?


årets mest bortglömda: solrosorna förde en tynande tillvaro i torkan längst ner i trädgårdslandets mest bortglömda hörn. dom var fina en kort tag innan torkan tog dom.


årets dvärgväxt: jag vet inte vad som hände med majsen i år. dom brukar vara två meter höga, men i år var dom knappt större än en dvärgpudel. ute på bondens åkrar växte dom till synes dock på som vanligt trots torkan.


årets snubbelrisk: jag gjorde helt klart en liten felbedömning av växtkraften hos mitt blåregn. hela sommaren har den skickat ut livsfarliga lianer tvärs över grusgångarna att det är förenat med livsfara, nåja åtminstone grav snubbelrisk, att passera. särskilt med jordhinkar i båda händerna. tre gånger under sommaren har jag fått beskära lianerna för att kunna ta mig fram någorlunda säkert i trädgårdslandet, och jag som hade köpt ytterligare fyra rosenbågar jag planerade att sätta upp där! kanske behöver jag inte mer blåregn trots allt (även fast jag fått fel sort på tre av dom och tänkt komplettera)?


årets besvikelse: violapeln som jag så sett fram emot att beundra och sniffa på i år, drabbades av någon sorts ohyra/angrepp, för alla bladen bara försvann och någon blomning stod inte att finna. hoppas den tar sig till nästa år, för gratis var den ju inte.


årets dödsfall: någon (sorken?) gjorde processen kort med min magnolia "fragrant clouds" bredvid lilla växthuset i år. nu återstår bara en död pinne. hann bara blomma för mig en endaste gång, för förra året frös knopparna sönder. bittert.


årets överlevare: tyvärr fick jag spinn i växthuset ganska tidigt på säsongen. både physalisen och paprikan drabbades. physalisen åkte raka vägen till komposten, där den sen helt otippat återhämtade sig och fortfarande lever i högsta välmående.


hinkarna med paprika ställde jag ut precis utanför växthuset och duschade lite med vattenslangen, för jag hoppades att några av paprikorna som redan fanns skulle gå att äta trots allt. duscha med såpa orkade jag inte. förväntingarna var ju bottenlåga – hade bara tänkt skörda av det som fanns och sen skulle plantorna få göra physalisen följe på komposthögen. men se där tog jag ut förlusten i förskott, för paprikorna bara fortsatte att komma så till dess milda grad att vi till och med gav bort en bunt till grannen för vi hade ett sånt överskott. ja där ser man. it ain't over 'til it's over.


årets tillväxtpris: till min stora glädje hade jag lyckan att dela ut hela två stycken tillväxtpriser i år! den första gick till katalpan jag fått som liten gänglig tonårsplanta av grannen. den hade bott kvar i krukan i ett (eller var det kanske två?) år och kom ner i jorden först förra sommaren. så glad för sin nya ljusa och luftiga boning svarade den med att växa på sig riktigt duktigt.


pris nummer två gick till mitt fina epåletträd, som visserligen till min besvikelse inte blommade alls i år, men som istället satsade på att växa till sig på både höjden och bredden. 


årets brännskada: äntligen började jag med mastodontprojektet att försöka vräka, eller åtminstone minimera, alla gigantiska brännässlor som infesterat jorden runt trädgårdslandet och som ohövligt nog även börjat inkräkta på den blivande rosenrabatten. det var ett svettigt och tungt och allt annat än roligt arbete. trots handskar och långärmat i sommarvärmen kom jag tillbaka in med illröda armar och ben.


årets löpmeter: två rullar markduk införskaffades för att få brännässlorna att fatta vinken. efter att jag rensat och grävt bort rötter så gott det nu gick, lade jag locket på med markduk och sten. där ska det nu få ligga och göra sitt jobb i något år eller två tills jag bestämt vad som ska hända med den lilla slänten på 28 meter. hade ursprungligen tänk ha en lavendelrabatt här på grund av det torra läget, men då det gick så dåligt med mina frösådder under förra vintern då i stort sett alla plantorna dog trots att de redan var hyfsat stora och hade blommat allihop gav jag upp den tanken. tyvärr är det nog för torrt för alunrot som jag annars tycker mycket om. men behöver nog också vara någon perenn man kan fröså med tanke på hur många plantor som kommer att gå åt...


årets felköp: införskaffade, vad jag trodde var, två fina fågelbad i betong för att hjälpa fåglarna i torkan och sommarhettan. men det var ju helt uppenbart inte fågelbad jag fått, utan vattenskålar till hundarna modell större!

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...