onsdag 29 juni 2011

kvällsskiftet

dag 5: dom senste dagarnas värmebölja har hindrat oss från att orka jobba med grushögen. idag blev det dock ett kortare kvällspass, men maken hade ont i ryggen så han fick sköta vattningen istället. tyvärr har vi nu nått det stadiet när det knappt syns att man har åstakommit något där nere. dessutom börjar både maken och jag befara att vi nog har för lite grus...

1 kommentar:

Anonym sa...

Morfar R berättar för sina barnbarn J & Jefter att ha sett ert pågående arbete: Sisyfos (Σίσυφος) var i grekisk mytologi en tidig kung i Korinth.

Enligt mytologin hände följande: Kung Sisyfos, son av kung Aiolos (Αἴολος) av Thessalien och enligt mytologin grundare av Korinth, såg Zeus vara tillsammans med Egina som hade bortrövats av denne. Sisyfos berättade vad han sett för hennes far, flodguden Asopos. Som straff skickade Zeus dödsguden Thanatos för att döda Sisyfos, som dock lyckades fängsla och oskadliggöra Thanatos, vilket bröt dödens makt och ledde till att ingen längre dog. Först när krigsguden Ares befriade Thanatos (eftersom han inte trivdes med att ingen av hans fiender längre dog) kunde denne fortsätta med sin uppgift att döda folk.

Sisyfos däremot bortfördes av Ares till underjorden, men lyckades innan dess förbjuda sin fru att offra för honom. När ingen offrade för Sisyfos kunde denna övertala dödsrikets herre, Hades, att släppa honom så att han kunde beordra sin fru att offra för honom. När han väl var tillbaka i övre jorden struntade han i att göra som han hade lovat utan njöt av livet med sin fru. Thanatos dök upp och förde med våld Sisyfos tillbaka till Hades och dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han dock med stenblocket, som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut.

Sisyfos har använts av Albert Camus (Le Mythe de Sisyphe (1942), "Myten om Sisyfos") som en metafor för det mänskliga livets avsaknad av högre mening. Essän börjar: "Det finns endast ett verkligt allvarligt filosofiskt problem: självmordet." och slutar: "Man måste tänka sig Sisyfos lycklig."

Var rädd om makens rygg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...