julpynt 2023

blev extra nöjd med juldekorationerna i år, som innehåller en hel del nyheter. brukar köpa lite nytt varje år. för tredje året i rad har jag köpt ett antal stora röda sammetsrosetter som jag hängt upp vid dörröppningarna. har inte riktigt till alla rum än, men snart så! har insett hur sjukt mycket dörrar vi har här i huset! i år har rosetterna även fått sällskap av tjocka glittergirlanger jag hittade i en påse i "julskåpet". less is more är ingen devis vi följer i det här huset.

årets köksgran - så knubbig och fin! i år köpte vi dessutom en vanlig rödgran till köket (vi brukar annars ha kungsgran överallt), för jag ville mötas av riktig grandoft när man klev in där om morgonen. men tji fick jag, granen luktar inte ett skvatt! *lurad*

nytt för i år är också dessa julgransprydnader med bilder på alla våra hundar! plastkulorna är inköpta på amazon och jag tog en bunt extra för eventuellt framtida bruk, så att även kommande hundar här hemma skall få egna julkulor. fotona gjorde jag i ordning i photoshop och beställde hem på nätet. man kan även beställa färdiga julkulor inklusive foton på diverse fotoframkallnings-siter, men då är dom hiskeligt dyra jämfört med att göra jobbet själv.

vårt fina skafferiskåp i köket har fått nya konstgjorda knippen med vita julrosor, kottar och silverrosett. letade ursprungligen efter julkransar i passande storlek, men gick bet. blev därför så glad när jag hittade dessa på rusta och tänkte om. passar faktiskt helt perfekt! har själv knutit fast en stor silverbjällra också så det pinglar när man öppnar dörrarna.

i matsalen har vi ytterligare en gran eftersom vi väntar gäster till jul och nyår...

guldhjorten har fått en egen tomteluva!

kanske vår finaste gran, klädd helt i vitt, kristall och silver. i år fick den lilla fluffiga renfamiljen stå på ett sidobord istället...

... eftersom dom vita julrosknippena även passade perfekt på kakelugnen! här är två stycken bara lagda omlott mittemot varandra som ett X, med stjälkarna gömda under den motsatta buketten. superenkelt, men supersnyggt!

två motsvarande röda knippen blev en fin centerpiece mitt på bordet. dessa hade röda bär istället för julrosor, men var minst lika fina. bordstabletterna med dom skotska hjortarna sydde jag upp 2021 och dom glittriga silverkonerna är faktiskt inhandlade på ö&b för en antal år sedan. roligt när man kan göra prisvärda fynd och inte behöva betala skjortan i dyra designaffären!

i övre hallen hänger "ruskorna" med konstgjord lummel som jag köpte för några år sedan hos vår lokala plantskola. en klar favorit!

här vaktar plåtnicklas i tomteskrud.

stora granen i vardagsrummet (ser förfärligt ojämn ut från den här vinkeln upptäckte jag, men bättre från dörren när man kommer in) tillsammans med mina giacometti-inspirerade silverrenar. dom stod alltid tidigare ute i alkoven där plåtnicklas nu huserar, så i år fick dom hänga borta vid julgranen istället.

nya vita knippen förskönar kakelugnen även här...

...och matchar fint min nya uppsättning med konstgjorda vita julstjärnor på bordet. köpte två "krukväxter" med julstjärnor på rusta och klippte sönder för att göra ett eget arrangemang. har en kupol av hönsnät under för att lättare kunna få blommorna att stå som jag vill. sen har jag sprayat blommorna med glitterspray, men det syns bara under belysning tyvärr.

det var allt för i år. betongbokstäverna (XMAS), dom tovade domherrarna, pinjekottarna och en hel del annat fick faktiskt stanna kvar i skåpet. nästa jul hoppas jag dock kunna lägga vantarna på ytterligare några sammetsrosetter, men sen får det nog räcka. :D

Rekans Krumelurer - en prinsessas dagbok

På grund av hög efterfrågan har jag, Prinsessan Eureka Gullegumsan Gummelumsan, Skånes beskyddare, bestämt mig för att damma av Angus gamla spalt “Angus Allehanda” och låta den få nytt liv under min egen eminenta ledning. För dom av er som inte är bekant med min storhet sedan tidigare, så är jag en tvättäkta prinsessa med skinn på nosen, en tuff brud i lyxförpackning, som har mer gemensamt med mina gelikar Leia och Xena, än med mesiga lady Rowena. Mina tilltalsnamn är Princess Rekan, Reksmulan, Smulisen, Ängelhjärtat och Mattes Maränggurka (fråga mig inte vad hon fått det där sista ifrån, fullständigt obegripligt men jag låter henne hållas).

Innan jag kom hit, hade jag redan bott på flera olika ställen. Men på grund av olika anledningar bortom min egen  förskyllan – såsom otäcka barn och fåniga katter som man absolut inte fick jaga – ville jag inte bo kvar där. Här hemma är det garanterat både katt- och barnfritt vilket passar mig mycket bättre, och eftersom den tidigare regenten Fergus (mest känd som Kungen) hastigt gått bort ett halvår tidigare, fanns det ju dessutom plats för en viljestark matriark på tronen. 

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan jag flyttade hit. Bo på ett slott lät ju passande för mig som är prinsessa, men stället höll faktiskt inte riktigt måttet i praktiken. Det var en hel del som behövde styras upp innan saker var till min belåtenhet. Tjänstefolket behövde helt läras upp enligt min egen, avsevärt högre standard. När jag anlände fanns det till exempel en konstig regel i huset att hundar inte var tillåtna i sängen och i soffan. Det är ju helt befängt! Vi hjorthundar är ju framavlade för att ligga vackert draperade på soffor, sängar och schäslonger och bli handmatade med torkat hjortkött serverad på silverbricka. Det vet ju minsta valp! Det är skrämmande hur lite baskunskaper folk har nuförtiden när dom åtar sig att tjäna under en hjorthund!

Så dessa villfarelser tog jag raskt ur dom. Människorna här visade sig vara väldigt lättmanipulerade, så jag förstår faktiskt inte vad mina föregångare hållit på med under sina sex år vid makten. Matte är numera så foglig att hon faktiskt reser på sig ur soffan och lämnar bästa platsen åt mig om jag bara ställer mig bredvid och tittar uppfordrande på henne en stund. Numera sover jag självklart också i sängen varje natt. Hur mysigt som helst! Jag bara önskar att husse och matte inte knuffades så förfärligt när man spridit ut benen och äntligen hittat den perfekta sovställningen på diagonalen. Så när matte ibland tar sin kudde och går iväg för att sova i gästrummet istället är jag inte den som klagar, även om jag tycker det är väldigt viktigt att hålla uppsikt över och ha sitt tjänstefolk nära tillhands den övriga tiden. Särskilt matte, som är min kammarjungfru och särskilt utvald att ingå i mitt privata entourage.

När jag flyttade in här fanns det, förutom brorsan, även en ung danskättad prins vid namn Hamish i familjen. Han och brorsan kom inte riktigt överens efter att jag kom in i bilden (det hände att det blev både slagsmål och blodvite), och jag tyckte också han var rätt jobbig emellanåt, så han fick flytta tillbaka till Danmark igen. Matte var ganska ledsen en period efter det, så jag gjorde mitt bästa för att hon skulle ha fullt upp med mig istället, och glömma bort att Hamish brukade bo här också. Det var då jag införde rutinen att ha röjarfest och vinthundsryck på övervåningen med någon väl vald pipleksak varje kväll. Matte insåg ganska direkt att dom nog köpt alldeles för små mattor för så höga hastigheter, för mattorna låg som hopkrullade små krutonger längs väggarna när jag farit förbi. Tacka vet jag riktiga salongsmattor i kunglig storlek. Dom hade inte vikit sig en tum om det varit bra kvalitet (eller om man spikat fast dom i golvet).

Innan jag (och Hamish) kom hit hade alla de andra fyra killarna som bodde här ett band ihop som hette Piporkestern. Dom var rätt framgångsrika om jag förstått det rätt, men nu sjunger Fergus, Angus och min bror Seamus i Himlakören istället. Ibland vid klart väder kan man faktiskt nästan höra dom ända hit ner. Duncan verkar dock sakna the good old days, för han har börjat återuppta sin musikaliska karriär och repar numera varje morgon. Ibland brukar jag haka på med några stämmor, men han övar ju så okristligt tidigt på morgonen att jag oftast är för trött för att orka hålla på någon längre stund. Dessutom verkar han ha bytt musikstil också till någon slags cross-over. Piporkestern var ju känd för sina utdragna arior och stämningsfulla ballader, men Duncan har börjat få lite rockinfluenser och drar igång med rejäla basgångar och skäll i refrängerna. Inte riktigt min grej ändå, kvart i sju på morgonen.

En annan sak som inte är till full belåtenhet och som jag nog måste skriva till Hundombundsmannen och påtala, är dom ofantligt små matportionerna som serveras här. Det är ett under att jag inte svultit ihjäl än. Det är endast tack vare att jag är rådig nog att förse mig från Duncans matskål och köksbänken, som jag fortfarande är vid liv. När de andra går upp för att se på tv efter middagen, brukar jag passa på att sno diskproppen i köksvasken och ligga och slicka på en stund. Då drömmer jag om diverse fantastiska festmåltider och en mätt mage. Folk tycker synd om den där Askungen, men det är faktiskt ingen bal på slottet här heller. Matte hävdar att jag överdriver och att jag faktiskt är lite rund om magen och behöver tänka på vikten, men jag tycker verkligen inte hon ska säga något. Jag har minsann sett henne utan kläder, så mycket kan jag avslöja.

Enda anledningen till att jag lät mig opereras och att veterinären fick lov att ta bort alla de där onödiga sakerna i min mage när jag precis flyttat hit, var ju att det skulle bli mer plats för mat därinne trodde jag! Istället får jag nu se mig själv leva på svältportioner resten av livet. Jag känner mig vilseledd och förd bakom ljuset helt klart! Kanske skulle jag ha bett dom ta bort ett revben eller två också när dom ändå höll på? Det har jag hört att fina damer gjorde förr i tiden för att se smala ut om midjan.

Brorsan däremot har en konstig inställning till mat. Varje morgon när matte sitter och äter frukost, kommer han ut och ställer sig i köket och gnäller högljutt och ihärdigt tills matte avbryter frukosten och reser på sig för att diska och göra i ordning våra matskålar. Då lommar han omedelbart in och lägger sig i gästrummet igen. Mission accomplished! Det är ju förvisso bra att någon i familjen är noga med mattiderna, nu när tjänstefolket tydligen inte fått lära sig vikten av punktlighet under sin utbildning (kan dom ens klockan kan man undra), men sen när maten väl serveras, orkar han inte alltid resa sig från sängen för att komma upp och äta. Ibland kommer han förvisso ut i köket, men tar bara några tuggor innan han smiter iväg och lägger sig i något gemak och sover bort förmiddagen. Det övergår mitt förstånd hur man kan strunta i frukosten på det där viset! Det är ju ändå ett av dagens viktigaste mål! Och inte låter matte mig äta upp hans portion heller utan den ska stå i kylskåpet och förfaras tills det blir kväll. 

Nu ska jag nog gå ut i köket och se om jag kan bryta mig in i kylskåpet medan matte sitter vid datorn och skriver rent min senaste diktamen. Nästa gång är jag tillbaka med min spalt under ny vinjett - så håll utkik!

 /Högborna hälsningar Princess Rekan (a.k.a Necesse’s Eureka Ecce)

---

Rekans Krumelurer - en prinsessas dagbok, uppföljaren till Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund, är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 3/2023.

---

måste man så måste man

ibland måste man bara. som när man hittar ett sånt här underbart skrivbord med tillhörande stol på auctionet. tanken var eg att det skulle stå och sprida lite glamour i vårt för närvarande trista bibliotek, men det passade faktiskt mycket bättre här i pysselrummet. så nu måste jag julpyssla varje dag så jag får njuta av mitt vackra nytillskott! tidigare stod här ett glasskrivbord från ikea som tålde både lim och blöta frösådder på våren. hur jag ska lösa detta dilemma i framtiden återstår att se. 

dubbelt så bra

i somras fyndade jag två billiga, matchande byråer till fönstersmygarna i övre hallen. nu har jag äntligen också fått byta ut den alldeles för moderna, silvriga lampan som stått där tidigare, även om en annan lampskärm nog skulle passa betydligt bättre...

så mycket bättre!

efter att jag målat om vitrinskåpen i guld passade inte riktigt dom silvriga kristallkronorna längre, så jag beslöt mig för att måla om dom också. 

alla prismor och glaskupor monterades bort och stommen målades två gånger med liten hobbypensel. pilligt? tidskrävande? inget snack om saken, men resultatet var absolut värt mödan! även om det var otroligt motigt att börja på kristallkrona nummer två när man äntligen gjort klart den första, men då fanns det ju liksom ingen återvändo längre.

så där ja, mycket bättre! den över hallen går nu under namnet "lilla versaille". more is more.

kudd&överkast-bonanza

i över fem års tid har vi haft ett gammalt rödlila ikea-överkast som överdrag på kökssoffan med matchande kuddöverdrag. helt okej men det började onekligen kännas både lite slitet och uttjatat. så när jag dök på ett snarlikt överkast, fast i grått, på tradera slog jag till. kompletterade med ett par ljuslila kuddfodral i sammet på amazon, men det var svårt att hitta några fler långsmala kuddfodral som var snygga, så istället sydde jag egna som matchade lampskärmen, av en gammal stuvbit jag hittade i tygskåpet. och när jag ändå höll på blev det visst ett par i rosa sammet också.

före:

efter:

i samma veva hittade jag ett superfint överkast till gästrummet, även det på tradera. även om det gamla överkastet varit lätt att tvätta, var det knappast speciellt smutståligt med sin kritvita färg så jag hade planerat att byta ut det rätt länge nu. det nya hade cremefärgad botten och en färgskala som passade fint ihop med rokokostolarna som redan stod där inne. perfekt helt enkelt! fem stycken underbart mjuka sammetskuddfodral med fina rokokomotiv (amazon) blev pricken över i!

före:

efter:

det stora sovrummet fick faktiskt också en liten släng av omdanar-sleven, men inte lika omfattande. det fina överkastet "calm" från jotex hade jag nämligen sedan tidigare, men upptäckte att dom hade rejäl rea på dom tillhörande kuddfordralen (vilket jag helt missat att det fanns att köpa till). så beställde två långa och två vanliga, så man kan göra lite fin "hotellbäddning" när man ska ha gäster eller vill göra lite extra fint.

och hur finansierade jag då denna shopping extravaganza? jo jag sålde två kristall-lampetter på blocket. lampetterna blev aldrig uppskruvade på väggen så på detta sätt kom dom till bra mycket bättre nytta!

odlingsåret 2023

2023 var nyckelpigornas år. det var också kålmaskarnas och spinnkvalstrens år. nyckelpigorna var precis över allt i stora drivor. det var spinnkvalstren också. åtminstone i stora växthuset. hela säsongen kämpade jag och mitt stackars persikoträd mot invasionen. det gick sådär. vi fick några enkla segrar i början, men sen grupperade dom tydligen om och allt eftersom sommaren fortled blev persikoträdet alltmer tunnbladigt och tappade i stort sett alla sina löv. jag gallrade persikokart för fulla muggar för att få den att orka överleva. till sist var det vara två persikor kvar, som inte riktigt orkade upp till vuxen storlek. inte var dom vita heller som förväntat, utan snarare gulröda. så troligtvis var det inte ens en "frost" jag fått med mig hem från plantskolan och vårdat så ömt utan något annat, obestämt. grrr.

nästa besvikelse var den röda valnöten, som när den skördades inte alls var röd. plantan inköpt från tyskland, ska man orka skriva och reklamera?

men istället gick det betydligt bättre ute i trädgårdslandet –  potatisen, vallmon, salladen, löken och blommorna växte för fulla muggar. ogräset också för den delen.

till min glädje var det faktiskt också äpplenas, jordgubbarnas och dahliornas år! för trots att äppelträden bara var inne på sin andra säsong, gav dom rikligt med frukt trots sin ringa storlek!

jordgubbarna fortsatte sin invasion av trädgårdslandet. att jag ursprungligen planterat dom i prydliga rader med luft emellan syntes inte ett spår av. 

riklig skörd blev det. trots att jag åt så jag sprack, uppmanade grannarna att plocka tills dom skämdes, och dessutom frös in en del, så räckte det ändå till att ge bort 6 lådor.

hallonbuskarna jag planterade förra året växte utom kontroll. nu _måste_ jag bygga ihop några klätterstöd till nästa år. men dom röda sommarhallonen jag planterat smakade absolut ingenting så dom måste bort. dom orangea hösthallonen var lite roligare. dom lila glen coe väntar jag fortfarande på. busken växte enormt, men gav inga bär i år.

mina dahlior har nu blivit så många (hela fyra bäddar upptog dom i trädgårdslandet) av alla delade knölar, att jag gav bort hälften (alla gula och tvåfärgade sorter) till grannen längst bort på vägen. nu ska jag bara satsa på bleka pasteller!

alla lökarna gav en riklig skörd och blev tillsynes först väldigt lyckade i år också - stora och rejäla och jättefina! tills man senare skar upp dom och upptäckte att många börjat ruttna inifrån, främst dom gula. men det var tydligen fler än jag som hade otur med löken just i år - även dom jag köpte på ica uppvisade samma symptom. än värre var det med purjolöken där i stort sett varenda en uppvisade stora bruna fläckar från lökflugor (?) när man skar.

physalisen bodde i hink i år istället för som tidigare i kruka. plantorna blev stora och fina men bären kom sent och hann inte mogna innan det var dags att stänga ner växthuset för säsongen. skördade alla bären och la i plastlådor i köket. där mognade faktiskt dom flesta med tiden (låååång tid tog det dock), så till nästa år ska jag försöka så lite tidigare så dom får en bättre start.

broccolin tog sig fint innan den plötsligt gick i blom och sen blev övermannad av kålmaskar. det får nog bli ica framöver. samma sak med spetskålen, som jag naivt trodde skulle räcka både till mig och kålmaskarna (jag gillar ju fjärilar). men tji vad jag bedrog mig, vilka glupska rackare! jag plockade bort hundratals! istället fick dom bo på komposten, där fick dom tugga på bäst dom ville.

på det stora hela var det egentligen inte något att klaga på när det kom vill växtkraften - både rädisor och mangold växte sig på tok för stora och kraftiga bara man vände ryggen till. morötterna blev dock beska trots att dom fortfarande var små i storleken.

lyckats bäst med: jordgubbar, potatis, röd lök, gul lök, vitlök, plocksallat, äpplen, rabarber, hallon, dahlia, vallmo, trädgårdsriddarsporre, fingerborgsblomma, violkungsljus

lyckats sämst med: div frösådder, mangold, purjolök, broccoli, spetskål, morötter, rädisor 

årets lärdomar: 

lila potatis är jättekul i potatissalladen och i ugnsrostade rotfrukter, men ger liten skörd med små knölar.

förodla kapkrusbär ännu tidigare och plantera om så fort det bara går.

odla inte kål av något slag. inte broccoli heller. bara glöm det.

plantera mindre, men ät mer, sallat.

glöm inte bort att äta rädisor och mangold också.

tomaten 'sansibar h' är godast i år igen. man kan strunta i att så något annat.

odla mer fina blommor!

så inte i gammal såjord som legat ute. sorgmyggor är trist.

sluta så i pluggbrätten om du inte måste. bredså istället så får du plats med mer.

skjut inte heller upp att blogga om odlingsåret till december, för då har du glömt bort allt.

årets besvikelse:

den påstådda "ice peach" som inte alls var vit

den påstådda valnöten "rosette" som inte alls var röd