årets julkrans

årets dörrkrans blev lite fantasilös kanske. rafsade fram lite återanvända saker ur gömmorna på grund av tidsbrist och avsaknad av inspiration, men kände ändå att jag ville ha något på ytterdörren till helgen när grannarna kommer över på glöggmys.

hulken?

det märks att det ofta är fuktigt här nere i skåne. våra trädgårdsstatyer har förvandlats till hulken på bara ett och ett halvt år. :/

då: 

nu:

 och trädgårdsbänken som bara har bara stått ute sen i somras!

pilligt

det går väldigt långsamt framåt med renoveringen av nya skrivbordet, men nu har jag åtminstone mödosamt lyckats pilla bort alla mässingsbeslag och lister som satt fastspikade (dock med viss åverkan på både bord och lister). det här är inte dock alla beslag, det är ytterligare fyra uppsättningar lister till dom tre lådorna också. men nu väntar äntligen slipning och spackel. hur jag ska bära mig åt för att inte få slipdamm över precis hela pysselrummet är nästa problem att lösa. hoppas den elektriska slipmusen tillsammans med asksugen och dammsugaren ska kunna hjälpa mig en bit på vägen. samt kanske att jag borde försöka täcka över med något lakan på skåp och bokhylla?

gruvdrift - nej tack!

snälla, gå in på vetonu.se och hjälp till att stoppa detta vansinne! skriv på protestlistan (du behöver inte bo i skåne för att protestera mot minerallagen) eller beställ en skylt att sätta upp på din tomt. tack alla som engagerar sig i detta!

(klicka för större bild)

(klicka för större bild)

virtuell målarburk

någon gång i framtiden kommer vi att behöva renovera fönstren och lägga om taket (som ju läcker på några ställen då ett par takpannor har spruckit). då funderade jag på om man skulle passa på att måla om fasaden när man ändå har skylift eller byggnadsställningar på plats. lekte med lite olika alternativ på datorn (så himla smidigt det är, hur har man någonsin klarat sig utan?).

så här ser huset ut idag - smutsigt rött tegeltak på gårdssidan (och lite mer brungrått åt trädgårdshållet till) och med en citrongul fasad (nåja när den var nymålad åtminstone) och någon slags grågröna dörrar.

ett alternativ är att byta till svart tak, vilket jag egentligen tycker är snyggare oavsett hus, och kanske byta till en klassisk slottsrosa nyans på fasaden och ha gråa dörrar som matchar fönstren. det blir genast ett helt annat hus!

men man kan också låta fasaden fortsätta vara gul men göra nyansen lite mer varmgul och mindre urtvättad istället. eller så behåller man huset precis som det är men bara fräschar upp det. tur att det inte är något vi behöver bestämma oss för än på ett par år! :D

pimp my post box

vi har fått en lapp i brevlådan där brevbäraren påpekar att vår brevlåda är 20 cm för låg för att kunna erbjuda en ergonomisk arbetsställning genom bilfönstret. detta trots att vi har en sån där fulenkel markmodell som nästan precis alla har.

därför började jag surfa runt på brevlådor som var lite högre i modellen, vilket var typ helt omöjligt att uppbringa. verkar som att man är tvungen att gjuta en egen betongsockel nertill för att komma upp i önskad höjd och göra brevbäraren nöjd. men under mina googlerundor dök jag på den här helt fantastiska brevlådan hos hemmets hjärta! om man nu ska behöva byta brevlåda skall det åtminstone vara till något mycket bättre. tyvärr var priset nästan lika fantastiskt som brevlådan, men man kanske kan se det som en julklapp till sig själv? och nej, vi kommer ändå inte undan betongsockeln nertill. *morr*

inlärningsproblem?

ibland känns det som man talar för döva öron. :/

Angus Allehanda - småbarnsliv

Hej igen allihop! Här har det hänt grejer sen vi sist hördes! Det har blivit tillökning i flocken här hemma. Två hjorthundar i miniformat, Seamus och Duncan, har flyttat in och ställt hela huset på ända - ingenting är sig längre likt! Tröttsamt!

Matte brukade alltid säga att jag var en bortskämd playboy, och jag var förvisso en livsnjutare som fördrev tiden med kapplöpning, jakt, god mat samt snygga tjejer, så kanske hade hon rätt i det. Nu känns allt sånt långt borta och ett minne blott. Med småbarn i huset har man fått ett lite annat perspektiv på tillvaron.

Numera sover jag oftast ute i köket, precis som stackars Askungen. Jag måste nämligen hålla småbarnen sällskap på natten, säger matte. Hela flocken har, efter deras ankomst, temporärt flyttat ner till gästrummet på nedervåningen (alla utom Fergus som är lite förmer än vi andra och fortfarande envisas med att tillbringa nätterna i sovgemaket på övre plan). Småttingarna är nämligen inte betrodda med att vistas i hela huset ännu, så länge som dom läcker som ett såll och inte är rumsrena (dessutom tuggar dom på precis allting, från mattes strumpor till köksväggarna).

Det har såledels blivit rätt dåligt med skönhetssömn på sistone, för småglina ska ju upp och kissa stup i kvarten, även på natten. Jag förstår inte hur något så litet kan läcka så mycket! Och så bajsar dom på kökgolvet dessutom! Helt obegripligt att matte tolererar sånt.

Flocken håller således mest till i köket, hallen och gästrummet om dagarna, och ute i trädgården om vädret tillåter. Alla utom husse då, som mest sitter borta i arbetsrummet och jobbar. Ja, och så Fergus, familjens kung och överhuvud, som bara drar sig undan i sina gemak bakom kompostgallret för att sova hela dagarna, och slippa tumultet och stojjet ute i köksregionerna. Så jag kände att det lite föll på min lott att axla rollen som extrapappa och ta hand om småkillarna och lära dom om livet. Dom har ju aldrig ens träffat sin biologiska pappa och sånt kan ju vara lite känsligt har jag hört. Åtminstone för människor. Hur som helst har jag bestämt mig för att låta dom vara mina två adepter. 

Brottas får vi tydligen inte lov att göra ännu för matte, fast Seamus är världens kaxigaste och står och skäller utmanande på mig rätt upp i nosen. Så istället brukar jag springa runt på gräsmattan med en leksak i munnen och låta smågrynen jaga mig. Sånt är bra för konditionen. Deras alltså. För mig är det knappt tal om lite småjogg. Jag har också börjat gömma en massa saker runt om i trädgården - alla tuggben eller leksaker som killarna får lägger jag beslag på och gräver ner på smarta ställen. Sen får dom gå runt på skattjakt och leta och se vad dom hittar. Vällagrade tuggben med jord på är riktigt smaskens! Jorden ger sakerna en mustig arom som är väldigt angenäm för smaklökarna. Och titta inte så där konstigt på mig, för jag har minsann hört talas om något som heter jordkällare där ni människor också förvarar mat under marken, det låter ju faktiskt rätt likt vår metod.

Apropå det där med att gräva så har vi faktiskt ett större grävjobb på väg in. Har hört att matte tänker skaffa ett växthus framöver, eller kanske till och med två. Då är det mycket som måste grävas först, så jag och smågrabbarna ligger i hårdträning just nu. Vi gräver så många hål i gräsmattan och rabatterna vi hinner när matte är upptagen med annat. Småkillarna försökte också träna på mattes nyplanterade rhododendronbuskar, men där fick jag sätta stopp. Inte helt säker på att matte hade tyckt det var en helt igenom bra ide, även om det ju är för hennes skull vi tränar.

Vi har också en lite större grävgrop vi jobbar parallellt med, då husse håller på med att försöka jämna till en oönskad kulle i gräsmattan. Han har börjat gräva litegrand men blir visst aldrig klar för han jobbar för mycket, så vi hjälper honom lite när vi har tid över. Husse anser dock att vi gräver alldeles för djupt och ojämnt, vilket känns lite otacksamt av honom tycker jag. 

Men jag är i alla fall rätt säker på att vi vinner upphandlingen om grävjobbet för mattes växthus. Det är bra, för då kan hon leka med oss istället för att gräva och få ryggskott. Hon är nämligen inte riktigt byggd för sånt, matte. Dessutom har hon ju fortfarande ont i det där vänsterknäet. Bättre då att låta oss ta över, vi som vet hur man gör. Vi tre hundar borde nog klara det mesta på några kvällar om vi jobbar flitigt. Behöver vi extra arbetskraft kan vi alltid ta in mullvaden. Han är en fena på att gräva snabbt och han har dessutom redan börjar provgräva lite i området där matte tänkt placera växthuset, så han känner till terrängen så att säga. Perfekt!

Näe, nu ringer visst mat- och sovklockan inne hos småttingarna igen. Dags att gå ut och kissa med dom innan det händer en olycka i köket. På återseende!

/Angus, numera utmattad småbarnsförälder

(aka Crathlint Erskine Eónan)

---

Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 4/2019.

---