idag fick jag uppleva hur det känns att få punktering (mitt livs första) mitt på landsvägen. men jag hade gott om tur i oturen, vilket gjorde att jag bara kunde skratta åt alltihop.
- först och främst låg jag på en 70-sträcka när det hände och inte 90 som det är resten av vägen.
- bilen krängde till knappt märkbart när det hände, så det var ingen fara att krocka med mötande bilar.
- jag kunde stanna till på en busshållplats precis i närheten, där jag stod ur vägen för andra bilister.
- däcket som gick sönder var åt vägrenen till, så man behövde inte riskera att bli påkörd.
- det var mitt på dagen, plusgrader och uppehållsväder (trots ett nyligen avslutat skyfall).
- jag hade inga kylvaror eller frysvaror som låg och blev förstörda i bakluckan fast jag precis kom från mataffären.
- maken var bara ca 7 minuter bort och kunde komma på ett ögonblick och hjälpa mig att byta till reservdäcket i bakluckan.
- en vänlig medtrafikant stannade och hjälpte till när vi inte kunde få bort den kärvande gummipackningen från hjulaxeln (eller vad det kan kallas).
- svärmor var hemma och kunde passa fergus under tiden vi var borta.
- det är ändå dags att byta till sommardäck.
var inte det helt optimala omständigheter om man nu ändå ska få punktering, så säg! jag borde kanske passat på och köpt en lott i affären idag! *skratt*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar