lördag 22 februari 2014

se och lär!

det går framåt även med lilla grön nuförtiden. hon har uppenbarligen insett att storasyster inte hamnat i dödens käftar när hon äter hirskolv från vår (läs: husses) hand. så sakteliga har pixel vågat sig lite närmare och idag kan vi faktiskt räkna upp till tre olika tillfällen då hon själv vågat sig på att smaka lite försiktigt. men oftast äter zima som en skördetröska på raketbränsle, så innan pixel har hunnit våga sig fram är maten nästan slut...




fredag 21 februari 2014

i väntan på vår

för ett tag sedan var det hög tid att vräka julgruppen från vardagsrumsbordet. men jag ville gärna komma på något sätt att behålla den snygga silverfärgade pokalen. efter lite rotande i skåp och gömmor fick intorkad mossa och överblommade tazetter ge plats åt pioner och murgröna istället (konstgjorda sådana visserligen). nu känner jag mig redo att välkomna vårens ankomst (som spås infalla till helgen i södra och västra sverige). fast själva har vi snökaos idag. :/

tisdag 11 februari 2014

matte tyckte hon var smart

här hemma har vi stora glasräcken på övervåningen som vetter ner mot vardagsrummet på våningen under. glasräckena är självklart småskruttarnas favorittillhåll (näst efter trädet), vilket brukar resultera i massvis med svåråtkomliga pluttar på utsidan av glaset (som bara kan torkas med hjälp av livsfarligt vinglande på stege) samt i drivor nere på vardagsrumsgolvet. för att försöka mildra dessa bombräder något har vi brukat hängt upp några gamla handdukar på glasräcket när småbarnen är ute och flyger. detta har inte funkat något vidare då deras pluttar visat sig vara utanför handdukarnas räckvidd. idag kände sig matte extra smart och belåten efter att ha hämtat ett par klädnypor och istället gjort små uppsamlingsfickor (inspirerad av bebisars haklappar). men frågan är om inte zima var än mer belåten med sig själv och sin nya sittplats... :P



stickor för flickor

nyligen registerade jag mig på ravelry och såg ett så gulligt mönster på ett stickat hundtäcke i fint hundtandsmönster. eftersom täcket var i storlek XS skulle det passa perfekt till min morbrors hund (yorkie). så jag började leta garn och stickor. vanliga stickor hade jag en del sen tidigare, men det här mönstret krävde även strumpstickor och rundstickor i lite större storlek (8+9), vilket jag saknade. på nätet hittade jag rätt storlek men bara vanliga, tråkiga i grått. neh. för jag mindes ett par riktigt grova stickor i ljusblå plast från drops som jag hade i gömmorna. mycket roligare! nog måste det väl gå att få tag på liknande i strumpvariant också? efter mycket fruktlöst letande (drops hade inte modellen kvar) hittade jag helt underbara stickor från knit pro i knallrosa, och som dessutom fanns både som vanliga stickor, strumpstickor och rundstickor! min lycka var gjord. online shopping ftw! 

så nu har jag gått ifrån grått och trist (kvarleva från 80-talet och mammas stick-korgar)...


...till matchande och enhetligt barbierosa. jumperstickorna köpte jag från love knitting. det var svårt att hitta alla önskade storlekar i lager på ett och samma ställe. eftersom jag gillar att sticka i tjockt garn med stora maskor satsade jag på stickor 7, 8, 9, 10 och 12.


strumpstickor (och rundstickor) beställdes från woolstack. men där nöjde jag mig med 7, 8 och 9 för så ofta använder jag inte sådana. 



knit pro hade (förutom traditionella) denna smarta lösning för rundstickor, där man köper själva stickorna löst och sedan skruvar på en tråd i passande längd (60, 80 och 100 cm) istället för att behöva ha multipla stickor av samma tjocklek men med olika trådlängd beroende på stickprojektet. det fanns tre färdiga kit att köpa som bestod av tre olika trådar och tre uppsättningar stickor (delux innehöll lite mer). jag valde "chunky" med stickor i 9, 10 och 12 mm. sen kompletterade jag med två lösa stickor i 7 och 8 mm. så nu har jag nog så jag klarar mina stickprojekt resten av livet! :D

lördag 8 februari 2014

triangeldrama?

vi är visst fler här hemma som älskar maken! idag när han tränade lilla blå med att äta hirskolv ur handen, bestämde hon sig efter ett tag för att lämna godiset åt sitt öde och försöka klättra upp på axeln istället! väl uppe var hon synbart nöjd. fast hon ville nog, men vågade inte riktigt ta sig upp till våningen ovanför (huvudet). självklart slet jag fram min kamera ur skåpet fortare än kvickt, utan att hinna fixa inställningarna (därav usel bildkvalitet) av rädsla att missa att föreviga ett historiskt ögonblick (vilka för övrigt verkar dugga tätt här hemma nu förtiden). fast då fick hon nog och tog tillfälligt till flykten. men i gengäld flög hon raka vägen upp till axeln igen bara sekunder senare. 

vi har länge anat (långt innan hon började äta ur handen) att hon velat försöka landa på makens huvud eller axlar då hon gjort flertalet fly-bys nere i köket och suttit på buren och lutat sig så långt fram hon bara kunnat utan att tippa över kanten. idag tog hon äntligen mod till sig för första gången. helt klart har hon en förkärlek för maken (även om jag också får mata henne ibland). tur att jag inte är så svartsjukt lagd. ;)

dessutom vågade hon sig faktiskt på att provsmaka en gurkskiva som husse höll fram, efter att han först visat att den gick bra att äta. den föll henne dock inte alls i smaken, men det var ändå ett framsteg. våra skruttar följer nämligen inte regelboken utan vägrar benhårt allt vad frukt och grönt heter (precis som husse och matte?). dom vill inte ens smaka på alla godsaker vi hänger fram, utan ignorerar det bara tills det hänger som en torr och vissen trasa från klämman. det enda som kan slinka ner är majs och sockerärtor. det gillar dom faktiskt, dom små kräsmagarna.



fredag 7 februari 2014

till maken

...på vår 8-årsdag - hembakta kärlekssemlor! :)

lördag 1 februari 2014

ett jättestort litet under

ett under har skett! efter sju år utan att vara tam, har zima helt plötsligt, på eget bevåg, bestämt sig för att våga äta hirskolv från handen. både maken och jag blev mer än förvånade. zima är den som alltid varit mest rädd för oss genom åren, så det kom ganska otippat och helt utan att vi försökt träna henne på något sätt.

så här efter en vecka med daglig handmatning, kommer hon nu springande i full fart på glasräcket när hon ser oss (både med och utan hirskolv). och tidigare idag har hon till och med vågat sitta på makens pekfinger och äta. mitt hjärta fullkomligen smälter! det känns ju extra roligt eftersom hon söker kontakt på eget bevåg och inte för att vi tvingat oss på henne. pixel däremot är mer avvaktande. i ett svagt ögonblick åt hon från makens hand vid ett enda tillfälle, men det har vi inte lyckats upprepa än så länge. men hon studerar noga zimas förehavanden så förhoppningsvis kommer hon fram hon också när hon ser att inget farligt händer...




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...