under morgonbestyren den 22 november flög hon oväntat ut sin bur (hon tyckte väl vi stökade för mycket med matskålar och vattenflaskor). efter en stund gjorde hon misstaget att landa på zimas och pixels bur. då sparvpapegojor är väldigt måna om sina revir, klättrade zima upp och bet fiffin i benet. till en början trodde vi att hon kommit undan med blotta förskräckelsen, men efter en stund såg vi att det blödde och kastade oss iväg till veterinären. där fick vi tyvärr det tragiska beskedet att benet var av, blodkärlen söndertrasade och att det inte fanns mycket annat att göra än att låta fiffin gå vidare.
tillbringade resten av dagen (och de kommande) i störtgråt och ältande över tingens ordning och över den lilla, men avgörande faktorn om; om hon inte flugit ut, om hon inte landat på deras bur, om jag bara reagerat lite snabbare...
fiffin, inte bildskön men sötast i världen med sina bångstyriga fjädrar, en väldigt stor personlighet i en väldigt liten kropp. och med de pliriga ögonen som nog ofta förstod mer än vi gav henne credit för. under 11 år delade hon mitt liv och mina vedermödor. innerligt älskad. fruktansvärt saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar