länge, länge har grannen tjatat om att vi borde såga ner vår döda björk. men varje gång har jag vägrat med hänsyn till blåmesarna som byggt bo i den ihåliga stammen och hackspetten som är en trogen stamgäst. men nu har björken börjat luta farligt mycket ut över gräsmattan och dessutom är grenarna så murkna att de flesta ligger på marken efter minsta lilla stormby.
så idag tog jag, hackspetten och blåmesarna ett sista farväl och lät svärfar komma förbi med motorsågen och göra slutet kort. lika bra att passa på medan gräsmattan ännu är frusen och inga fåglar har hunnit flytta in igen. nu hoppas jag bara att den friska delen av björken får möjlighet att räta upp sig och växa till sig lite framöver.
1 kommentar:
Nej, nej, nu är allt ledsamt och svart. Vi saknar björken med dess fågel- och insektsliv och tusch-liknande silhuett. Men, må den nu vila i frid...
M v h Grannarna i norr (som absolut inte har tjatat, inte ens antytt något om detta...)
Skicka en kommentar