ett varningens ord

som ni säkert har märkt har lilla zima sett ganska skruttig ut på de flesta bilderna nu förtiden. ända sedan pixel gick bort i april har hon nämligen varit sjuk och mått dåligt. inte för att det har märkts på henne direkt. hon har varit pigg, social, nyfiken, lekfull, pratglad och dessutom ätit som en häst. det enda vi sett det på är att hon plötsligt började plocka av sig fjädrarna på magen.

hon började plocka sig ett litet tag innan pixel gick bort. vi trodde det kunde bero på stress, då pixel sista tiden var ganska påflugen och jobbig och levde efter devisen att anfall är bästa försvar. det var mycket bråk och kiv i buren emellanåt och zima var synbart stressad av situationen och valde oftast att gå undan och försöka få vara i fred istället för att bråka med syrran. dessutom funderade vi på om det kunde vara kvalster eller något annat som kliade på henne som fick fjädrarna att ryka.

lördagen den 5 april fann vi pixel död på burbotten och på måndagen åkte vi in till veterinären med zima. vi fick veta att hon hade en väldigt kraftig infektion (troligtvis samma som pixel) samt förstorad lever. hon var riktigt, riktigt sjuk och veterinären var förvånad att hon ens orkade bita tillbaka när hon blev fångad och undersökt. zima blev satt på antibiotika i 10 dagar. därtill blev vi beordrade att byta ut frödieten mot papegojpellets, då frön (särskilt solrosfrön) är alldeles för fett för papegojor och kan ge upphov till fettlever.

på återbesöket två veckor senare hade hon dock fortfarande skyhöga värden och dom misstänkte papegojsjukan. det blev resor in till veterinären en gång i veckan för att få sprutor i 7 veckor! buren och alla leksaker där hemma skulle saneras vid upprepade tillfällen då viruset var lömskt kunde ligga gömt i kroppen och blossa upp igen. men zima skötte sig exemplariskt varje gång det var dags för spruta och alla på kliniken tyckte hon var så söt. jag tror till och med hon tyckte det var roligt att åka bil. :)

veckorna gick, fjädrarna började växa ut och vi hyste hopp om tillvaron. vid återbesöket visade det sig dock att hon var sjukare än någonsin och egentligen kanske redan borde varit död vid det här laget! en ny antibiotikakur följde, en starkare sort som skulle slå ut det mesta. men nu var vi tvungna att ge henne sprutor själva varje morgon i en veckas tid. det blev maken som fick uppgiften, jag själv är alldeles för blödig av mig och har dessutom sprutskräck. ingen bra kombo.

nya fjädrar började ånyo få lov att sitta kvar. återigen tändes hoppet om att allt snart skulle vara bra igen. men nästa återbesök visade att zima fortfarande mådde dåligt så hon fick stanna kvar för provtagning, varvid hon faktiskt rymde ur transportburen och gav personalen ett fasligt sjå att fånga in henne igen! så flygförmågan var det minsann inget fel på, konstaterade veterinären efteråt. och zima var mycket belåten med sig själv.

veterinärerna började få slut på idéer om vad som var fel på vår lilla fågel. teorin var multipla infektioner, varav en mögel/svampinfektion i botten som slagit ut immunförsvaret och banat väg för diverse andra åkommor ovanpå det. för tydligen är det så att fågelfrön man köper innehåller massor med mögelsporer även om bäst-före-datumet har långt kvar, då kvalitén på vad som anses vara tjänligt djurfoder är betydligt sämre än motsvarande för människor. detta mögel kan så klart göra fåglarna sjuka om dom andas in frödammet under lång tid. möglet ger till sist upphov till en svampinfektion som slår ut fågelns immunförsvar och i värsta fall kan mögelsvampen till och med orsaka tumörer inuti kroppen!

jag var förtvivlad, orolig och uppgiven. hur mycket skulle vår lilla skrutt behöva stå ut med? men zima hade ju visat sig vara en tålmodig liten kämpe som inte gav upp i första taget, och samtidigt verkade hon glad och harmonisk i övrigt och syntes på alla sätt vara en lycklig fågel, så vi valde att försöka medicinera. svampinfektionen skulle behandlas med äcklig medicin i näbben varje dag i flera månader, i värsta fall flera år (eller livet ut)! brottningsmatcherna med husse varje morgon uppskattar hon inte, men samtidigt verkar det inte bekomma henne så värst mycket heller när den väl är över. ja, det tar kanske en kvart eller så innan hon vill veta av en igen, men sen är hon sitt gamla vanliga gosiga jag resten av dagen.

senaste återbesöket gav äntligen glädjesiffror. värdena hade halverats sedan senaste provtagningen och var de lägsta hittills. det verkar finnas hopp i alla fall! så vi fortsätter som förut i några månader till och hoppas kunna knäcka svampinfektionen som härjar i hennes kropp. vi tänker inte ge oss, vi älskar ju vår lilla fågel! över 15.000:- har vi dock lagt ner på veterinärvård vid det här laget. så en försäkring hade nog varit bra att ha, så här med facit i hand.

jag vill med det här inlägget berätta om faran med frödieter och mögelsporer. för själva hade vi ingen aning. vi trodde vi skötte våra sparvisar på bästa sätt. så fastän vi följt uppfödarens, zooaffärernas och websidornas råd om fågelmat (där pratas det enbart om frödieter) hade vi gjort våra små fåglar jättesjuka på grund av okunskap. numera äter zima bara harrison's ekologiska papegojpellets, och därtill så mycket frukt och grönsaker som hon vill ha. nya fjädrar är ständigt på väg ut, vi hoppas dom får sitta kvar. :)