en liten grön

morgonen började dåligt. riktigt dåligt. när jag kom ner i köket hittade jag lilla grön sprattlandes på rygg under hushållspappret. först trodde jag att hon bara fastnat med klorna, men när jag tog loss henne såg jag att huvudet var vridet åt ena sidan och hängde obehagligt. jag vet inte vad som hade hänt. om hon ramlat av pinnen i sömnen och gjort illa sig. om skruttarna bråkat och hon åkt på däng (fast vi inget hört). om hon blivit plötsligt sjuk under natten...

det var bara att väcka maken och börja ringa runt för att se vilka veterinärmottagningar som hade öppet en lördag morgon kvart i åtta. det fanns ingen visade det sig. vi fick sitta med lilla pixel invirad i en mjuk trasa ända fram till klockan tio innan vi kunde få åka iväg. väntan kändes obeskrivligt lång. hon försökte kämpa sig loss flera gånger fast huvudet bara hängde och det lät konstigt när hon andades. och i buren satt zima och tittade storögt på. redan innan vi åkte iväg visste vi att detta var slutet. att hon inte skulle följa med oss  hem igen.

så nu har vi ingen liten pixel här hemma som väcker oss med högljudda skrik okristligt tidigt på morgonen när husse glömt lägga på lakanet. ingen hulken som med sitt hiskeliga morgonhumör alltid börjar dagen med ett raseriutbrott och springer runt på botten och ilsket kastar sina bollar och leksaker tvärs över burgolvet. ingen liten grön som alltid överdrivet noga petar tårna före maten och hänger i burtaket som en fladdermus utan någon som helst respekt för upp och ner. ingen liten rugguggla med ostyriga fjärdrar i nacken, en tå för lite och polisonger som bara kan mäta sig med kapten onedin...

så sent som i förrgår satt båda skruttarna uppkrupna på makens axlar. vi var så glada. inte visste vi vad som väntade precis runt hörnet. nu ligger hon begravd nere hos fiffin. sin älskade frottéhandduk fick hon med sig. den bestod mest av stora hål och lösa trådar. jag hoppas hon har det bra nu, lilla skrutt.