setback

i morse när vi vaknade var hela världen återigen iklädd vit uniform. rimfrosten hade svept in alla träden i ett tjockt lager med taggar och tvärs över sjön låg dimman klädsamt mjölkaktig. solen sken från en klarblå himmel och fick allt att gnistra som små diamanter. dock var det lite svårt att uppskatta det vackra sceneriet när hela tanken var inställd på vårvärme och knoppsprickning. allt jag längtar efter nu är ju att få sitta på en bänk vid garageväggen och känna solens värme på nästippen...