tidigare hade vi ett stort gammalt mirabellträd som växte precis bredvid trädgårdslandet. i somras dignade trädet av så mycket frukt, att två stora grenar/stammar gick av på grund av tyngden och trädkronan blev helt timgladformad med två stora gapande hål i mitten som avslöjade dess risiga inre. plommonen i sig var dessutom rätt smaklösa och inget man hade någon som helst glädje av. dom ramlade istället mest ner i trädgårdslandet och på gräsmattan, där dom låg och ruttnade, luktade jäst och lockade till sig insekter. därtill utgjorde dom en klar halkrisk då man ständigt fick sina skosulor nersmetade under fruktsäsongen. så efter moget övervägande (och lite dåligt samvete) beslöt vi att det nog ändå var dags för trädet att få gå vidare och ersättas med något annat. en körsbärslund ska vi ha, beslutade matte, bestående av "accolade", samma prydnadskörsbär som finns i kungsträdgården i stockholm.
när man ska plantera träd, bör man alltid ta i ordentligt! vi hade ju ändå redan grävskopan på plats för att få hjälp att ta bort den enorma stubben från mirabellen, samt lite annat oönskat i marken.
fem träd på rad. det dröjer ju innan det blir lika andlöst vackert som i stockholm, men en liten blygsam blomning redan till våren vågar vi väl ändå hoppas på?
