när alla satt runt bordet och fikade och åt kakor, låg han snällt på sin filt borta i hörnet och tittade på när minstingen tilda lekte med ett magnetpussel på kylskåpsdörren.
och när det var dags för hemgång väntade han tålmodigt på hallmattan medan husse och matte gick runt och sa hej då och tack för idag.
hissen åkte han upp och ner utan knot, fast den var trång som en städskrubb och knappt rymde både husse, matte och fergus samtidigt.
enda smolket i guldbägaren är att fergus, precis som sheldon i big bang theory, inte gillar att gå på främmande "toaletter" (här hemma kan han tänka sig att kissa och bajsa på välkända ställen där vi brukar promenera, men han föredrar att göra sina bestyr här hemma runt huset). trots två långa och livsfarliga promenader i parken i stan (förenat med livsfara då vi fick kryssa emellan hundbajshögar, plastpåsar, fimpar, snusprillor, krossat glas, ölflaskor och allehanda annat skräp som folk inte orkat slänga i en papperskorg) under själva kalaset, en extra lång promenad tillbaka till bilen före hemresan, ett långt stopp på en rastplats halvvägs hem, samt ett stopp vid kyrkan där jag fick punktering, vägrade fegus att kissa trots att han satt bak i bilen och pep den sista sträckan. när vi var hemma igen kissade han naturligtvis en sjö stackarn.
"nej, jag tänker inte kissa här matte. vi är ju nästan hemma nu."
vet inte riktigt hur vi ska få honom att släppa det här. varje gång han gjort ifrån sig på ett nytt ställe som inte är hemmavid, har han fått massor med beröm, uppmuntran och godis, men det verkar inte hjälpa. han blir kanske för distraherad på nya ställen och skall lukta och springa runt och äta och upptäcka och glömmer liksom bort att han faktiskt är rätt kissnödig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar