jagvillintegåochläggamig

igår kväll var jag tvungen att storstäda fiffins bur. och med tanke på hur ovillig hon är på att lämna den ens för kortare stunder väntade jag mig problem av stora mått. men mitt trick att haka loss gallerdelen av buren och sen få ner henne på golvet lyckades. därefter var det bara att lyfta bort överdelen och bära ut den i duschen, medan fiffin satt kvar och tryckte under köksbordet. dock inte alls så skräckslagen som förväntat (kanske kände hon faktiskt igen sig sen sist?).

när jag kom ut från duschen igen satt hon och väntade under trappan där hennes bur brukar stå. jag trodde lite naivt att hon lättad skulle rusa in i buren och sätta sig på gungan det första hon gjorde. men nähä då. den lilla gula hade helt andra planer. istället knatade hon raskt iväg längs väggen ner till de stora skjutdörrarna i andra änden av vardagsrummet, där hon satt och beskådade utsikten och hoppade på fönsterlisterna (som var alltför hala för hennes små klor).


när en halvtimme gått och hon såg ut att lägga sig och sova bakom en golvvas, tyckte vi det var dags att hjälpa henne på traven, oroliga att hon kanske inte kunde hitta tillbaka. om muhamed inte kan komma till berget får berget komma till muhamed. så vi lyfte helt sonika dit buren och försökte få henne att gå in. men fiffin hade kommit på andra tankar och ville plötsligt inte alls gå och lägga sig. istället spelade hon bara dum, gick runt buren, fintade och hoppade vidare till kinamattan.


därefter rusade hon runt som en iller längs hela vardagsrummets väggar och inspekterade att hemmabion var rätt inkopplad...


...och att det var dammsugit ordentligt under soffan.


sen gasade hon vidare ut i hallen och tittade in i både biblioteket, hallgarderoben och lilla arbetsrummet, innan hon återvände ut till köket.


där var hon modigare än någonsin och tillät sig att gömma sig bakom makens ben, allt för att slippa gå tillbaka in i buren, trots lock och pock.


tillslut ställde vi buren i ett hörn och försökte mota in henne. efter idog övertalning och många utbrytningsförsök, satte hon sig äntligen på luckan till buren. där pausade hon och funderade i flera minuter innan hon sen nedlät sig att skutta in (mycket väl medveten om att hon endast gjorde det för att vi började se så utmattade och uppgivna ut).


då hade klockan hunnit bli halv tio och lilla fröken busfrö hade varit ute och röjt i närmare en timme och trekvart!


ps. alla fotona i det här inlägget är tagna med nya kameran. hurra för ett riktigt teleobjektiv - något jag har saknat i hela mitt liv! :D