liv och död i trädgården

härom morgonen när jag gick ner i trädgården upptäckte jag att rådjurseländet gått hårt åt min magnolia. gnagskyddet var bortslitet och låg på marken en bit bort, och hela stammen var skalad och bar. efter konsultation med ulriksdal fick jag beskedet att det inte finns något man kan göra för att få stammen att läka utan trädet kommer att dö när näringen som finns lagrat i toppen tar slut. känns så nedrans tråkigt då det ju var en 40-årspresent från min mamma och något jag önskat mig under många många år. extra sorgligt då alla knoppar förfrös under vintern/våren och jag inte ens fick uppleva den blomma en enda gång. :(


nog för att rådjuret har gått bärsärkargång i trädgården många gånger förr, men det här var ändå droppen. särskilt då jag så sent som dagen innan, sprayat hela trädgården (inklusive magnolian) med kemiskt vargurin, något som vägverket sägs använda sig av för att hålla viltet borta från vägarna. det här rådjuret är antingen dumt som ett spån då det varken räds människor eller rovdjur (vilket borde vara en naturlig instinkt), helt saknar luktsinne eller så har det en märklig dödslängtan. vi har ju hittat avkapade rådjursben nere på gräsmattan vid flera tillfällen tidigare, och antagit att det varit räven som haft en festmåltid. men inte ens att hitta sina artfränder i bitar verkar skrämma iväg detta ebarmliga skrälle från min trädgård! *trött och ledsen*

bättre går det då än så länge med barnkrubban. nyfödda små plantor tittar upp varje dag och fullkomligt växer så man kan se det med blotta ögat om man står på lur.

rädisor, potatis och vaxböna på väg upp.


sockerärtor, kålrabbi och brysselkål, som alla lever farligt om några veckor. dags att bygga en bur av hönsnät. jag tänker inte ge mig utan en kamp åtminstone, hur fåfäng och tröstlös den än må vara.


purjolök, schalottenlök och rödlök är åtminstone något jag räknar med att få ha ifred.


i övrigt frodas dom söta små plantorna med rosensmultron jag fått av grannen. alla har klarat vintern och blommar nu så sött i rabatten under den döende magnolian.


likaså rosendeutzian försöker trösta mig med nyutslagna knoppar. dom kommer att bli underbara när dom vuxit upp till två rejäla buskar om några år.