men efter att vi flyttade till nya huset (eller var det sommarkollot som förändrade henne?) har hon varit som förbytt. hon som alltid varit tyst på morgonen och bara pipipt försynt runt niotiden när hon velat ha frukost, har plötsligt börjat skrika högljutt klockan fem på morgonen så vi måste förvisa henne in i badrummet om nätterna (där sitter hon konstigt nog knäpptyst). och igår fick hon plötsligt för sig att hon skulle komma ut och inspektera sitt nya territorium. och det var inte så att hon förirrade sig ut heller. mycket medvetet flög hon ut, med en snabb mellanlandning i buröppningen, trots att både maken och jag stod rätt nära. därefter placerade hon sig under bordet och testade olika sittpinnar på stolarna.
då vi blev lite oroliga att hon gått vilse och inte skulle hitta tillbaka till buren igen, ställde vi fram den mycket synligt på golvet nära henne. men fiffin ville inte alls gå in. hon spankulerade runt på golvet och åt äpple som vi lade fram åt henne, lekte tittut med ronny, knaprade på smulor hon hittade under bordet och mådde hur bra som helst. först när hon varit ute ca en timme tyckte hon att det var dags att krypa tillbaka in i buren till sin favoritgunga. både ronny och jag bara stod och gapade förvånat och började undra om det var en bortbyting vi fått med oss tillbaka från zooaffären efter semestern. misstänker starkt att hon helt enkelt har tittat för mycket på cocoon, den gamla damen. det är det enda som kan förklara dessa plötsliga utbrott av ungdomlig djärvhet och yster yra. hon är ju trots allt 11 år gammal och inte purung längre. men än är undrens tid tydligen inte förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar