Hej allihop, Angus här igen! Det här med att vara tonåring är faktiskt ingen lätt grej. Jag växlar hela tiden mellan att vara en riktig mattegris som bara vill pussas och gosa hela tiden, och att vara en riktig slyngel och superskurk. Precis som alla killar i tonåren gillar jag nämligen att tävla och jämföra mig med brorsan och min franske kompis Arran om vem som är värst (det vill säga bäst) på olika saker, till exempel att tugga sönder grejer eller hitta på annat bus. Matte hävdar att jag leder ligan, men hon är ju lite partisk ändå och jag känner att jag hela tiden måste ligga steget före för att inte fransosen ska ta över tätplatsen.
Min bror Fergus är ganska kass på det här med att demolera och förstöra saker. Hans samlade verk som valp består tydligen bara av att han knaprat lite på en dörrkarm hemma i svärmors gästhus (och kanske aningens lite, knappt synbart, på soffbordet där också), samt provsmakat ytterst lite på en övergiven foppatoffel som låg och skräpade i hallen. Inga stordåd direkt alltså. Knappt en enda leksak hade han lyckats ha sönder på egen hand innan jag kom in i bilden och ärvde allihop! Han strimlade i och för sig sönder ett utskick till matte från bilfirman en gång, men det är rätt ynkligt ändå. Och så brukade han smuggla in kottar i tassarna som han sen låg och tuggade sönder i hundsängen. Pft! Bättre försök i så fall när han nu, i vuxen ålder, faktiskt snodde ett av hamburgerbröden på köksbordet när matte lämnade rummet för ett kort ögonblick. Det var ganska fräckt gjort tycker jag. Han brukar aldrig ta något som han inte får. Vet inte vad som flög i honom. Men varför han inte länsade fatet med bacon eller roffade åt sig själva hamburgaren istället, det övergår faktiskt mitt förstånd. Men frågan är mest om brorsan verkligen var så där änglalik som matte hävdar, eller om hon kanske bara har dåligt minne? Ingen äkta hjorthund kan väl ändå vara så där snäll?
Hermes, fransosens storebrorsa, var tydligen så hemsk som tonåring att hans matte nästan förträngt allt han gjort. Men förutom dom sedvanliga klichéerna som att tugga sönder trappsteg, möbelben, mobilfodral och skor (dock alltid bara den ena skon i ett par, den andra lämnade han generöst kvar till husse och matte i fall dom kanske ville tugga lite dom också), så har han tydligen också gett sig på några takbjälkar, säkerhetsbältet och skinnklädseln i bilen samt fasadflaggan som han strimlade och insvept i resterna triumferande sprang ärevarv med runt tomten. Men jag är skeptisk jag. Det enda bus jag faktiskt sett honom göra är att han lägger sig uppe i gästsängen när dom är här på besök, något man absolut inte får göra enligt min matte. Ligga i sängen alltså, alla hundar är nämligen strikt förbjudna i både sängar och soffor här hemma. Annars skulle matte och husse inte få plats någonstans över huvudtaget hävdar hon. Men vaddå, hon kan få låna min biabädd om hon tycker det är för hårt på golvet! Ja ja, i alla fall känner jag mig inte speciellt hotad av Hermes i frågan om förstaplatsen, vad hans matte än hävdar. Allt det där kan ju faktiskt bara vara skönmålande skrönor i ett försök att knipa topplaceringen.
Näe, värre då med Arran som har väldigt många badwill-poäng på sin lista. Han har förvisso också tuggat på skor (Ecco) och mobilfodral (det är ju klassiker inte för inte) men även knaprat på nyslipade farstubron, en liten pall som tydligen var arvegods, utemöblernas alla åtkomliga kanter (både bord och stolar, verkligen ambitiöst!) och jag tror minsann det var en röd matta med i bilden någonstans också. Han har tydligen också grävt upp potatislandet (men han lämnade ju några potatisar kvar, slarvigt gjort!), en massa krukväxter som han slet upp ur krukorna och sprang runt med, samt fullkomligt slaktat sin mattes högt älskade och ömt vårdade dillpion. Sen ska vi inte glömma Arrans absoluta masterpiece - när han tuggade lite på sin mattes glasögon (löjligt ömtåliga saker det där), något som tydligen kostade 15.000:- att ersätta. Det är ruskigt svårslaget!
Men nu kommer vi slutligen till mina egna bedrifter. Förutom att jag slaktat precis alla leksakerna här hemma, har jag tuggat lite på biabädden samt teddyöverdraget och även gjort hål i ena xxl-sängen. Förvisso bara nybörjargrejer men dom ska väl ändå räknas in. Sen har jag tuggat på några av mattes tulpaner som stod i en vas i köket, snott en nästan hel arraksboll från soffbordet (highscore!) samt slaktat en tandkrämsförpackning och en förpackning med revaxör (både kartongen och innehållet, så matte fick ringa och kolla med veterinären om det kunde vara farligt). Ja just ja, sen åt jag visst upp en halv förpackning med Fortiflora också, med påsar och allt! Då bajsade jag faktiskt korvar med guldflagor i nästa dag. Det tyckte matte visst var lite roligt ändå. Faktum är att ett tag åt jag upp så många konstiga och färggranna saker att matte sa att mitt bajs såg ut som en engelsk fruktkaka.
En annan av mina höjdpunkter var när jag tuggade lite på mattes halloweenrekvisita, en svart plastkittel hon köpt och skulle ha till en fotografering. Jag tyckte den såg lite läskigare ut efter att jag tuggat på den, nästan som att ett monster varit framme på riktigt. Det tyckte tydligen inte matte för hon köpte en ny istället. Jag har också käkat upp några mattfransar (kinamatta, det ger väl pluspoäng?) samt slaktat en doftpåse med lavendel och spridit ut hela innehållet i arbetsrummet (tyckte ändå det luktade lite mysko där inne). Men mitt bästa tilltag är ändå när jag inte kunde hålla mig från att provsmaka lite på det sprillans nya, specialbeställda designsoffbordet matte köpt för dyra pengar och sen väntat på i över två månader (det hade en så förunderligt intressant smak att jag faktiskt var tvungen att knapra lite på bägge bordsbenen). Matte och husse var jätteolyckliga och sa att dom ju faktiskt inte ens hunnit ställa bordet på rätt plats, utan att det bara stod tillfälligt på min bästa lek-och sovmatta i några minuter. Men jag tyckte det var klart som korvspad att jag bortom allt rimligt tvivel trodde att det var en jättefantastisk tuggleksak dom köpt för att göra mig glad! Det var i alla fall vad jag skyllde på när dom såg så väldigt arga ut efteråt. Jag har åstadkommit några riktigt bra grejer, det erkänner jag. Men nu är det tyvärr upp till er kära läsare att bestämma vem som blir utsedd till regerande mästare och krönt till superskurk. Må bäste hund vinna (kom bara ihåg att rösta på mig)!
/Angus - the bad boy
(aka Crathlint Erskine Eónan)
Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 2/2019.
