idag tog vi en promenad med dom båda slynglarna medan gammelhunden var hos veterinären. men något har plötsligt hänt sedan förra gången för två månader sedan, för förbannelsen med gaius verkar bruten! antingen är det en bortbyting vi fått här hemma eller så är fergus allvarligt sjuk (eller så har han bara vuxit upp och mognat?), men för första gången någonsin kunde hundarna gå sida vid sida utan att försöka bråka och busa konstant och matte slapp strössla tillrättavisningar hela tiden. kopplet var slakt och fint, även när fergus hamnade på efterkälken. istället för att stressat försöka galoppera ikapp, nöjde han sig nu med att trava i en takt som till och med matte kunde klara av att hålla. åh, vad matte var stolt och glad över sin kotte efteråt! :D
