från början var dom två. zima och pixel.
två små ligister som tuggade på precis allt utan urskiljning - mattes 700-kronorsorchidé, julglittret, fönsterkarmen och murstocken...
när pixel sen plötsligt dog blev vi bara tre. zima förvandlades till ett goseplåster.
som varande ensambarn blev hon fort väldigt bortskämd. vi älskade henne oändligt mycket. oftast.
men allt skulle hon lägga sig i, från flyttpackning...
till nätverksinstallationer...
matlagning...
och mattes stickning.
inte ens i badrummet fick man ha något privatliv.
sin mat fick man heller aldrig ha ifred.
bästa sittplatsen var hos husse. där kunde hon sitta i timtal.
sista bilden, tagen två dagar före hon gick bort. lilla grynet. fortfarande helt ofattbart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar