tisdag 31 december 2019

hjälpmedel för synsvaga

det här med att ha passerat fyrtio är som jag sagt tidigare inget vidare roligt. man upptäcker att ögonens autozoom är helt trasig och att man egentligen skulle behöva en uppsjö olika glasögon för att kunna se ordentligt - ett par till bilkörning, ett par till tv-tittande, ett par till datorn, ett par när man läser böcker och ett par när man klipper klorna på hundarna. helt värdelöst alltså. men nu har vi förhoppningsvis avhjälp ett av problemen. 

före: liten tv på 43", som ansågs jättestor på sin tid (och dessutom var galet dyr). har gjort sitt jobb i många långa år (typ 15+) men matte har numera svårt att läsa undertexterna borta i soffhörnet.


efter: den här tv:n borde till och med jag kunna läsa texten på framöver då den är löjliga 197 cm bred och fyller upp hela tv-bänken. matte som är van att företrädelsevis titta på film på lilla paddan sen småkillarna kom i somras, blir nästan lite åksjuk av storleksskillnaden. :D


fredag 27 december 2019

holiday fun: dog version

idag var fergus förvånande nog inte sugen på någon långpromenad på morgonen. innan vi kommit halvvägs bort till nästa granne på grusvägen, ville han vända hemåt igen. och väl hemma i trädgården bjöd han på en uppvisning av sällan skådat slag. så underbart att se hans livsglädje och vilda hjorthundsdans! angus och duncan var inte sena att haka på dom med, medan stackars seamus raskt fick skyndas in i köket istället för att inte bli alltför ledsen och avundsjuk av att behöva stå på sidlinjen och titta på med sitt onda ben.












torsdag 26 december 2019

holiday fun: human version

long time no game. 

arkham horror (utan expansioner):

tisdag 24 december 2019

julros?

denna tappra lilla sötnosen trotsar vinterkylan och blommar så sött hos oss lagom till  julafton.


lördag 21 december 2019

one of a kind

min älskade fergus! det finns ingeni hela världen som kan se så rufsig ut som du. fast matte kammar och borstar den där ostyriga pannluggen mest hela tiden.


när det är blött och fuktigt ute blir du dessutom extra söt och lite lockig...


där under manen döljer sig de vackraste och klokaste av ögon.


vår lille filosof - vad tänker du på där bakom? du betraktar alltid världen lite på avstånd...


broder angus - också lite rufsig, men ändå så långt efter i konkurrensen.


fredag 20 december 2019

julpyntat

i år har blivit ett lite märkligt år när det kommer till julfirande. vi har fått avboka våra gäster till nyår (pga seamus belägenhet) och vi har knappt orkat julpynta då vi i stort sett spenderar hela vår tillvaro i gästrummet och i köket. således ingen större idé att lägga pengarna på stora vackert pyntade julgranar i vardagsrum och matsal som vi ändå inte kommer att få se. istället har jag pyntat lite smått i gästrummet så man ändå får lite julstämning när man vaknar eller går och lägger sig. dessa fina konstgjorda granruskor samt de små guldpokalerna köpte vi för det som var kvar av presentkortet vi fick av svärföräldrarna förra julen. mycket finare i verkligheten än på bild. det sitter kottar och röda små bjällror gömda i riset som inte riktigt syns.




idag åkte maken dessutom och köpte en mindre gran att ha i köksfönstret. dock vågar vi inte ha annat pynt än en ljusslinga i den för att inte riskera att hundarna tuggar i sig både det ena och det andra av det ohälsosamma och svårsmälta sorten. men det blev så fint att vi nog måste ha en där nästa år med!




torsdag 19 december 2019

inte alltid en bal på slottet

ibland bjuder livet på oväntade överraskningar. den tredje december var en sådan dag. småkillarna var ute i trädgården och lekte när seamus (med duncan i hälarna) plötsligt gick omkull nere vid en av buxbomsbollarna och började skrika hysteriskt av smärta. jag kände genast igen ljudet. samma blodisande skrik som när fergus bröt bogbladet för nästan exakt två år sedan. jag förstod genast att det var illa. med husse bakom ratten och matte där bak tillsammans med seamus och duncan (som vi ju inte kunde lämna ensam hemma, ens med stora killarna som sällskap) åkte vi raka vägen in till evidensia i malmö. en nätt liten resa på dryga timmen.

väl där fick seamus omedelbart smärtstillande och lugnande och skickades in på röntgen. röntgen var tyvärr något otydlig och inte helt pålitlig, så vi fick lov att åka hem igen och komma tillbaka tidigt nästa morgon för en ct istället. men seamus, precis som fergus blev otroligt påverkad av temgesic-sprutan med morfin han fått av veterinären. dom följande 8 timmarna låg han bara oupphörligt och hyperventilerade och gallskrek om vartannat. inte ville eller kunde han vare sig kissa eller bajsa heller, trots att vi var ute oräkneliga gånger under natten och försökte i nästan en timme i sträck som mest. efter exakt noll timmars sömn var det nästan skönt att få gå  upp klockan kvart över fem på morgonen och göra sig i ordning för att vara inne hos veterinären igen till kvart i åtta.


när det så var dags att lasta in småkillarna och åka, försökte vi lyfta upp seamus ur sängen, bara för att upptäcka att den var genomblöt. seamus också. när vi lyfte lite försiktigt på sängen droppade det om den och det var en stor pöl på golvet undertill. stackars seamus hade till sist kissat på sig, fullkomligt sprängfylld efter nästan ett dygn sen han kissade sist. i det läget var jag extra glad över vår nya fina tvättstuga!

väl hos veterinären behövde seamus sövas för ct:n och den här gången såg dom en tydlig fraktur på bogbladet - precis som med fergus! vi skickades hem med order om vila och total stillhet och återbesök om 5 veckor. väl hemma, när vi körde igenom grinden, såg vi plötsligt angus. ute. i trädgården. ensam. tydligen hade han lyckats smita ut i skydd av beckmörkret (klockan sex på morgonen ute på landet och dessutom mitt i vintern är det absolut brutalt svart) och tumultet som blev vid lastningen. trots att både husse och matte var säkra på att han legat på mattan i stora hallen när vi låste dörren. efter flera timmar ute i trädgården var han rätt glad åt att få komma in i värmen. vilken tur att vi åtminstone hade för vana att stänga grinden efter oss!


tyvärr hade veterinärerna redan hunnit ge seamus en ny temgesic-spruta direkt efter röntgen så därför följde ånyo 8 timmar av hyperventilering, hjärtskärande skrik och problem med att kissa. och ännu en sömnlös natt. nästa dag var han dessutom värre. mycket värre. seamus skrek helt hysterisk och oupphörligt oavsett om han försökte röra på sig eller låg till synes helt stilla. matte ringde till och med evidensia för att höra om något hänt eller gått fel under röntgen. några timmar senare kände vi oss till sist tvungna att åka in med honom till malmö igen för att kanske lägga in honom på dropp för bättre smärtlindring. så här kunde varken seamus eller vi ha det. den här gången åkte husse och seamus ensamma i bilen medan matte stannade hemma med resten av flocken. men husse kom bara fem minuter med bilen innan han var tvungen vända hem igen - seamus hade kissat hela dygnets samlade liter i bilen - två xxl-sängar plus dynor, två vetbed-fällar samt två fleecefiltar fick åka raka vägen i tvättmaskinen (det blev många maskiner det). därtill hade det runnit över i valpkissdynorna vi fortfarande hade kvar i botten av lastutrymmet och sipprat vidare ner i bilklädseln. det var bara att försöka rengöra med antiodour-sprayen och hoppas på det bästa.

men väl hemma verkade seamus faktiskt ha lugnat ner sig något. kanske hade han fått kolik av morfinet då magen verkade lite stor och spänd och bubblig. vi valde därför att avvakta lite med att åka in trots allt. den natten lyckades matte få sova två timmar, trots hjärtskärande skrik och ett antal försök till nattliga kissrundor. varje gång behövde seamus ha hjälp att resa sig ur sängen och sedan bli buren ut till gräsmattan av husse. väl inne igen kämpade vi sen med att långsamt lägga honom ner. men varje gång vi rörde honom skrek och tjöt han högt av smärta hur försiktiga vi än var. matte och husse blev alldeles svettiga och darriga av ansträngningen och vetskapen om att vi varje gång måste göra honom illa. om än ofrivilligt och förvisso nödvändigt. seamus krävde till en början dygnet-runt-passning och ständig tröst och hjälp. vi båda var på helspänn dygnets alla timmar.


men några dagar senare hade han lärt sig att först hoppa runt på tre ben, för att sedan kunna halta, lite försiktigt stödjande, på det onda benet. så nu slapp husse åtminstone bära honom överallt. en vecka senare fick vi äntligen en natt med rätt hyfsat med sömn för första gången på åtskilliga vaknätter. sömnbrist gör ingen vacker. allra minst matte. efter en dryg vecka var seamus äntligen märkbart bättre. det hävdade han själv också, och tyckte att vi borde låta honom brottas med brorsan och springa fritt på gräset igen. matte hade knappt hjärta att förklara att det återstod minst fyra veckor till innan han kanske kunde få lov att gå en väldigt kort och stillsam koppelpromenad igen. än mindre ha vinthundsryck med brorsan. 

tills vidare har vi barrikaderat oss i gästrummet och köket igen. att ha seamus på större ytor än så lockar honom till bus och spring igenom hallen. ibland lyckas han ta ett varv runt köksön eller några brottningsgrepp på brorsan innan matte hinner få stop på honom. han kräver således fortfarande dygnet-runt-passning, nu dock av en helt annan anledning än tidigare. och han kan både lägga sig ner och resa sig upp utan att pipa längre, och till och med ligga ner på den onda sidan! 

jag kan börja se ljuset i tunneln, nu när det allra värsta är över. men det är många veckor kvar. många timmar med en rastlös och frustrerad valp, sprängfylld av oförlöst energi. något inte ens alla tuggben i världen kan avhjälpa. jag hoppas innerligt att vi slipper fler benbrott i familjen i framtiden. två stycken är på tok för mycket redan det...

tisdag 17 december 2019

spegel spegel...

hittade härom dagen en sån fin gammal spegel med krusidullram på stockholms auktionsverk. den passade dessutom helt perfekt stilmässigt med sängkronan i gästrummet. lyckades till min stora förtjusning vinna den för halva utropspriset. det gjorde ju inte saken sämre. :)



när vi ändå borrade upp spegeln passade jag på att hänga upp en tavla ovanför byrån också. så här trevligt kommer det att se ut när dom rätta stolarna kommer på plats någon gång i framtiden. det vill säga när småkillarna slutat tugga på möblerna och går att ha i vackert möblerade rum. tills dess får vi nöja oss med våra gamla ikea-köksstolar att lägga kläderna på om kvällen.



fredag 29 november 2019

årets julkrans

årets dörrkrans blev lite fantasilös kanske. rafsade fram lite återanvända saker ur gömmorna på grund av tidsbrist och avsaknad av inspiration, men kände ändå att jag ville ha något på ytterdörren till helgen när grannarna kommer över på glöggmys.


hulken?

det märks att det ofta är fuktigt här nere i skåne. våra trädgårdsstatyer har förvandlats till hulken på bara ett och ett halvt år. :/

då: 

nu:


 och trädgårdsbänken som bara har bara stått ute sen i somras!



lördag 23 november 2019

pilligt

det går väldigt långsamt framåt med renoveringen av nya skrivbordet, men nu har jag åtminstone mödosamt lyckats pilla bort alla mässingsbeslag och lister som satt fastspikade (dock med viss åverkan på både bord och lister). det här är inte dock alla beslag, det är ytterligare fyra uppsättningar lister till dom tre lådorna också. men nu väntar äntligen slipning och spackel. hur jag ska bära mig åt för att inte få slipdamm över precis hela pysselrummet är nästa problem att lösa. hoppas den elektriska slipmusen tillsammans med asksugen och dammsugaren ska kunna hjälpa mig en bit på vägen. samt kanske att jag borde försöka täcka över med något lakan på skåp och bokhylla?


torsdag 14 november 2019

gruvdrift - nej tack!

snälla, gå in på vetonu.se och hjälp till att stoppa detta vansinne! skriv på protestlistan (du behöver inte bo i skåne för att protestera mot minerallagen) eller beställ en skylt att sätta upp på din tomt. tack alla som engagerar sig i detta!


(klicka för större bild)

(klicka för större bild)

lördag 9 november 2019

virtuell målarburk

någon gång i framtiden kommer vi att behöva renovera fönstren och lägga om taket (som ju läcker på några ställen då ett par takpannor har spruckit). då funderade jag på om man skulle passa på att måla om fasaden när man ändå har skylift eller byggnadsställningar på plats. lekte med lite olika alternativ på datorn (så himla smidigt det är, hur har man någonsin klarat sig utan?).

så här ser huset ut idag - smutsigt rött tegeltak på gårdssidan (och lite mer brungrått åt trädgårdshållet till) och med en citrongul fasad (nåja när den var nymålad åtminstone) och någon slags grågröna dörrar.


ett alternativ är att byta till svart tak, vilket jag egentligen tycker är snyggare oavsett hus, och kanske byta till en klassisk slottsrosa nyans på fasaden och ha gråa dörrar som matchar fönstren. det blir genast ett helt annat hus!


men man kan också låta fasaden fortsätta vara gul men göra nyansen lite mer varmgul och mindre urtvättad istället. eller så behåller man huset precis som det är men bara fräschar upp det. tur att det inte är något vi behöver bestämma oss för än på ett par år! :D


pimp my post box

vi har fått en lapp i brevlådan där brevbäraren påpekar att vår brevlåda är 20 cm för låg för att kunna erbjuda en ergonomisk arbetsställning genom bilfönstret. detta trots att vi har en sån där fulenkel markmodell som nästan precis alla har.


därför började jag surfa runt på brevlådor som var lite högre i modellen, vilket var typ helt omöjligt att uppbringa. verkar som att man är tvungen att gjuta en egen betongsockel nertill för att komma upp i önskad höjd och göra brevbäraren nöjd. men under mina googlerundor dök jag på den här helt fantastiska brevlådan hos hemmets hjärta! om man nu ska behöva byta brevlåda skall det åtminstone vara till något mycket bättre. tyvärr var priset nästan lika fantastiskt som brevlådan, men man kanske kan se det som en julklapp till sig själv? och nej, vi kommer ändå inte undan betongsockeln nertill. *morr*

torsdag 7 november 2019

inlärningsproblem?

ibland känns det som man talar för döva öron. :/




onsdag 6 november 2019

Angus Allehanda - småbarnsliv

Hej igen allihop! Här har det hänt grejer sen vi sist hördes! Det har blivit tillökning i flocken här hemma. Två hjorthundar i miniformat, Seamus och Duncan, har flyttat in och ställt hela huset på ända - ingenting är sig längre likt! Tröttsamt!

Matte brukade alltid säga att jag var en bortskämd playboy, och jag var förvisso en livsnjutare som fördrev tiden med kapplöpning, jakt, god mat samt snygga tjejer, så kanske hade hon rätt i det. Nu känns allt sånt långt borta och ett minne blott. Med småbarn i huset har man fått ett lite annat perspektiv på tillvaron.

Numera sover jag oftast ute i köket, precis som stackars Askungen. Jag måste nämligen hålla småbarnen sällskap på natten, säger matte. Hela flocken har, efter deras ankomst, temporärt flyttat ner till gästrummet på nedervåningen (alla utom Fergus som är lite förmer än vi andra och fortfarande envisas med att tillbringa nätterna i sovgemaket på övre plan). Småttingarna är nämligen inte betrodda med att vistas i hela huset ännu, så länge som dom läcker som ett såll och inte är rumsrena (dessutom tuggar dom på precis allting, från mattes strumpor till köksväggarna).

Det har såledels blivit rätt dåligt med skönhetssömn på sistone, för småglina ska ju upp och kissa stup i kvarten, även på natten. Jag förstår inte hur något så litet kan läcka så mycket! Och så bajsar dom på kökgolvet dessutom! Helt obegripligt att matte tolererar sånt.

Flocken håller således mest till i köket, hallen och gästrummet om dagarna, och ute i trädgården om vädret tillåter. Alla utom husse då, som mest sitter borta i arbetsrummet och jobbar. Ja, och så Fergus, familjens kung och överhuvud, som bara drar sig undan i sina gemak bakom kompostgallret för att sova hela dagarna, och slippa tumultet och stojjet ute i köksregionerna. Så jag kände att det lite föll på min lott att axla rollen som extrapappa och ta hand om småkillarna och lära dom om livet. Dom har ju aldrig ens träffat sin biologiska pappa och sånt kan ju vara lite känsligt har jag hört. Åtminstone för människor. Hur som helst har jag bestämt mig för att låta dom vara mina två adepter. 

Brottas får vi tydligen inte lov att göra ännu för matte, fast Seamus är världens kaxigaste och står och skäller utmanande på mig rätt upp i nosen. Så istället brukar jag springa runt på gräsmattan med en leksak i munnen och låta smågrynen jaga mig. Sånt är bra för konditionen. Deras alltså. För mig är det knappt tal om lite småjogg. Jag har också börjat gömma en massa saker runt om i trädgården - alla tuggben eller leksaker som killarna får lägger jag beslag på och gräver ner på smarta ställen. Sen får dom gå runt på skattjakt och leta och se vad dom hittar. Vällagrade tuggben med jord på är riktigt smaskens! Jorden ger sakerna en mustig arom som är väldigt angenäm för smaklökarna. Och titta inte så där konstigt på mig, för jag har minsann hört talas om något som heter jordkällare där ni människor också förvarar mat under marken, det låter ju faktiskt rätt likt vår metod.


Apropå det där med att gräva så har vi faktiskt ett större grävjobb på väg in. Har hört att matte tänker skaffa ett växthus framöver, eller kanske till och med två. Då är det mycket som måste grävas först, så jag och smågrabbarna ligger i hårdträning just nu. Vi gräver så många hål i gräsmattan och rabatterna vi hinner när matte är upptagen med annat. Småkillarna försökte också träna på mattes nyplanterade rhododendronbuskar, men där fick jag sätta stopp. Inte helt säker på att matte hade tyckt det var en helt igenom bra ide, även om det ju är för hennes skull vi tränar.

Vi har också en lite större grävgrop vi jobbar parallellt med, då husse håller på med att försöka jämna till en oönskad kulle i gräsmattan. Han har börjat gräva litegrand men blir visst aldrig klar för han jobbar för mycket, så vi hjälper honom lite när vi har tid över. Husse anser dock att vi gräver alldeles för djupt och ojämnt, vilket känns lite otacksamt av honom tycker jag. 

Men jag är i alla fall rätt säker på att vi vinner upphandlingen om grävjobbet för mattes växthus. Det är bra, för då kan hon leka med oss istället för att gräva och få ryggskott. Hon är nämligen inte riktigt byggd för sånt, matte. Dessutom har hon ju fortfarande ont i det där vänsterknäet. Bättre då att låta oss ta över, vi som vet hur man gör. Vi tre hundar borde nog klara det mesta på några kvällar om vi jobbar flitigt. Behöver vi extra arbetskraft kan vi alltid ta in mullvaden. Han är en fena på att gräva snabbt och han har dessutom redan börjar provgräva lite i området där matte tänkt placera växthuset, så han känner till terrängen så att säga. Perfekt!

Näe, nu ringer visst mat- och sovklockan inne hos småttingarna igen. Dags att gå ut och kissa med dom innan det händer en olycka i köket. På återseende!

/Angus, numera utmattad småbarnsförälder
(aka Crathlint Erskine Eónan)


Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 4/2019.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...