Hej alla mina trogna undersåtar! Det har hänt väldigt mycket sen jag skrev sist. För ett antal veckor sedan började matte att stöka och böka och hålla på något alldeles förfärligt både i slottet och utomhus. En dag var min favoritgräsmatta plötsligt full med konstiga vita snören, metallpinnar och färgglada tält. Sen dök det upp en hel massa människor, bilar och andra främmande hjorthundar också. Det var jättejobbigt att hålla koll på matte mitt i allt det där kaoset! Matte sprang ju mest hit och dit som en yr höna hela tiden och verkade inte riktigt veta vad hon höll på med.
Tydligen skulle det hållas något som kallades Skånespecialen här på slottet och det var meningen att alla dom där hjorthundarna skulle springa runt, runt innanför dom vita repen så att en tant i ett speciellt tält på gräsmattan kunde bestämma vem som var snyggast av dom alla. Dodo skulle tydligen också springa runt i den där ringen, medan jag fick stå med husse vid sidan om och titta på. Lika så gott för jag vet ju redan att jag är finast och vackrast i hela världen. Matte sa att det var precis just därför jag inte behövde vara med och springa runt och att det skulle vara väldigt orättvist mot de andra hundarna om jag deltog i tävlingen. Det kan jag ju hålla med om.
I stället fick jag äran att dela ut ett hederspris till de två finaste hundarna (näst efter mig själv). Jag tänkte först förära deras husse och matte med den ärevördiga titeln ”Kunglig rumpkliare” då jag tycker att min egen husse och matte ibland är lite för upptagna och gör ett dåligt jobb, men matte sa att det är ju egentligen hundarna som ska premieras och inte deras ägare. Hon hade redan införskaffat en guld- respektive silverkrona med glittrande stenar på som skulle delas ut i mitt namn. Det tyckte jag ändå lät rätt passande, så jag skrotade tanken på fler rumpkliare tillsvidare.
Efter att tanten i tältet bestämt vem som var snyggast på gräsmattan (Dodo var tydligen inte snygg nog för en krona för han fick bara en yttepytteliten rosett av tanten), försvann alla människorna ner till växthusen där dom enligt ryktet inmundigade en smarrig hamburgerbuffé. Under tiden blev Dodo och jag satta i husarrest i slottsköket och fick inte smaka så mycket som en torr ostkant, trots att det luktade gudomligt från stekpannan. Det var snålt gjort av matte tycker jag. Vi hade ju ändå hållit oss i skinnet i stort sett hela dagen. Sen försvann plötsligt alla hundarna, människorna och tälten lika snabbt som dom kommit. Både Dodo och jag tyckte det var ganska skönt att få lite lugn och ro här hemma igen. Men åtminstone Dodo hade fullt upp med att kissa in gräsmattan igen de följande veckorna.
En månad senare sa matte plötsligt att vi skulle åka jättelångt med bilen för att gå på en annan Special. Men varför i all sin dar kallar dom det då för Special? Det verkar ju inte särskilt speciellt om man nu kan gå på en nästan stup i kvarten? Efter att ha åkt och åkt och åkt så länge att jag nästan trodde vi skulle få se några isbjörnar snart, kom vi fram till en pytteliten stuga som låg mitt ibland en massa andra pyttesmå stugor i ett skogsbryn. Det kallades tydligen för camping, enligt skylten. Där skulle vi bo i några dagar sa matte. I stugan bodde redan Ankie, Lars och Millie som vi träffat förut, när dom hälsat på oss här nere på slottet. Jag undrade lite om dom alltid bodde där i den lilla, lilla stugan och tyckte genast lite synd om dom.
Jag och Dodo gjorde oss i alla fall omedelbart hemmastadda på bäddsoffan medan matte höll på med sina kassar och väskor. Sen upptäckte vi att det bodde massor med roliga hjorthundar, precis som vi, i stugorna runt omkring! Det var väldigt spännande och jag och Dodo försökte hela tiden obemärkta vandra iväg till dom andra stugorna och hälsa på, när någon hade råkat lämna dörren öppen. Millie var dock alldeles för mesig för att haka på. Men hon skvallrade åtminstone inte på oss för matte.
Nästa dag åkte vi till en jättestor gräsmatta där det var smockfullt med tält och massor med viktiga tanter och farbröder som skulle tycka till om alla hundarna som sprang runt i ringen och säga vem som var snyggast nu igen. Medan husse och jag låg och slöade i skuggan under några träd, försvann matte iväg med Dodo. Men det måste ha gått ganska hett till i ringen, för när Dodo sen långt om länge väl kom tillbaka, hade halva pälskostymen försvunnit; borta var allt vindrufs och Stig-Helmer-tofsen på huvudet och istället hade han nu någon slags kortklippt sommarsnagg!
Tydligen gick det inget vidare för Dodo i ringen, så vi tvingades att upprepade hela proceduren med gräsmattan igen redan nästa morgon. Det kändes lite som ”Fredag hela veckan” - himla tjatigt om ni frågar mig! Lite långtråkigt hade jag således i tältet, trots besök från fans och diverse undersåtar, så matte fick muta mig med en vetekaka med skagenröra på. Då kändes lite bättre för en stund.
Men trots sin nya frisyr gick det återigen rätt kasst för Dodo nästa dag, men kanske inte tillräckligt dåligt för att matte ska ge upp det här och skaffa sig en annan hobby trots allt? Vilket innebär att vi nog måste åka på fler såna där tråkiga grejer även i framtiden (fast inte så långt som till den pyttelilla stugan igen i alla fall). Matte har nämligen sagt att hon kanske, men inte helt säkert, ska fortsätta att åka på utställningar tills Dodo har fått en titel. Det är tydligen något väldigt märkvärdigt. Då får man lov att skriva några obegripliga bokstäver framför sitt namn och kalla sig för champinjon.
Men champinjoner växer ju här hemma i slottsparken och dom brukar grannen plocka och äta upp till middag. Varför det skulle vara så himla märkvärdigt att få uppkalla sig efter en svamp, det förstår jag då rakt inte. Jag trodde inte matte ens var speciellt förtjust i svamp faktiskt. Om man nu ändå ska köra på svamptemat vore det åtminstone mer passande att välja tryffel, som jag hört är en riktigt exklusiv svampsort. Men vad titlar anbelangar tycker jag nog att Hennes Majestät eller Ers Kungliga Höghet, som jag titulerar mig själv, klingar bra mycket bättre. Hoppas bara att jag slipper springa runt på alla dom där utställningarna, för någon svamp vill jag då rakt inte bli nergraderad till!
Men ärligt talat vet jag inte om matte egentligen bryr sig så där speciellt jättemycket om ifall folk får kalla Dodo för en champinjon eller ej. Jag och Dodo gör det i alla fall inte, och jag vet ju redan att matte älskar oss mest av allt i hela världen oavsett! Hon kallar oss ändå mest för hjärtegrynsockersmulmaränggurkan och annat tramsigt till vardags. Nej, apropå det, nu måste jag nog springa iväg och leta reda på matte för lite mer rumpkli. Jag tror bestämt hon sitter borta vid datorn nu igen…
Kungliga hälsningar, princess Rekan
(a.k.a. Necess's Eureka Ecce)
Rekans Krumelurer - en prinsessas dagbok, uppföljaren till Angus Allehanda - i huvudet på en hjorthund, är en samling krönikor skrivna för tidningen "Hjorthunden" (Svenska Hjorthundklubbens medlemstidning). Denna krönika publicerades i nr 2/2024.
