vi har varit tvungna att ta farväl av vår lille buskille hamish. i slutet av sommaren, då hormonerna svallade som mest, började han och duncan att bråka och det fortsatte tyvärr till och från hela tiden sedan dess, med en gradvis försämring in i det sista. vi lät honom därför flytta tillbaka till sin uppfödare i danmark. ett tungt beslut, men det allra bästa för både honom och alla oss andra, då ingen här hemma mådde bra av situationen.
vår älskade lille hamish. du var en omplacering vi räddade från blocket av alla ställen. när du kom till oss en vecka före julafton, var du på alla sätt fortfarande en liten bebis, trots att du redan hunnit fylla 9 månader.
under dom 14 månader du bodde hos oss, hann du växa upp från en liten gullponke till en stor och ståtlig kille.
men hur stor du än blev lyckades du aldrig lära dig att hoppa in i bilen själv, utan behövde få hjälp med bakbenslyft varje gång...
trots att du det sista, faktiskt klarade av att klättra upp och sno mattes plats i stora sängen. kanske handlade det bara om motivation?
det var inte alltid så lätt att veta vad du ville när du blängde på en. det kunde vara alltifrån att du var kissnödig, hade tråkigt, ville gå en promenad eller att du tyckte att middagen var tre minuter sen. och fattade man för långsamt tog du alltid till tassen och sparkade på en tills man följde med dig. för sällskap ville du ha, även om du bara skulle ut och kissa i trädgården. för släppte man ut dig på egen hand, stannade du bara utanför dörren i ogjort ärende och kom tillbaka in lika kissnödig som innan.
du gick aldrig till dörren om du behövde gå ut. istället låg du oftast kvar i soffan eller sängen och man märkte det bara på att du blev mer och mer flåsig. ändå kunde det ta minst fyra försök att få med dig ut. ibland fick man till och med ge dig en knuff bakifrån för att komma över tröskeln vid ytterdörren. särskilt om det var dåligt väder...
du var alltid påhittig och busig. att dricka ur fågelbadet var något du raskt kom på.
du gillade trädgårdsskötsel också, och hjälpte gärna matte med beskärning av diverse träd och buskar.
elkabeln på släpet beskar du också. två gånger dessutom. det blev dyrt.
pipleksaker var annars din faibless och du gillade när man kastade boll eller frisbee åt dig. men allra helst ville du brottas eller bli jagad runt gräsmattan och uppfarten i full fart. när rekan inte var med på noterna, brukade du sparka och bita henne i rumpan tills hon gav med sig (eller gick in). du hade en outtröttlig energi och var alltid sugen på bus och lek och körde slut på dom flesta i din omgivning. men du och daisy (fatso) verkligen älskade varandra! trots att hon kom från storbritannien och du från danmark, hade ni inga som helst problem med att förstå varandra. sorgligt bara att hon flyttade iväg till frankrike efter ett tag så ni inte kunde leka tillsammans längre...
det var ett omtumlande år på slottet för dig. bara två veckor efter din ankomst, på nyårsdagen, gick fergus vår oersättlige kung bort, och två månader senare försvann även vår älskade seamus i sviterna av en lunginflammation. att bara ha duncan kvar att leka med hemma var lite tråkigt för dig, så i juli flyttade rekan, (helsyster till duncan och seamus) in hos oss. vilken fullträff! det blev kärlek vid första ögonkastet, åtminstone från ditt håll. överallt där rekan var, fanns du också. och helst ville du ligga nära och utdela öronpussar mest hela tiden under dom första månaderna.
annars låg du, precis som angus, ofta i hallen utanför gästrummet...
eller ute i på mattan stora hallen, där du jämt och ständigt trasslade in dig i sammetsdraperiet. det är ett under att gardinstången fortfarande sitter kvar!
du gillade också att ligga precis utanför sovrumsdörren, vilket gjorde nattliga badrumsbesök extra knepiga.
du hade även ditt favorithörn på mattan i matsalen. det hade du till och med revirpinkat in tidigare, till mattes stora förskräckelse.
du var nästan alltid sällskapssjuk och tyckte om att vara med överallt där det hände saker. till exempel på yogapassen i vardagsrummet. tillslut fick vi faktiskt ta fram en extra matta.
faktiskt var du ett riktigt goseplåster och tyckte mycket om att sitta nära. helst skulle du sitta i knäet, trots att du (eller matte) inte alltid riktigt fick plats. och du var en riktig mattegris. särskilt om du ville något - matte skulle servera maten, matte skulle gå med ner och öppna ytterdörren. utom om du blev kissnödig på natten. då väckte du alltid husse.
du tyckte också om att spoona med matte i vardagsrummet på kvällarna när vi (mest husse) såg på tv.
andra strikta rutiner gällde vid måltiderna. maten skulle alltid serveras på kuranda-sängarna och inte på de för ändamålet inköpta matbänkarna. oftast åt du och duncan i var sin skål, och bytte sedan med varandra i halvlek.
eller så delade ni på en matskål tillsammans i tur och ordning. väldigt praktiskt då du föredrog blötmaten och duncan det trista torrfodret. duncan trodde dessutom alltid matte skulle förgifta honom, så han uppskattade att någon annan hade smakat på maten innan.
hamish, hammoloren, hammobammo, bebis, bubben, bubbis, lilla gubben, flåsobert och stökpelle var bara några av dina många namn...
den sista morgonen innan du åkte... husse körde dig hela vägen till danmark, medan matte stannade kvar hemma med duncan och rekan och grät.
söta underbara hamish, jag önskar dig ett fantastiskt liv, med mycket bus, pussar, pipleksaker och massor av hjorthundskompisar. i mitt hjärta. alltid.
hamish (crathlint heddwyn hamish)
221218-230212
(210308-????)
live long and prosper.
