vi är visst fler här hemma som älskar maken! idag när han tränade lilla blå med att äta hirskolv ur handen, bestämde hon sig efter ett tag för att lämna godiset åt sitt öde och försöka klättra upp på axeln istället! väl uppe var hon synbart nöjd. fast hon ville nog, men vågade inte riktigt ta sig upp till våningen ovanför (huvudet). självklart slet jag fram min kamera ur skåpet fortare än kvickt, utan att hinna fixa inställningarna (därav usel bildkvalitet) av rädsla att missa att föreviga ett historiskt ögonblick (vilka för övrigt verkar dugga tätt här hemma nu förtiden). fast då fick hon nog och tog tillfälligt till flykten. men i gengäld flög hon raka vägen upp till axeln igen bara sekunder senare.
vi har länge anat (långt innan hon började äta ur handen) att hon velat försöka landa på makens huvud eller axlar då hon gjort flertalet fly-bys nere i köket och suttit på buren och lutat sig så långt fram hon bara kunnat utan att tippa över kanten. idag tog hon äntligen mod till sig för första gången. helt klart har hon en förkärlek för maken (även om jag också får mata henne ibland). tur att jag inte är så svartsjukt lagd. ;)
dessutom vågade hon sig faktiskt på att provsmaka en gurkskiva som husse höll fram, efter att han först visat att den gick bra att äta. den föll henne dock inte alls i smaken, men det var ändå ett framsteg. våra skruttar följer nämligen inte regelboken utan vägrar benhårt allt vad frukt och grönt heter (precis som husse och matte?). dom vill inte ens smaka på alla godsaker vi hänger fram, utan ignorerar det bara tills det hänger som en torr och vissen trasa från klämman. det enda som kan slinka ner är majs och sockerärtor. det gillar dom faktiskt, dom små kräsmagarna.
