det man inte har i huvudet...

...får man ha i plånboken. ni minns dom vita växtstöden jag skrev om så sent som igår? dom där jag avstod från att köpa på trädgårdsmässan för att jag inte riktigt visste var jag skulle ha dom? på kvällen utkristalliserades en idé om att sätta flera av dom tillsammans som en vikvägg/staket ihop med rosor eller pioner. och när grannen hastigt och lustigt lurade mig att beställa tre lila rosenbuskar från horto green började jag ångra mig gällande växtstöden. särkilt när det visade sig att buketten som sålde dom inte fanns att tillgå annat än i norrland och skåne (lite grovt räknat) och inte hade någon webshop heller för den delen. *panik*

trots idogt letande bland vänner och bekanta var det ingen som planerade att besöka mässan idag, varvid jag fick bita i det sura äpple som kallas eftertankens kranka blekhet och köra dit i spöregnet, hosta upp 160 kronor i ännu en entréavgift samt knata iväg till bukettens monter en tredje gång. först såg jag inga vita stöd hur jag än letade, bara mörkgrå och antikbehandlade. men innan jag hunnit få panik i blicken och klump i magen fick jag reda på att fler vita var på väg upp från lagret i sagda stund. *puh* sedan plockade jag på mig hela 9 stycken för att inte efteråt känna att jag köpt för få, samt att slå ut den dyra entréavgiften på fler ex för att få ett acceptabelt styckpris. så nu kan jag sätta ihop dom i grupper om tre, jag tror det blir lagom. eller skapa som ett långt staket med alla nio. *hurra*