skogskyrkogård

det var så här det började - med ett örombedövande brak. en jättestor gren (nästan en tredjedel) av den gigantiska avenboken vid växthusen föll plötsligt ner mitt i högsommarvärmen. vi var både chockade och glada över att både växthus och familjemedlemmar klarade sig undan oskadda. lite anade vi att detta skulle bli upptakten på ett halvårslångt projekt som skulle snuva oss på åtskilliga tusenlappar (en bit över hundra närmare bestämt).

vi förstod att det här inte riktigt var ett jobb för maken och hans elektriska motorsåg, utan ringde genast våra favoritkillar på trädkraft som hjälpte oss att ta ner och stycka upp till lagom hanterbara bitar så vi själva kunde åka till tippen med eländet.

när dom ändå var på plats, bad vi dom kolla om några andra träd var i farosonen för att braka dom också. tyvärr upptäcktes då begynnande röta på totalt 29 stycken gamla träd i parken, varav majoriteten var dom stora bokarna som stod på rad ut mot grannens åker. det var således bara att boka in killarna och deras motorsågar för ett lite mer omfattande jobb.

lagret med nedsågade grenar och trädstammar växte för varje dag. jag kom oundvikligt att tänka på slaget vid culloden varje gång jag gick förbi.

efter att dom angripna träden till sist var borta, gapade ett stort hål ut mot åkern vilket skulle ge dom kommande höst- och vinterstormarna full tillgång till resten av parken och trädgården. att matte var förtvivlad var nog årets underdrift. återplantering och snabb tillväxt var ett måste! men det var ett svårt och utsatt läge, med full blåst, torka och dålig jordmån full med stora stenar. vad kunde väl trivas här? dessutom ville vi gardera oss och inte återplantera nya bokträd, bara för säkerhets skull.

sista helgen i augusti var det rea hos växtkraft - stället som sålde träd i större storlekar till stad och kommun. vi köpte dom största träd vi hade råd med. det blev 5 stycken lindar (2 mongoliska lindar, 2 skogslindar samt en udda eko-sak jag inte minns namnet på), och tre rödekar (som dock var beställningsvara och således ingen rea alls), alla ca 4-5 meter höga.  

i mitten av oktober kom så lindarna i jorden med hjälp av grävmaskin och lastare (inget vi heller hade kunnat ge oss på själva), medan rödekarna var tvungna att gå i vinterdvala före plantering och vackert fick lov att vänta till sista dagarna i november. nu är det bara att hoppas på snabb tillväxt dom första 50 åren som utlovat. omkringliggande träd är ju ca 20-25 meter höga så det ser rätt ynkligt ut och kommer så att göra för en lång tid framöver. vi får bara hoppas att inga andra träd i parken ger upp på ett bra tag. jag tänker främst på våra åldermän hängboken vid husgaveln och den gigantiska silverboken på baksidan. den dagen dom ger upp utlyser jag nog landssorg.