i förra inlägget skrev jag om min nyfunna kärlek till knit collage's vackra garner. det är bara ett problem, förutom att det är rysligt svårt att få tag på garnerna i sverige, ligger priset på nästan 300:- nystanet för 'pixie dust' (något man i och för sig kan förstå då garnerna ju är handfärgade och handspunna). men efter lite beräkningar kom jag fram till att en enkel tröja nog behöver ca 11 nystan och en gosig pläd ungefär 18, så ja, det är kanske inte riktigt rimligt ändå (dom flesta nöjer sig med att göra mindre projekt såsom halsdukar och mössor där det bara behövs 2-3 nystan).
istället började jag fundera över hur svårt det skulle vara att lära sig spinna sitt eget garn till dom lite större projekten, om det nu inte ens behöver vara tunt och superjämnt. hittills hade jag i samband med orden spinnrock och slända mest tänkt på trästugorna på skansen och gamla tanter med huckle. men det här var ju något helt annat! beställde raskt tre inpirerande böcker om handspunnet art yarn från bokus och registrerade mig på ravelry en community för garnfantaster av olika slag (stickning, virkning, vävning, tovning, färgning och självklart spinning).
efter att ha läst igenom böckerna var mitt intresse definitivt väckt och jag började leta efter spinn-kurser i stockholmsområdet. det visade sig också vara ganska svårt. det var norrland och skåne som dominerade (om man nu kan använda det ordet i samband med en så pass marginellt förekommande hobby). en endagarskurs hos garnverket samt en femdagars hos kulturlandskaparna (som även omfattade kardning och tovning) var det bästa jag kunde hitta. så under gårdagen ägnade jag timmar åt att hänga på youtube och lära mig spinnteknikens olika grunder och för att ta reda på vilken spinnrock som i så fall passade mina behov bäst.
jag fastnade för en ashford country spinner 2 som lämpar sig extra väl för att spinna tjockt och oregelbundet art yarn (och det är ju det jag vill inrikta mig på). den såg dessutom lite annorlunda ut jämfört med traditionella spinnrockar, vilket inte var någon nackdel. en skansen-variant passar inte så bra här hemma bland all nyfunkis. dessutom kan man välja att få den obehandlad och måla den själv. eftersom jag inte har någon förkärlek för träfärgade saker skulle jag i så fall måla min vit (eller kanske svart som jag sett några göra på youtube).
gudruns ullbod utanför enköping säljer ashfords sortiment i sverige, men värda att kolla upp är även alpacka spinner samt wingham wool work i storbritannien som håller bra priser trots frakten.
så nu ska jag tänka över min framtid som garnkonstnär och kanske spara ihop lite pengar (läs: övertyga maken att jag behöver en ny hobby så jag håller mig undan från datorn och slipper musarm och ryggproblem) innan jag eventuellt slår till. den kostar ju en slant, men jämfört med att köpa färdigt garn tjänar man ändå ganska snabbt in pengarna. och kanske borde jag gå den där nybörjarkursen först också. det är mycket man behöver veta om fiberlängd och olika ullkvalitéer för att få till ett bra garn.
vill gärna komma i kontakt med alla redan spinn-frälsta, för visst finns ni i sverige också? i usa verkar det här vara hur stort som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar